Jag jobbar på en urgammal myndighet, Riksantikvarieämbetet. Det finns uppenbarligen någon sorts hållbarhet i verket, som gör att ämbetet lyckats överleva samhällsförändringar, ända sedan stormaktsambitionernas 1600-tal. Någonstans finns väl en koppling till ett mänskligt behov av att fundera kring sin
Ännu ett Riksantikvarieämbete
Publicerat