Att kulturarvsaktörer av skilda slag, som museer, arkiv och världsarv, kan vara viktiga resurser för skolan menar nog de flesta. Undersökningar har visat att de kan bidra till att stimulera en livslång lust att lära hos eleverna. Men inte nog med det: de kan också bidra till att konkretisera innehållet i undervisningen.
Kulturarvsaktörerna kan bidra till skolans demokratiuppdrag och till lärares kompetensutveckling! Det konstaterade vi på Riksantikvarieämbetet i en rapport, Skolan och kulturarvet.
I handlingsplanen för den nationella världsarvsstrategin finns det också en uttryckt målsättning att utveckla samverkan med skolan: ”Målsättningen är att allmänhetens kunskap om, uppskattning och respekt för världsarv ökar och att världsarven är en resurs för skolan”. Men, frågar du dig kanske, finns det särskilda skäl för just världsarven att ägna sig åt sådan verksamhet?
Låt mig påminna om Världsarvskonventionens artikel 27 och det så kallade utbildningsuppdraget. Varje stat som ratificerat konventionen åtar sig att sträva efter att stärka sina medborgares uppskattning av, och respekt för, de världsarv som de förvaltar, i synnerhet genom utbildnings- och informationsprogram. Sverige har i och med anslutningen åtagit sig att undervisa om världsarv genom skolorna. Och det är väldigt många människor som berörs av den ambitionen: det finns en dryg miljon elever i den svenska grundskolan, enligt statistik från läsåret 2021–2022.
Skolan har en rad styrdokument som reglerar arbetet. Det dokument som beskriver verksamheternas värdegrund, uppdrag och mål heter läroplan, och den innehåller kurs- och ämnesplaner och fastställer kunskapskrav för varje enskilt ämne. Det finns hela sex läroplaner, men den jag tittat lite extra på här är läroplanen för grundskolan, Lgr22 – Skolverket.
Kopplingar till världsarv i Lgr22
Själva begreppet världsarv förekommer inte en enda gång i läroplanstexten. Det kan ju verka nedslående, men även om världsarv som begrepp inte syns finns det en del att ta fasta på ändå.
Läroplanen inleds med ett avsnitt om skolans värdegrund, där vi bland annat hittar följande skrivning: ”medvetenhet om det egna och delaktighet i det gemensamma kulturarvet ger en trygg identitet som är viktig att utveckla tillsammans med förmågan att förstå och leva sig in i andras villkor och värderingar”. Längre ned i texten talar man om att det är en viktig uppgift för skolan att ge eleverna överblick och sammanhang.
All undervisning ska anlägga vissa övergripande perspektiv:
- Ett historiskt perspektiv ger eleverna möjlighet att utveckla förståelse för samtiden, beredskap inför framtiden och utveckla förmåga till dynamiskt tänkande.
- Ett miljöperspektiv ger dem möjligheter att ta ansvar för den miljö de själva direkt kan påverka och skaffa personligt förhållningssätt till övergripande och globala miljöfrågor.
- Ett internationellt perspektiv är, enligt läroplanen, viktigt för att kunna se den egna verkligheten i ett globalt sammanhang, för att skapa internationell solidaritet samt för att leva i ett samhälle med täta kontakter över kultur- och nationsgränser.
Visst borde det passa bra att arbeta med världsarv när man anlägger de här perspektiven?
Praktiska exempel ur historieämnets kursplan
I läroplanerna för grundskolan (och de för gymnasieskolan) finns också juridiskt bindande kurs- och ämnesplaner som fastställer ämnets syfte, centrala innehåll och kunskapskrav med särskild anknytning till frågorna. I de delarna finns mer konkreta kopplingar till teman som är relevanta för världsarven.
Läsåret 2022–2023 implementeras Lgr22 i grundskolan och med den nya läroplanen inträder en del förändringar som kan vara intressanta att känna till för den som vill samarbeta med skolan. Kanske är det mest intressant att titta på skrivningar i de olika ämnena. Redan hösten 2021 arrangerade Riksantikvarieämbetet ett seminarium om den ändrade kursplanen i historieämnet.
Christina Toreld, museipedagog på Bohusläns museum med erfarenhet från att arbeta med världsarvet Tanum, var en av de medverkande. På seminariet pekade Christina på flera saker i Lgr22 som kan vara användbara för den som vill arbeta med skola och världsarv.
”Världsarven kan hjälpa skolan genom att sätta ord på vad de kan arbeta med, t ex frågor om demokrati, och lyfta fram att det som kan upplevas lite svårt kan göras konkret och begripligt”, sa Christina Toreld.
Historiebruk kan vara ett exempel
Skrivningar om historiebruk och historiska källor är till exempel något att ta fasta på, skolan kan behöva hjälp med just historiebruk – där kan världsarven vara en resurs. Förutom skilda ingångar till ämnet historia i de individuella världsarven är världsarvstanken i sig en form av historiebruk, ett exempel på hur vi använder historien och lyfter upp dessa speciella platser som värda att bevara. Här finns en möjlighet att koppla ihop det förflutna med nutid och framtid för att se varför vi använder oss av den här historien och vad den ska förmedla i vår tid.
