Berätta kort om er organisation, vilka är ni och vad gör ni?
Järnvägshistoriska RiksFörbundet, förkortat JHRF, består av 36 medlemsorganisationer, varav 33 ideella föreningar, som bedriver museitågstrafik. Samtliga föreningar som bedriver trafik på statens spåranläggningar är medlemmar i JHRF. JHRF hanterar gemensamma frågor, främst för de föreningar som kör museitrafik på statens spåranläggningar.
Dessa är:
- Gemensam utbildningsorganisation
- Myndighetskontakter
- Försäkringar
- Samordna gemensamma aktiviteter (Tågsläpp, Almedalen m m)
Vilka är era viktigaste frågor?
- ERTMS, European Rail Traffic Management System, är ett gemensamt europeiskt radiobaserat säkerhetssystem som införs (främst) för att underlätta gränsöverskridande trafik. Det innebär bl a att de optiska signalerna försvinner, så järnvägsfordon som ska köra på en ERTMS-utrustad sträcka måste ha den utrustning (ETCS) som krävs för att få signalinformation mm. Denna utrustning kostar mycket att köpa, installera men framförallt verifiera. Det senare görs per fordonstyp, men museifordon är av många olika typer… Kravet på detta kommer från EU, men hanteras i Sverige av Trafikverket. ERTMS finns redan på ett antal sträckor, bl a Botniabanan, vilket innebär att föreningen Örnsköldsviks Järnvägssällskap inte kan köra in sin rälsbuss på Örnsköldsvik C… Det kommer i slutet av detta decennium att börja installeras på (delar av) Södra stambanan, vilket får till effekt att Sverige skärs av på längden för fordon som inte har denna utrustning. På några decenniers sikt (2030?) ska det finnas på alla linjer av betydelse för att Trafikverket ska få ett enhetligt system att hantera (och spara stora pengar på att slippa optiska signaler).
- Ett regelverk som verkar förutsätta att man ska ha anställda för att sköta efterlevnaden av detta… Omfattande regler från Transportstyrelsen (m fl) som ställer stora krav på att följa med i alla regelförändringar som kommer från EU och Transportstyrelsen samt ett omfattande dokumentationskrav på allt vad tillståndsinnehavarna har och gör, t ex riskanalyser.
- (Kvarvarande) avgifter till Transportstyrelsen. Vad vi vet nu handlar det om att vissa former att organisera sin verksamhet på, t ex s k auktorisation (som innebär att den som har ett sådant tillstånd överlåter/upphandlar själva trafikeringen till ett annat ”Järnvägsföretag”).
- Obenägenheten att använda sig av möjligheten till undantag för museiverksamhet i de regelverk som kommer från EU – ”kan” måste vara ”ska” för att bita!
- Svårigheten att i terminologi m m få med museitågsverksamheten på statens spår i förordningar m m genom generellare skrivningar typ ”museitrafik”, ”museifordon” o s v – begreppet ”museijärnväg” är för etablerat! I de flesta förordningar skriver man (att undantag medges för) ”museijärnväg”, ”museijärnvägsfordon” o s v fast det ofta framgår av sammanhanget att även museitrafik på statens spår är tänkt att omfattas. En museijärnväg innebär per definition att museitrafiken bedrivs på egna spår (egen infrastruktur i reglernas terminologi) och då finns alltid risken att museitrafiken på statens spår, som är det som JHRF- (men inte MRO-)medlemmarna i huvudsak bedriver, kan drabbas av att inte anses omfattas av undantaget.
- Trafikverkets raska rivning av kulturhistoriskt värdefulla järnvägsfastigheter.
Vad händer i år?
JHRF arbetar med en utredning om gemensamt trafiktillstånd, d v s att JHRF (eller någon annan organisation) innehar ett för flera, kanske så småningom alla, föreningar gemensamt tillstånd för trafik på statens spåranläggningar.
Tågsläpp har arrangerats den 27 april.
JHRF (och MRO) deltar i Almedalsveckan 30 juni – 3 juli i en monter som i år delas med sex andra organisationer inom det rörliga kulturarvet (Transporthistoriskt Nätverk). Vi kommer att ha seminarier alla fyra dagarna i en för ändamålet dittransporterad smalspårig godsvagn, normalt hemmahörande på museibanan på ön, Gotlands Hesselby Jernvägar.
Var kan jag läsa mer om er organisation?
Riksantikvarieämbetet fördelar statsbidrag till ideella organisationer inom kulturmiljöområdet. Syftet med bidraget är att stödja ideella organisationer som bidrar till människors möjligheter att uppleva, förstå och ta ansvar för kulturmiljön, samt att främja en mångfald av kulturmiljöer som bevaras, används och utvecklas. I år fick nitton ideella organisationer inom kulturmiljöområdet dela på 4,5 miljoner kronor. Riksantikvarieämbetet kommer att presentera dessa organisationer löpande under året.