Midsommar kan firas på många olika sätt, på flera olika dagar. Och man kan välja om man vill tillägna firandet sommarsolståndet, Johannes Döparen eller mera jordiska fröjder som sommaren, maten, drycken och semestern.
Själv passade jag på att följa sommarsolståndet i English Heritage:s livesändning från Stonehenge. Både vid solnedgång och soluppgång. Det blev inte så många timmars sömn den natten. Men det blev det inte om sommarnätterna när jag var barn heller, när vi ohängda ungar sprang ute och lekte hela de dagsljusa nätterna igenom.
Jag är på digital plats i god tid innan 23:43 svensk tid. Sommarkvällen är varm. Fågelkvittret utanför mitt öppna fönster i Eskelhem smälter samman med fågelkvittret från Stonehenge. Temperaturen och kvällsluften torde vara densamma. Livesändningen är enkel, och visar enbart själva stenarna. Ingen speaker, ingen musik. Inga människor, förutom någon minimal figur i varselväst, som ibland kan ses ila förbi megaliterna. Det jag först trodde var en didgeridoo, var bara trafiken på A303.
Kommentarsfältet rullar förbi. Det blir många “Happy Solstice!“, som för deltagarna på södra halvklotet är ett vintersolstånd. Gilla-hjärtan seglar upp mot den mulna kvällshimlen i en ständig ström. Kommentarerna från virtuella solståndsfirare i alla tidszoner och på bägge halvkloten tickar in.
What a delight to view without humans, sound and crowds
No people destroying the atmosphere
The stones will be standing long after we are forgotten
Happy Solstice from Trinidad Tobago!
Det tycks mörkna i samma takt där som här. Vi blir fler och fler digitala åskådare, och det totala antalet kommer till slut att landa på 3,6 miljoner. Fågeln som sitter på stenen vet inte om att den blir livestreamad inför hela världen.
Libanon och Guatemala
New Delhi, Mexico, Toronto
I’m from the US, I thought I would never get to see it
Thanks English Heritage for providing the world with this gift
Just what my soul needed
The Supreme Intelligence of Universe is blessing us all
Folk delar sina egna soundtracks, ofta klassisk musik. Och minnena från 70-talet, när man kunde klättra på, och ha picknick vid stenarna. Komma nära, och krama stenarna.
How long ago since it was unoccupied
I am sure the stones are glad for a quiet Solstice
It’s lovely to see without words
Love to see the free spirits of the birds
Waiting and enjoying from my garden
Haven’t been this close since the 70’s
I can be part of the Solstice
Rio de Janeiro
Honolulu
Phoenix
New York
London
Schweiz
Australia
Love there are birds in stead of people. Corvids in stead of Covid.
Nature has it all to herself this year
I thank Goddess for Covid, so this experience could happen
Thank you for no music or commentary
Minneapolis
Melbourne
Oslo
Smethwick
We feel connected to the world
Connecting with the world
Rio
El Salvador
New Zeeland
Barcelona
Och en och annan från Stockholm
May the stones live in peace and harmony
The world unites
Sharing this magical moment
Livesändningen avslutas lika självklart och odramatiskt som den började. Kameran stängs av, det skrapar till och blir svart, utan några kommentarer eller tolkningar. Klockan 03:07 GMT är jag på plats framför datorn igen. Det brittiska vädret levererar ett duggregn, och ett paraply i Union Jack:s färger guppar förbi när linsskyddet tas av kameran. “True England. Cloudy as f-k“, lyder den första kommentar jag ser segla upp i flödet.
Den slutsats jag drar av det digitala sommarsolståndsfirande är att:
Underskatta inte platsens egen magi! Vi var 3,6 miljoner som såg English Heritage:s livesända sommarsolstånd vid Stonehenge, och ingen uttryckte i kommentarerna något som helst missnöje över att det enbart var Stonehenge utan speaker och musik som visades. Tvärt om blev upplevelsen desto större av att bara se naturen och stenarna själva. Utan någon förskönande bortfiltrering av trafiken på A303
The energy coming through the computer screen is amazing. Thank you so much. We needed this right now.
