K-blogg – Riksantikvarieämbetets blogg

Museer och beredskap i kris och krig

Riksantikvarieämbetet

Museer spelar en viktig roll i beredskapsarbetet och kan märkas med ett särskilt emblem: en blåvit sköld. Foto: Illustration Matador, Filip Lidén (CC BY).

I projektet ”Räkna med museerna” lyfter Riksantikvarieämbetet forskning och exempel på museers verksamhet inom olika områden för att lyfta museernas relevans i samhället. Museer har en viktig roll i Sveriges beredskap för krig och kriser. I den här artikeln presenteras aktuell forskning om museer och beredskap.

Forskningen lyfter dels museernas roll som förvaltare av kulturarv under krig eller kriser, dels museernas bredare bidrag till samhällets beredskap.

Museer och kulturarv i krig och kriser

Museer förvaltar samhällets gemensamma kulturarv. Kulturarv avser alla materiella och immateriella uttryck för mänsklig påverkan (Riksantikvarieämbetet, 2024). Forskare har bland annat diskuterat hur kulturarv definieras, brukas, missbrukas och skyddas under krig och konflikter (Foradori och Rosa, 2017; McWilliams, 2022a; Haldén, Esparraga och Karlborg, 2016).

Kulturarv som samhällsfunktion

Myndigheten för samhällsskydd och beredskap (MSB) har identifierat förmågan att samla in, skydda och bevara kulturarvet som en viktig samhällsfunktion. Detta inbegriper även dokumentation av kulturarvet och upprätthållande av verksamheten vid museer, bibliotek och arkiv (Myndigheten för samhällsskydd och beredskap, 2023). Enligt Beredskapsförordningen från 2022 ska statliga museer i egenskap av myndigheter fullfölja sina uppdrag även i händelse av krig eller kris.

Internationellt skydd genom Haagkonventionen

Museernas arbete med kulturarv och beredskap för krig utgår från Unescos konvention om skydd för kulturegendom i händelse av väpnad konflikt (1954 års Haagkonvention). Konventionen gör det möjligt att märka kulturegendom med ett särskilt emblem i form av en blåvit sköld.

En träskylt utomhus i skir grönska som har ett emblem, en blåvit sköld på sig
På samma sätt som det röda korset identifierar sjuka, sårade och vårdpersonal under väpnad konflikt så identifierar den blåvita skölden folkrättsligt skyddad kulturegendom. Foto. Erika Hedhammar, CC BY

Att förstöra något som har märkts med blåvit sköld betraktas som ett krigsbrott. Förutom juridiskt skydd mot att skada eller förstöra kulturarv avser Haagkonventionen att förhindra illegal export av kulturegendom från krigsdrabbade och ockuperade områden.

Kulturarv som måltavla i krig och konflikter

Trots Haagkonventionen blir kulturarv ofta föremål för angrepp i krig och konflikter (Haldén, Esparraga och Karlborg, 2016). Syftet med att förstöra kulturarv kan vara att underminera gruppers identiteter och enighet (Rosén, 2022).

Forskare har under de senaste åren uppmärksammat hur kulturarv har förstörts under krig eller väpnade konflikter i bland annat Ukraina (Ivanysko, Kazakevych och Shydlovskyi, 2024; Rosén, 2022), Irak, Libyen, Syrien (Campfens med flera, 2023; Alamsyah med flera, 2022; Mahnad, 2017), Palestina (Bleibleh och Awad, 2020) och det forna Jugoslavien (Haldén, Esparraga och Karlborg, 2016).

Studier har även undersökt plundring och illegal handel med kulturarv i en rad länder, däribland Ukraina, Afghanistan, Syrien och Palestina (Campfens med flera 2023; Bleibleh och Awad, 2020; Haldén, Esparraga och Karlborg, 2016). Motiven till plundring kan vara ekonomiska, religiösa eller politiska. Att plundra kulturarv kan syfta till att destabilisera de attackerade folkens historia och identitet eller skapa exkluderande narrativ (Campfens med flera 2023; Stein, 2022; Mehiyar, Robson och Tahan, 2022).

Ett nytt säkerhetsläge i Sverige

I Sverige har den långa perioden av fred inneburit att forskningen om museer, kulturarv och beredskap framför allt har haft en historisk karaktär och fokuserat på de beredskaps- och evakueringsåtgärder som genomfördes i samband med andra världskriget (Legnér, 2022b) och kalla kriget (Legnér, 2022a; Legnér, 2021).

I och med kriget i Ukraina har svenska forskare emellertid börjat undersöka hotbilder i samtiden. Utöver militära anfall handlar det också om exempelvis sabotage och påverkanskampanjer från främmande makt (McWilliams och Olsson, 2024).

Dessutom kan hybrida hot av psykologisk karaktär riktas mot kulturarvet i syfte att orsaka spänningar i samhället (McWilliams och Legnér, 2024). Kulturarvet kan missbrukas i desinformationskampanjer som går ut på att stärka vissa ideologier eller konspirationsteorier (McWilliams och Olsson, 2024).

