Skolungdomarna borde vara en av våra viktigaste målgrupper. De är framtiden. Genom att påverka dem kan vi påverka framtiden. När jag häromdagen stiftade bekantskap med 40 niondeklassare i Visby blev jag helt klart medveten om att det är en stor utmaning för oss på Riksantikvarieämbetet att göra vår information intressant för dem. Jag antog utmaningen och försökte inta en lagom kaxig, lite klämkäck och “tjenis“ attityd under den halvtimma då jag predikade hur spännande Fornsök är och hur viktigt det är med att bevara, tillgängliggöra och använda kulturarvet. Inte vet jag vad som gick hem!
Jag försökte föreställa mig Framtiden personifierad innan jag mötte dem. Tycker inte att jag är helt verklighetsfrånvänd och tror mig ha rätt bra koll på “dagens ungdom“. Men jag blev ganska chockad. Relativt snart insåg jag att mitt upplägg var alldeles för trist för den här publiken. Trots att jag visade spännande fornlämningar som ufolandningsbanan, vrak med smaskiga berättelser om brott och olyckor, avrättningsplatser och bilder på skelett. Vad mer kan 15-åringar begära?!
De låtsades(?) sova, pratade(!) i mobiltelefon, kommenterade, grimaserade och försökte provocera. Lärarna satt skrämmande tysta. Nu lät jag mig inte avskräckas utan försökte haka på elevernas jargong (utan att bli en allt för töntig kulturtant…). De ifrågasatte det jag sa och på vilket sätt jag sa det. Men förutom den ganska ohyfsade och ouppfostrade attityden som fanns hos flera så var det också de som bidrog till att det ändå blev en rätt så intressant debatt. För frågor hade de! Varför får inte Faktab bygga ut i innerstan? Varför är fornlämningar viktigare än att man får bygga? Får jag pengar om jag hittar en skatt? Varför får inte jag bestämma priset om jag hittar skatten? Hur vet du att ni inte byggt ert nya hus ovanpå en skatt? Varför ska man spara en massa gamla stenar? Och så vidare.
Lärarna verkade intresserade (om än något avtrubbade) och tackade i alla fall för mitt föredrag. En av dem tittade trött på mig och sa “tänk på att vi måste umgås med dem varje dag“….
Kan vi göra vår information intressant för den här målgruppen? Ska vi göra dataspel av våra informationssystem? Vad finns det för andra vägar? Helt klart är att de förväntar sig något häftigt och hur står sig våra informationssystem i det enorma utbud som finns idag? Tycker vi att det här är en viktig målgrupp då måste vi också ta reda på vad de vill ha och skapa något för dem.
>> Antonia Baumert jobbar med fornminnesinformation på Riksantikvarieämbetet