Att arbeta med gästkollegeprojekt hos Riksantikvarieämbetet gör det möjligt att få svar på frågor som kräver tillgång till avancerad analysutrustning och expertis. Tillsammans vill vi stödja uppbyggnaden av nya metoder och kunskap. Att skapa förutsättningar för studentforskning är en viktig del i detta.
Teresia Strömgren tog hjälp av Riksantikvarieämbetets Kulturarvslaboratorium för att analysera det konstverk som varit fokus för hennes masterprojekt. Tom Sandström, utredare vid Kulturarvslaboratoriet, ställde några frågor till henne om forskningen och möjligheten att arbeta som gästkollega.
Exakt när och var kom den till, och av vem har den målats?
– Den har benämnts Skrivande förnäm dam och tillskrivits Mästaren till de kvinnliga halvfigurerna som verkade i dåvarande Nederländerna i början av 1500-talet, men mer än så har man inte kunnat säga.
– Vad kan den berätta om sin tid och vad har den varit med om, är några av frågorna som Teresia Strömgren försökt närma sig genom sitt masterprojekt om verket. Tillsammans med medarbetare från Riksantikvarieämbetets kulturarvslaboratorium har hon undersökt den lilla pannån som finns på Gustavianum i Uppsala.
Hur har det varit att samarbeta med Kulturarvslaboratoriet?
– Det har varit en fantastisk möjlighet att få hjälp av Kulturarvslaboratoriets experter och att ha fått tillgång till det mobila labbet. Det hade i princip varit en omöjlighet att genomföra de analyser som utförts om inte detta samarbetsprojekt funnits.
Vilka förändringar kan man se att målningen genomgått?
– Omfattande förändringar har uppdagats tack vare analyserna. Målningen har utsatts för insektsangrepp, den har flera lagningar som tillkommit under årens lopp och en svårtolkad skada täcker hela kvinnans ansikte.
Det finns även flera skillnader mellan underteckningen och det vi ser idag, vilket ger utrymme för flera olika tolkningsmöjligheter. Dessutom har flera av färgerna altererat och vissa mörknat, vilket har gett målningen ett annat uttryck än vad som troligen var det ursprungliga.
Undersökning med röntgen visar olika skador bland annat i ansiktet och ner längsmed halsen där det ser ut som att färgen en gång i tiden skrapats bort. Foto: Magnus Mårtensson / Riksantikvarieämbetet (CC BY).
Vad är det mest intressanta som kommit fram genom analyserna?
– Svårt att välja! Men, det var otroligt intressant att se att underteckningen skiljer sig åt i olika delar av måleriet. Dessa olika underteckningstekniker ger intryck av att flera olika händer har varit delaktiga i målningsprocessen som helhet, vilket stämmer väl in på hur arbetet i en konstverkstad fungerade i en nordeuropeisk kontext.
Hur har förståelsen runt pannån ökat?
– Målningen bör ses som ett föremål som konkretiserar måleriprocessens utveckling i ett skede där motiv och teknik anpassades för den nya konstmarknaden som växte fram. Måleriet var traditionellt ett hantverk där materialens egenskaper noga beaktades, men här har både minutiösa detaljer och lite slarv gått hand i hand. Dessutom kan hela attribueringen ifrågasättas efter dessa noggranna studier, i jämförelse med andra liknande verk.
Vad händer nu?
– Målningen kommer, tack vare den tekniska undersökningen, att få en plats i det nyrestaurerade Gustavianum, där något om den information som framkommit presenteras tillsammans med målningen.
___________________________________________________________
Arbetet har presenterats vid Biennial International Conference for the Craft Sciences (BICCS) i Mariestad, september 2023 och snart kommer man att kunna se målningen och delar av resultaten när Gustavianum, Uppsala universitetsmuseum, öppnar igen efter renovering våren 2024.
Text: Tom Sandström, utredare inom konserveringsvetenskap vid Riksantikvarieämbetet. (CC BY)