Den 1 juli är det 50 år sedan staten breddade sitt ansvar för kulturmiljöarbetet och förde ut en större del av arbetet till länsstyrelserna. Reformen blev startpunkten för en mer regionalt förankrad kulturmiljövård, där ansvar och roller fördelades mellan staten, länsstyrelserna och museerna. I samband med detta inrättades också tjänster som länsantikvarier.
Samtidigt förändrades synen på vad som skulle bevaras. Tidigare låg tyngdpunkten på enskilda byggnader, föremål och monument. Nu började man i stället se hela miljöer och landskap som viktiga delar av kulturarvet. Det gjorde att även vardagliga miljöer och spår efter fler människors liv fick större betydelse – från slott till koja.
Alf Nordström, Stockholms län, var en av landets första länsantikvarier när tjänsterna inrättades 1976. I Riksantikvarieämbetets tidskrift Kulturminnesvård porträtteras han och flera andra av hans nyutnämnda kollegor runt om i Sverige.
– Tänk att ha sin hobby till sitt yrke, sa Nordström då när han reflekterade över sin nya roll.
Kulturmiljön blir självklar i samhällsplaneringen
Under 1980-talet fortsatte utvecklingen och successivt blev kulturmiljöfrågorna en alltmer självklar del av samhällsplaneringen. Kulturmiljön började ses som en resurs i arbetet för ett hållbart samhälle.
Sedan 2000-talet har den utvecklingen fortsatt. De nationella kulturmiljömålen från 2014 och kopplingarna till miljömålssystemet har gjort kulturmiljöns betydelse för hållbar utveckling tydligare. Samtidigt har arbetet breddats. Fler berättelser, platser och grupper som tidigare inte uppmärksammats lika mycket lyfts nu fram.
Hållbar utveckling i fokus
I dag handlar kulturmiljövård om mer än att bevara enskilda objekt. Arbetet utgår ofta från hela landskap och sammanhang. Kulturmiljön ses som en del av samhällsutvecklingen och behöver vägas in i frågor som rör klimat, energi, infrastruktur och bebyggelseutveckling. Arbetet sker i ett komplext samspel mellan olika sektorer och nivåer, med ökade krav på avvägningar mellan bevarande och utveckling.
Sammanfattningsvis har kulturmiljöarbetet utvecklats från en mer statligt styrd och objektsinriktad verksamhet till ett bredare arbete som är nära kopplat till samhällsplanering och hållbar utveckling. I dag handlar det om att bevara, men också samtidigt använda och utveckla.
Vill du veta mer? Du kan läsa mer om de nyutnämnda länsantikvarierna i tidskriften Kulturminnesvård, nr 2 1976 (diva-portal.se). Och på vår Youtube-kanal kan du ta del av en nyproducerad film om kulturarv och kulturmiljö, som bland annat berättar om hur vi arbetar inom områdena idag och varför de spelar en så viktig roll.