”Vilka frågor vill vi att den ska besvara, vilken bild ska den ge av oss själva, av vårt förflutna och vår samtid? Allt hänger samman med framtidsfrågor, demokrati till exempel”, sa Christina Toreld.
Utgå från det lokala för att se det globala
Idag använder vi ofta det specifika världsarvet och pratar om en särskild historisk period. Men världsarvet kan lyftas till övergripande frågor, och ge eleverna större förståelse för historiska skeenden och fenomen, där man utgår från det lokala för att nå de större frågorna eller strömningarna.
Skrivningar som passar för arbete med världsarven förekommer redan i mellanstadiet, som frågan om varför just världsarven är utvalda. På högstadiet ska eleverna lära om efterkrigstiden, där är bildandet av UNESCO och fredstanken ingångar. Varför ville UNESCO göra en lista med världsarv – vad har det med fred att göra?
Världsarven skulle också kunna erbjuda lärarna möjlighet till ämnesfördjupning, eftersom relevant fortbildning är något som efterfrågas av dem. ”Ge lärarna konkreta verktyg”, var Christinas tips till den som arbetar med skolan på ett världsarv, ”ett första steg på vägen kan vara att själv läsa och försöka förstå Lgr22”!
Lärarnas användning av världsarven
Tillbaka till rapporten jag nämnde inledningsvis: Vad såg vi i våra undersökningar om det här med världsarv och skola? Vi genomförde en enkät med ett stort antal lärare där vi bland annat frågade om världsarven som resurs i undervisningen. Det var endast 14 procent av lärarna som svarade att de hade besökt eller använt sig av material från ett världsarv i sin undervisning. Dubbelt så många angav att de behandlat världsarv som en del i undervisningen. Trots att Sverige förbundit sig till att undervisa om världsarv i skolorna var det alltså runt 70 procent av lärarna som inte hade berört ämnet någon gång.
I en mindre undersökning frågade vi lärare hur man skulle kunna beskriva världsarvens pedagogiska värde. De vanligaste svaren var att världsarven fungerar bra som avstamp för diskussioner om bevarandefrågor, eller som ingångar till globala frågor om fred och internationellt samarbete. Möjligheten att koppla mellan det lokala och det globala var också något som nämndes – och det tog också Christina Toreld upp under seminariet.
”Finns det något ämne där man inte kan arbeta med världsarv?”
I november 2022 arrangerade världsarvsstaden Karlskrona en konferens för att uppmärksamma 50-årsjubiléet av världsarvskonventionen. Ett spår under konferensen handlade om världsarven och det livslånga lärandet, och en programpunkt hade fokus på den nya läroplanen. Deltagarna fick lyssna till tre personer med erfarenhet av att arbeta med världsarv och skola: Cathrine Odehammar, utbildad lärare och specialpedagog och verksam museipedagog på Marinmuseet i världsarvsstaden Karlskrona, Maria Skoog, lärare i svenska och engelska och Solveig Hermansson, bildlärare, båda verksamma på en högstadieskola i världsarvet Södra Ölands odlingslandskap och båda vana vid att arbeta med världsarvet i undervisningen.
Vad hade de fäst sig vid i den nya läroplanen? Chatrine lyfte fram skrivningar om kulturarvets förmåga att stärka elevernas upplevelser och fördjupa innehåll. Hon tyckte också att det var intressant att man i Lgr22 sätter fokus på centralt innehåll. ”Världsarv blir mer relevanta för skolan om vi presenterar både hur vi lär om dem men också genom dem”, menade Cathrine. Världsarven kan hjälpa skolan i det pedagogiska uppdraget.
”Finns det något ämne där man inte kan arbeta med världsarv?”, fortsatte Maria retoriskt. Hon menade att Läroplanens avsnitt 2.6 om skolan och omvärlden är viktigt. Det är också viktigt att titta särskilt på kursplanerna för de olika ämnena. Det finns egentligen inte några hinder för samarbete i skrivningarna, konstaterade hon. Kanske hindren för samarbete mellan världsarv och skola snarast handlar om resurser, sådant som tid och pengar, det vill säga strukturella frågor för huvudmännen.
Panelens tips till alla som arbetar med världsarv och med skolan som målgrupp var att anpassa sitt material och samarbeta med skolan redan i utarbetande av erbjudandet. Tid är alltid en utmaning för lärare. I kursplanerna bör man leta efter samstämmighet, något som kan resultera i ämnesövergripande projekt och på så sätt frigöra mer tid. Den nya läroplanen verkar också ge läraren mer frihet och möjlighet till ämnesövergripande samarbeten och till samarbeten med världsarv och andra kulturarvsaktörer.
Världsarven, en större resurs i framtiden!
Runt flera av de svenska världsarven bedrivs redan spännande verksamhet med skolan som målgrupp, antingen i egen regi eller genom till exempel ett museum. Några av världsarven har dessutom digitalt publicerade resurser på sin hemsida, material som skolor kan ta del om oavsett var i Sverige de befinner sig. Världsarven är en resurs för skolan i dag – men vi kan se att de skulle kunna vara det i än högre grad! Här finns ett spännande utvecklingsarbete som vi bara sett början på.
Vill du läsa mer om världsarv? Titta på Riksantikvarieämbetets webbplats Världsarv i Sverige | Riksantikvarieämbetet (raa.se).