För ganska precis 300 år sedan, närmare bestämt i början av februari 1709, var det också groteskt kallt. Rödnästa människor snorade och huttrade – det var till och med så kallt att ölet frös till is i tunnorna. Den här köldknäppen visade sig bli ödesdiger för en hoper törstiga matroser. De hade lämnats kvar för att passa lastfartyget Anna Maria som hade tvingats att söka en tidig vinterhamn vid Dalarö. För att muntra upp sig lite anordnade de en middag för några besättningsmän från kringliggande infrysta skutor. De kalasade på kokt kött, skorpor och brännvin och rökte tobak. En på det hela taget trevlig kväll, får man anta. Det var bara det där problemet med ölet. Våra vänner ombord var inte så desperata att de gav sig på förrådet av fryst öl, men öltörst eller möjligen några andra slags behov drev dem att bege sig iland och uppsöka inrättningen ”Besökaren Åmans Enkja”. Det sista skeppsgossen gjorde var att sopa aska över glöden i kabyssen.
Vad som hände medan matroserna var upptagna på annat håll är ju lätt att lista ut. Tack vare att Anna Maria fattade eld och sjönk med last, öltunnor och rubbet vet vi precis vad som hände den där köldslagna februarikvällen. Matrosen Philip Bewe som anordnade middagen och hans kamrater hamnade nämligen i domstol. De kunde inte ersätta redarna utan fick istället plikta med fängelse på vatten och bröd i några dygn. Detta var det snälla straffet – redarna bad faktiskt att matroserna skulle behandlas milt. Bra tycker jag, för deras försummelse har ju bidragit på ett påtagligt sätt till Fornsök! Och Anna Maria? Hon ligger kvar på bottnen vid Dalarö.
Å nej! Ölet har fryst i tunnorna! Infryst skuta i en annan tid på en annan plats. Bilden kommer från Flickr Commons. Foto: National Maritime Museum
>> Sophie Jonasson jobbar med dialog- och delaktighetsfrågor på Riksantikvarieämbetet.