Vid världsarvskommÃtténs möte i Christchurch på Nya Zeeland i slutet på juni skrevs ytterligare 22 platser in på UNESCO:s världsarvslista. För första gången har också en plats tagits bort från listan.
Ett partiskt fort i Nisa i Turkmenistan blev också världsarv. Foto: © UNESCO/Fraser Lewry.
På listan finns nu platser som hällristningarna i Twyfelfontein i Namibia, operahuset i Sydney och Iwami Ginzan silvergruva i Japan. Samarra, en stad från 800-talet i norra Irak där Sverige hjälpt till i nomineringsarbetet, skrevs både in på världsarvslistan och på listan över hotade världsarv samtidigt, på grund av den osäkra situationen i landet.
Beslutet att ta bort Arabian Oryx Sanctuary i Oman, ett reservat för en mycket sällsynt antilop, togs efter det omanska beslutet att reducera reservatets storlek med 90 procent, i strid med riktlinjerna i världsarvskonventionen. Det är första gången en plats tas bort från listan.
Sverige var på plats i Christchurch med representanter från Kulturdepartementet, Naturvårdsverket och Riksantikvarieämbetet. I höst kandiderar riksantikvarie Inger Liliequist till en av 21 platser i världsarvskommittén. Det blir i så fall första gången Sverige blir representerat i kommittén.
Antalet världsarv i världen är nu uppe i 851. Listan växer men det faktum att man faktiskt tagit bort en plats visar ju att det faktiskt finns ett universellt värde som kan förstöras – och då är det inget världsarv längre. Att världsarvslistan över huvud taget finns kan kännas lite förlegat när vi nu för tiden säger att alla har rätt att definiera sitt eget kulturarv – men det är samtidigt (och den känslan överväger) rörande att så många olika länder bryr sig om vad som finns på den här listan. Bara att dessa samlas för att enas kring de här frågorna har på något sätt ett högre syfte än att enbart sätta stämplar.
Vad tycker du om världsarvslistan och vilka platser fattas?
>> Jeanette Agnrud är informatör på Riksantikvarieämbetet.