Det känns som om det var länge sedan man sist läste något om Riksantikvarieämbetets pågående arbete med öppna länkade data (LOD) och i synnerhet om kopplingen mellan myndighetens DAP-program och LOD. Då är det kanske dags för en liten statusuppdatering.
Trots skenbar bevis på motsatsen är öppet-licensierad sammanlänkade kulturarvsdata fortfarande en viktig del av vår verksamhet här på Riksantikvarieämbetet: på helgen var vi t.ex. med på årets Hack for Sweden. Vi förvaltar vår plattform för länkade data K-samsök och dess gränssnitt Kringla, och fortsätter vårt samarbete med museer och andra kulturarvsinstitutioner för att underlätta för dem att publicera sina samlingar och andra data som LOD. Det är dock inom DAP-arbetet som nyutvecklingen pågår.
Alla poster i den nya plattformen som DAP tar fram ska få beständiga och avrefererbara unika identifierare i form av URI:er. Sådana identifierare är en förutsättning för öppna länkbara data, och innebär att vem som helst kan länka till, använda, och göra påståenden om digitala objekt hos Riksantikvarieämbetet. Även om vi inte tänkte göra något mer med LOD, tilldelningen av URI:er till våra samtliga poster skulle i alla fall möjliggöra andra att utveckla LOD-baserade lösningar på vår data. Lämningar i FMIS, byggnader i BeBR , och rapporter i Samla har redan sådana URI:er tack vare K-samsök, men med DAP ska vi koppla ihop dem med nya poster, framförallt arkeologiska uppdrag och sina tillhörande dokumentation. Ett uppdragsregister som vi hittills saknat är en pusselbit som har möjligheten att för första gången koppla ihop de andra datamängderna på ett meningsfullt sätt.
DAP-plattformen ska tydliggöra relationerna mellan olika objekt och steg i den arkeologiska processen. Det ska framgå tydligt vilka lämningar undersöktes under ett arkeologiskt uppdrag, och vilka geografiska ytor undersökningen täckte; vilka fynd hittades, från vilken lämning och under vilken undersökning; var de skriftliga rapporterna och fältdokumentationen ligger, och vilka uppdrag och lämningar de beskriver; osv. Det här gäller inte bara RAÄs egna data heller: det ska även finnas länkar till ett uppdrags motsvarande ärende hos den beslutsfattande länsstyrelsen, kopplingar till det utförande arkeologiföretaget, osv.
En annan aspekt på vårt kommande arbete med LOD inom DAP handlar om referensdata, dvs. gemensamma vokabulärer och s.k. ontologier för begrepp och sina förhållanden till varandra. Ett exempel är lämningstypslistan, som är en multihierarkiskt strukturerad lista över lämningstyper, som används i FMIS. Listan finns idag bara i PDF-format; men som en maskinsläsbar, länkbar digital resurs skulle den möjliggöra för oss och andra att otvetydigt beskriva lämningar genom att länka till lämningstypens URI istället för dess namn som text. Detta i sin tur möjliggör samsökning tvärs olika datamängder som förhåller sig till samma vokabulär, översättning till andra språk utan att behöva ändra på något i lämningsregistret, och harmonisering med andra lämningstypslistor i t.ex. andra länder, för att utöka samsökningspotentialen ännu mer. Det finns fler sådana vokabulärer som ska tas fram för svenska kulturarvsbegrepp, i samma stil som Storbritanniens Heritage Data.
Att tilldela unika identifierare är en sak, men om man ska göra http-URI:er avrefererbara – dvs att man får tillbaka strukturerade data när man slår upp adressen – så är det att föredra att datat uttrycks på ett standardiserat sätt som är jämförbar med andra kulturarvsdatamängder. Därför tittar vi på hur vi kan modellera och mappa våra diverse datamängder till vedertagna standarder för kutlturarvsdata som t.ex. CIDOC-CRM (samt tillhörande arkeologiska tillägg) och MIDAS.
Det är en viktig princip för oss att släppa kulturarvsdata så fritt som möjligt och på ett maskinläsbart sätt som underlättar dess återanvändning i olika sammanhang, av olika grupper, till olika ändamål. Det är något som vi började implementera med K-samsök, och ska nu vidareutveckla med DAP-programmet.