Antalet kända runinskrifter i hela Sverige uppgår till omkring 3 800 om man bara räknar dem som har tillkommit fram till och med 1500-talet. Detta kan samtidigt bara vara en bråkdel av alla de inskrifter som en gång måste ha skapats.
Runforskningen har en lång historia som sträcker sig ända tillbaka till slutet av 1500-talet och pionjären Johannes Bureus. Det var han som först började undersöka och avbilda runstenar, och lade därmed grunden inte bara för runologin utan också för hela den antikvariska forskningen i Sverige. Det arbete som Bureus och hans efterföljare gjorde är mycket värdefullt, eftersom många runinskrifter senare har skadats eller försvunnit. Det betyder dock inte att man alltid kan lita blint på det som äldre tiders antikvarier har meddelat.
1801 besökte fornforskaren C. G. Hilfeling Fole kyrka på Gotland och fann där bl.a. en medeltida gravhäll, som förutom nästan oläsliga runor också bar ”påhuggne Insignia, af ett Ris, en Färla, och det fordom brukade ABC-brädet, kalladt Abecetan”. Av dessa symboler drog han slutsatsen att stenen hade lagts över ”en ifrig och sträng Scholemästare”. Gravhällen finns bevarad och det mesta av det som Hilfeling ritade av går fortfarande att urskilja.
Om man får tro andra uppgifter ska det ha funnits ytterligare en runristad gravhäll vid Fole kyrka. J. G. Liljegren nämner den i Run-urkunder (1833), men uppger att inskriften är ”utplånad”. Carl Säve såg den också 1854, men meddelar att den är ”alldeles oläslig”. I början av 1900-talet upprättade apotekaren och fotografen J. W. Hamner ett register över gotländska runinskrifter och han skriver där:
Vad Liljegren menar med sitt citat har jag ej kunnat klara ut. Hilfeling upptager blott en sten från Fole. Ovisst är alltså om denna någonsin funnits. Att C. S[äve] säger – alldeles oläslig 1854 – behöver ej betyda mycket då nu flere stenar utan någon text alls – alltid alldeles oläsliga – finnes nu på Fole k[yr]k[o]g[ård]. Denna ”Runsten” kan saklöst slopas.
I samband med lite kompletterande fältarbete för den tredje delen av Gotlands runinskrifter besökte vi för ett par veckor sedan Fole kyrka och tittade då på den gravhäll som Hilfeling hade avbildat. Tillsammans med några andra medeltida gravhällar står den fastklamrad mot en bod på kyrkogården. Detta arrangemang är relativt nytt, och så sent som i början av 2000-talet låg många av gravhällarna oåtkomliga i staplar intill kyrkogårdsmuren.
Medan vi diskuterade den svårlästa inskriften och de märkliga ”insignerna” upptäckte vi plötsligt att även den korsförsedda gravhäll som står uppställd till vänster om stenen verkade bära spår av mycket skadade runor. Vädret var gråmulet och det var svårt att vara riktigt säker. I torsdags var vi åter där – nu i strålande solsken – och vi kunde utan tvekan fastslå att det rör sig om runor. Kanske har någon annan uppmärksammat dessa redan tidigare, men upptäckten har i så fall inte nått (run)forskarvärlden.
Av allt att döma är detta samma gravhäll som Liljegren registrerade 1833 och som Säve såg 1854. Hur många av runorna som kommer att kunna identifieras och om någonting går att tolka vet vi ännu inte, men säkert är att ytterligare en inskrift kan läggas till den svenska runkorpusen.
>> Magnus Källström är forskare inom runforskningsområdet vid Riksantikvarieämbetet.
PS. Vill du veta mer om gravhällen över den stränge skolmästaren och andra runinskrifter i Fole, läs Thorgunn Snædals artikel i den preliminära utgåvan av Gotlands runinskrifter 3. DS