På väg hem från Göteborg och första dagen på årets Digikultkonferens passar jag på att sammanfatta några intryck och dela med mig av budskapet i mitt anförande. Göteborg bjöd som vanligt på dåligt väder, men ett varmt välkomnande. Det senare genom välkomsttal av stadens kulturdirektör Anna Rosengren och inledningstal av landshövding Lars Bäckström. Jag uppskattar mycket att lyssna till Lars, som alltid noga har reflekterat över det ämne han tar sig an och levererar det han säger med stor inlevelse.
Men låt mig börja i rätt ände. Dagens stora händelse var utan tvekan kulturminister Alice Bah Kuhnkes tal. Att en minister medverkar vid en konferens skänker både glans och tyngd åt tillställningen. Det tror jag att arrangörerna både hade hoppats på och förväntat sig. Vad de nog inte vågat hoppas på och definitivt inte förväntat sig var att ministern också skulle leverera en tung nyhet av det slag som skedde när hon meddelade det fullsatta auditoriet i Göteborgs stadsmuseum att kulturarv och digitalisering är två av regeringens tre politiska prioriteringar under mandatperioden. Det var ett oväntat “utspel“ som givetvis möttes med uppskattning och som bidrog till att höja konferenstemperaturen åtskilliga grader. Vad det innebär konkret återstår förstås att se, men beskedet är en välkommen bekräftelse på att regeringen ser och förstår att dessa frågor, på många sätt, är angelägna i vår tid.
Hur ska kulturarvsinstitutionerna möta den digitala utmaningen?
Jag hade förmånen att få leverera keynote-talet på temat ”Hur ska kulturarvsinstitutionerna möta den digitala utmaningen”. Hela anförandet filmades och kommer att läggas ut i efterhand, men mitt budskap var i korthet följande:
Vi får inte reducera digitaliseringen till att enbart handla om att omvandla analog information till digital. Digitaliseringen förändrar i grunden förutsättningarna för hur vi lever våra liv och för hur samhället fungerar. På Kulturarvsinstitutionerna måste vi förhålla oss till den digitala världen i allt vi gör. Vi måste våga ifrågasätta och förändra oss så att vi går i takt med förändringarna och omvärlden. Digitaliseringen är därför en ledningsfråga, inte en fråga i första hand för “entusiasterna“. Det är mer av ett förhållningssätt än en aktivitet. Vidare måste vi vara aktiva som enskilda institutioner, men avgörande för framgången är samverkan. Det är en resa som bara börjat, men som hittills resulterat bland annat i Digisams vägledande principer för arbetet med digitalt kulturarv – viktiga principer som beslutats av oss i Digisams styrgrupp och som bör ses både som en uppmaning och en utmaning för alla oss på kulturarvsinstitutionerna.
Den efterföljande frågestunden berörde bland annat K-samsök och den bild jag har av att vi suboptimerar genom att inte ta tillvara samverkansmöjligheterna fullt ut. Men hur ska vi hitta processen – dialogen – som krävs för att komma framåt? Förhoppningsvis kan vårt regeringsuppdrag “Vision kulturmiljö“ vara en del av svaret. Lämpligt nog kunde Tord Klafver, programledare på Riksantikvarieämbetet, följa upp mitt anförande med att konkretisera idéerna bakom och arbetet med Digital Arkeologisk Process (DAP) som är en stor satsning vi nu driver hårt på Riksantikvarieämbetet i samverkan med flera olika aktörer. En eloge till Tord som gjorde en utmärkt presentation trots feberkänning.
Intressanta presentationer följde av Kajsa Hedström (filmarkivet.se) och Anne Scherman (KB), men de får jag be dig ta del av på webben. En (av ganska få) nersidor med uppdraget som myndighetschef är att det sällan finns tidsmässigt utrymme att stanna på en hel konferens. Digikult fortsätter ytterligare en dag, men jag var tyvärr tvungen att lämna mitt under Sven Rentzhogs (Nordiska museet) föredrag om “Digitalt ekosystem för museer“, som också starkt betonade vikten av att jobba integrerat och i samverkan. Sorry Sven, men du kanske kan fylla i de delar jag missade om jag bjuder på en kopp fika någon dag?
Lars Amréus, riksantikvarie
(Läs mer om Riksantikvarieämbetets deltagande i Digikult på raa.se.)