Att Linné i år fyller 300 år torde de flesta känna till. Överallt stöter man på hyllningar till blomsterkungen i form av utställningar, evenemang liksom böcker och artiklar om hans liv och forskning. Och i snart sagt varje stad med lite självaktning söker man efter sin speciella koppling till Linné. Få städer lär emellertid kunna mäta sig med Uppsala, detta lärdomssäte där Linné levde en stor del av sitt liv fram till sin död 1778.
Linnéträdgården med orangeriet i bakgrunden.
Foto: Catrin Rigefalk
I och utanför Uppsala finns åtskilliga kulturhistoriska “Linnéminnen“ och det var några av dessa som var målet för ATA:s personalresa som vi genomförde den 12 juni. Under denna mycket lyckade heldagsutflykt gick (och bussades) vi bokstavligen i Linnés fotspår. Vårt första mål var den i Uppsala centralt belägna Linnéträdgården och det tillhörande Linnémuseet, ett hus som byggdes av en annan lärdomsgigant, Olof Rudbeck d.ä., och där Linné bodde med sin familj mellan åren 1743-78. Den botaniska trädgården grundlades av Rudbeck redan vid mitten av 1600-talet. Då Linné blev föreståndare för trädgården 1741 anlades den om och ett orangeri (drivhus) byggdes, allt efter franska förebilder under ledning av den tidens mest hyllade svenska arkitekter, Carl Hårleman. Förutom växter från världens alla hörn fanns det i trädgården på Linnés tid även exotiska djur, såsom apor, papegojor och påfåglar. I samma trädgård undervisade Linné sina lärjungar innan de sändes ut på sina mer eller mindre farofyllda forskningsresor.
Linneaum med sin imponerande fasad med kolonner.
Foto: Catrin Rigefalk
1787 flyttades den botaniska trädgården på initiativ av Linnélärljungen Carl Peter Thunberg till Uppsala slott. Den dåvarande kungen Gustav III kläckte då idén att man i anslutning till trädgården skulle bygga ett orangeri och naturalhistoriskt museum (och tillika monument över Linné). Botaniska trädgården och Linneanum, som invigdes 1807, var resans andra mål. Även här blev man påmind om jubilaren och hans naturvetenskapliga arv. Linneanum, som byggdes med den antika arkitekturen som förebild (nyklacissim), är minst sagt imponerande där den ligger mitt emot Uppsala slott, likt en snitslad paradgata förbundna med varandra av den botaniska trädgården.
Vårt sista mål för personalresan tog oss några mil utanför staden, eller närmare bestämt till Linnés Hammarby i Danmarks socken. Det var Linnés landställe dit han gärna drog sig tillbaka från Uppsalas ofta lite stojiga och inte alltid så hälsosamma miljö. Nu var det inte enbart av rekreationsskäl som Linné köpte gården. Jordbruksfastigheter ansågs nämligen vid denna tid vara en god investering – Linné kunde med tiden gå i god för ett flertal hemman runt om i Danmarks socken.
Även om jag själv inte lärde mig särskilt mycket nytt om Linné som person så var det en mycket inspirerande resa med fina miljöer, gott sällskap och god mat. Av bara farten fick jag dessutom lära mig en hel del om 1700-tals tapeter i allmänhet och om Linnés tapeter i synnerhet. Visste du exempelvis att Sveriges äldsta tapet med flerfärgstryck finns att beskåda i Linnés Hammarby?
>> Ola W. Jensen är forskare och handläggare och arbetar med frågor som rör bevarandeideologins historia på RAÄ.