Ambitionen att återställa en medeltida kyrkomålning till ursprungligt skick är självklar för en konservator. Men hur går man tillväga med en graffitivägg som flagnar och ändrar kulör efter bara tio år? I sin masteruppsats undersöker Susanna Barros både tekniska och etiska aspekter av bevarande.
Graffitimålningen RUM pryder en vägg utanför Gotlands konstmuseum i Visby. De tre stora bokstäverna spraymålade konstnären Carolina Falkholt på uppdrag av museet 2013.
En av de Visbybor som ofta har passerat på trottoaren utanför museet och på håll betraktat väggmålningen är konservatorn Susanna Barros. En dag förra vintern stannade hon upp och gick fram till väggen. Hon såg då hur färgen hade börjat lossna från fasaden.
– Om man skulle initiera ett konserveringsprojekt, hur skulle det kunna gå tillväga? Från början var det bara personliga funderingar. Jag insåg att jag inte visste hur man ska värdera graffiti, säger Susanna Barros.
Bytte uppsatsämne
Susanna Barros är yrkesverksam som målerikonservator, ofta i kyrkor. Graffiti hade hon ingen tidigare erfarenhet av. Men tankarna på Carolina Falkholts verk – och frågor om ett eventuellt bevarande – växte sig starkare. Susanna Barros, som för tillfället höll på att avsluta sin mastersutbildning vid Uppsala universitet, blev så fascinerad att hon bestämde sig för att byta uppsatsämne.
– Tanken var att jag skulle skriva om medeltida pigment. Men det här ämnet fastnade i mitt huvud.
Gästkollega – samarbete med Riksantikvarieämbetet
Susanna Barros fick ekonomiskt stöd från Region Gotland för sitt arbete och hon blev dessutom antagen som gästkollega vid Kulturarvslaboratoriet vid Riksantikvarieämbetet. Här fick hon hjälp att genomföra tekniska analyser, bland annat grundämnesanalyser och mikroskopi, för att i detalj dokumentera målningens skick och för att ge underlag för möjliga restaureringsåtgärder.
Sprayfärger har brutits ned, visade analyser
Utifrån fotografier kunde Susanna Barros konstatera att målningen inte bara hade flagnat, den hade också ändrat kulör. Väggmålningen, som från början var klart lysande gult, orange och rosa består numera mest av olika blå nyanser. De fluorescerande sprayfärger som konstnären använt är känsliga för solljus och bryts ned snabbare än traditionell färg, säger Susanna Barros. Nedbrytningen bekräftades också av de undersökningar hon gjorde vid kulturarvslaboratoriet.
– Analyserna visade tydligt hur färgerna har brutits ned, men gav mig också ledtrådar om vilka åtgärder som skulle vara realistiska. Samarbetet med Riksantikvarieämbetet var avgörande för att få ihop min uppsats, säger Susanna Barros.
Läste på om graffiti – traditionellt bevarande utmanas
Under projektet läste Susanna Barros in sig på graffitikultur och hur graffitiverk runtom i världen har restaurerats och bevarats. Hon fördjupade sig i de principer som avgör vad vi anser vara kulturhistoriskt värdefullt och olika länders kriterier för att bevara konstverk.
– Graffiti skiljer sig ganska mycket från traditionell konst, bland annat eftersom graffiti till sin natur är temporär.
De principer som används för att konservera en takmålning i en 1600-talskyrka, kan inte direkt appliceras på en graffitimålning från 2013, konstaterar Susanna Barros.
– Vi har bestämt att en predikstol i en medeltida kyrka har ett kulturhistoriskt värde och därför bör bevaras. Graffiti har inget sådant åldersvärde, men däremot andra värden som vi vill bevara för framtiden.
Måla över graffiti inte tabu
Inom graffitikulturen finns exempelvis en öppenhet för att måla om och måla över, konstaterar hon. Både i USA och Sydamerika har publika muralmålningar och graffitiverk sonika målats över för att hålla sig aktuella.
– Jämför med det jag jobbar med just nu, en takmålning från 1690-talet i Halla kyrka på Gotland. Den har också ändrat kulör och flagnat. Men man skulle aldrig få för sig att måla över den för att den ska se ny ut!
Susanna Barros kontaktade även konstnären Carolina Falkholt. Hon var själv inte så bekymrad över att de ursprungliga färgerna hade bleknat. Istället såg Carolina Falkholt verkets svarta konturlinjer som sitt signum, och ansåg dem vara det viktigaste att bevara.
– Konstnären var inte främmande för att antingen göra om verket och då använda något mer hållbart material som mosaik eller att måla om väggen helt och hållet. För henne var budskapet i målningen det viktiga, säger Susanna Barros.
Utmaningen av det invanda lockade
Några tydliga rekommendationer om bevarande av verket RUM, och i så fall hur en sådan bör gå till, lämnar inte Susanna Barros i sin masteruppsats. Att fästa färgen på fasaden är sannolikt inte aktuellt, konstaterar hon. Snarare handlar det, som konstnären själv är inne på, att skapa något nytt eller att måla över befintligt verk.
– Inom graffitikulturen är det inte självklart originalet som är det mest värdefulla. Det kan vara svårt för mig som konservator att tänka i de banorna. Men det är just det som lockade mig att genomföra projektet, att min egen verklighet bli utmanad, säger Susanna Barros.
Gotlands konstmuseum: ”Värdefullt konstverk”
Gotlands konstmuseum har följt Susanna Barros projekt med stort intresse. Väggmålningen RUM har blivit ett viktigt inslag i stadsbilden i Visby innerstad, anser Angelica Blomhage på Gotlands konstmuseum. I en stad präglad av byggnadsminnen och stora kulturhistoriska värden ser hon Carolina Falkholts verk från 2013 som ”en manifestering av nuet och samtida konstnärliga uttryck”.
– Vi är glada och stolta över graffitimålningen och ser att den har en viktig roll att bära i det offentliga rummet, säger Angelica Blomhage, curator och verksamhetsansvarig på Gotlands konstmuseum.
Huruvida väggmålningen kommer att restaureras eller inte återstår att se. För närvarande planerar Gotlands konstmuseum en större renovering och utveckling av museibyggnaden, inklusive gården.
– Vi följer verkets utveckling och har ännu inte tagit ställning till om några åtgärder ska göras. Om en restaurering eller någon annan förändring av RUM blir aktuell är kommunikationen med konstnären central, säger Angelica Blomhage.
Riksantikvarieämbetet: ”Ökad kunskap om modern färg”
Riksantikvarieämbetet, som under projektet bidragit med både analysteknik och expertis, är också nöjda med resultaten. Susanna Barros projekt har bidragit till bättre kunskap om moderna färger, berättar Kathrin Hinrichs Degerblad som är utredare och sakkunnig i färgfrågor och konserveringsvetenskap vid Riksantikvarieämbetet.
– Äldre färger och material är ganska väl undersökta. Men så snart vi kommer fram till 1900-talet, då färgtillverkningen blir mer industriell, saknas fortfarande mycket kunskap. Därför var detta projekt väldigt spännande, säger Kathrin Hinrichs Degerblad.
Kunskapen om hur graffiti kan och bör bevaras är under uppbyggnad, enligt Kathrin Hinrichs Degerblad. Konserveringsprojekt av spraymålningar är alltjämt ovanliga.
– Vi behöver fler projekt som det här, där man diskuterar förvaltning och bevarande även av graffitin som konstform. Så att det som skapas i dag också kan bevaras imorgon, säger Kathrin Hinrichs Degerblad.
Text: Henrik Lundström, vetenskapsjournalist (CC BY)