Den andra dagen av konferensen som handlade om sociala medier i offentlig sektor inleddes med min idol Kristina Alexanderson. Hon berättade om bakgrunden till Creative Commons, hur det fungerade och varför man bör använda sig av det. Vi har skrivit om CC här tidigare och det kommer att dyka upp ännu mer innan året är slut, så det får räcka med Kristinas presentation.
Tvåa ut idag var jag själv. Jag berättade om vad Riksantikvarieämbetet gör, och varför vår verksamhet gör att vi behöver använda sociala medier.
Min presentation hittar du på Slideshare.Â
Nummer tre var Thomas Selig, som ligger bakom Katrineholm kommuns närvaro på sociala medier.
En mycket bra presentation som inte bara visade hur och vad Katrineholms kommun gör, utan även varför. De underliggande mekanismerna, behoven, kommunikationsvägarna.
Han visade även många bra exempel på hur de har engagerat innevånarna i Katrineholm och han berättade varför det är helt ok för kommunchefen att ibland vara lite personlig, rent av privat, på sitt Twitter-konto.
Jag hoppas få tillgång även till Thomas presentation.
UD-bloggen
Efter lunch var det dags för Teo och Tobias från Utrikesdepartementet att presentera sin resa som de gjort med UD-bloggen.
De började med att visa lite om vad de gjort tidigare, som Carl Bildts blogg och det uppskattade jobbet med sajten för Sveriges EU-ordförandeår 2009.
Men det hela grundade sig i att SIFO-mätningar visade att svenska folket inte visste riktigt vad UD jobbade med, men de hade samtidigt väldigt höga förväntningar. Förtroendet var inte särskilt högt. Det var de tvungna att ändra på.
Samtidigt upplevde de en frustration över det stela verktyg som användes på alla departement och de såg också effekten av Carl Bildts bloggande. De var också triggade av jobbet med ordförandeskaps-sajten.
De ville visa vad de jobbade med, hur många olika saker de gjorde, så de bestämde sig för att flera på UD skulle blogga om sin vardag. Efter mycket jobb med juristerna och andra så fick de igång en bloggportal. Instruktioner skickades ut till de som skulle blogga.
– En PDF skickades till medelålders män på andra sida jordklotet och samma dag var de igång!
De använder WordPress, kan det vara värt att tillägga.
När revolutionerna i mellanöstern och Nordafrika kom så testades bloggen ordentligt och de fick svara på massor av frågor. Men det blev riktigt bra och sparade många mail och lugnade många oroliga.
Senaste SIFO-mätningen visar på större kännedom, större förtroende.
UDs slutkläm:
We learn as we go along.
Mikael Damberg
Stockholmspolitikern Mikael Damberg var på plats och han pratade om hur de väldigt målmedvetet och planerat använde specialiserade Facebook-sidor för att skapa uppmärksamhet inför valet. Sidor som handlade om att klasserna var för stora i skolan skapade massor av uppmärksamhet och började leva egna liv, och debatterna fortsätter än idag.
Efter valet har Mikael Damberg även börjat blogga och det har blivit ett kraftfullt sätt att kommunicera utan det filter som traditionell journalistik faktiskt lägger på.
Efter Damberg berättade Hampus Brynolf om sitt arbete med socialdemokraterna och sociala medier. Tyvärr var jag tvungen att lämna konferensen för att hinna med transporten hem.
Sammanfattning
Det bästa med sådana här konferenser är inte bara allt matnyttigt och all inspiration man får av de duktiga föredragshållarna. Det är alla tankar, frågor, synpunkter och funderingar man får ta del av från åhörarna. Man får en insyn i hur det fungerar i andra organisationer, hur de är organiserade runt nätet och sociala medier. Vilka hinder de har stött på och hur de gör för att runda dom.
Att Riksantikvarieämbetet dessutom användes som ett gott exempel av flera personer på dessa konferenser gör det bara ännu roligare att få komma ut och berätta vad vi faktiskt jobbar med. Flera kom fram efter min presentation och sade att det där hade de ingen aning om att vi gjorde och att vi var så framåt när det gäller det digitala.
Henrik Löwenhamn, kommunikatör på Riksantikvarieämbetet