Sveriges inträde i Nato är också en del av det nya säkerhetsläget. Aktuell forskning framhåller Natos syn på kulturarv som en essentiell del av den bredare säkerhetsmiljön (Rosén, 2022; Shultz och Jasparro, 2022).

Museer som förvaltare av kulturarv i krig och kris

I tider av krig eller kris är museernas uppgift att säkerställa att kulturarvet förs vidare till framtida generationer och samtidigt förhindra förstörelse, missbruk eller plundring. Museernas arbete med beredskap innefattar bland annat dokumentation och katastrofplaner (Carlsten, 2023). En annan viktig aspekt är digitalisering, som tillgängliggör material som på grund av krig eller kriser är fysiskt oåtkomligt (McWilliams, 2022b).

Flera typer av kriser

Förvaltandet av kulturarv hotas inte bara av krig och väpnade konflikter, utan av kriser och naturkatastrofer. Forskare har framhållit att museernas samlingar bland annat hotas av global uppvärmning, torka och bränder, stigande havsnivåer, översvämningar och invasiva skadedjur (Pasikowska-Schnass, 2023; Riksantikvarieämbetet, 2022; Sesana med flera, 2021; Potts, 2021).

I synnerhet riskerar bränder att skapa stor förstörelse av museernas byggnader och samlingar. Forskning lyfter behovet av att inom museiväsendet förbättra brandsäkerheten genom utbildning, planering och förbättrad infrastruktur (Wegener, 2024; Fafet och Zajmi, 2021; Broström och Delin, 2021).

Även pandemier som covid kan utgöra ett hot mot museisektorn. Restriktionerna under pandemin hindrade fysiska besök och påverkade ekonomin, både nationellt och internationellt (Riksantikvarieämbetet, 2021).

Forskning har dock visat att pandemin fick många museer att ompröva sina roller och arbetssätt, exempelvis genom att stärka sin digitala närvaro (Mahmood, 2022; Riksantikvarieämbetet 2021; Christiansen, 2020).

Museers vidare betydelse för samhällets beredskap

Förutom att förvalta kulturarvet i perioder av kris och krig kan museer ha en bredare betydelse för beredskapen i samhället.

Det ukrainska nationella Tjernobylmuseet är ett historiskt museum i Kiev, Ukraina. Museet skildrar kärnkraftsolyckan 1986. Museet utbildar kring vad som hände och hjälper människor att bearbeta de stora förluster som katastrofen innebar. Foto: Jorge Láscar, CC BY-SA

Bidrar till samhörighet och framtidstro

Forskare har länge framhållit att museer historiskt har varit en central del av nationsbyggande och främjande av ”nationella värden” (Aronsson och Elgenius, 2014; Knell, 2010; Mclean, 1998). I tider av krig eller väpnad konflikt finns exempel på hur museer har spelat en roll genom att skapa berättelser om ”nationell samhörighet” [”national community”] (Olzacka, 2021), men också utgöra en plats för motstånd (Scheltinga 2021) eller information och psykologiskt stöd (Deans, 2022).

Forskare har nyligen uppmärksammat museernas centrala roll i krigets Ukraina, där de förutom att stärka den nationella enheten har fungerat som ett slags offentligt diskussionsforum för allmänheten, civilsamhället, politiker och forskare (Olzacka, 2021) och bidragit till ökad försvarsvilja och mobilisering (Olzacka, 2023).

I en annan studie undersöks hur fredmuseet i den ukrainska staden Rivne har gett barn och unga möjlighet att ventilera sina upplevelser och trauman. Museet bidrar till att ingjuta hopp i barnen och få dem att se mot en framtid av fred.

Forskarna drar slutsatsen att ett museum kan förorda fred och samtidigt stödja väpnat motstånd, om detta är nödvändigt för nationens fortsatta existens (Marchuk med flera, 2023).

Verkar för normalitet och förståelse

Genom att främja “kollektivt ansvar, civil empati och vardaglig kreativitet” kan museer vägleda människor genom kriser och osäkerhet (Burchmore, 2024). Forskare har bland annat uppmärksammat hur museer under covid-pandemin bidrog till att upprätthålla en känsla av normalitet. Studier har visat hur museer i exempelvis Italien, Rumänien och Moldavien ökade sitt sociala deltagande och ansvarstagande under covid (Zbuchea, Romanelli och Bira, 2021).

Andra forskare har undersökt museernas roll i att dokumentera vardagen under pandemin. Genom att samla in föremål och berättelser deltog museerna till att skapa ett kollektivt minne i en tid av kris (Roigé, Canals och Rico, 2023; Kosciejew, 2022).

Med sina långa perspektiv, vetenskapliga angreppsätt och sitt oberoende är museerna enligt vissa forskare viktiga i frågor som har att göra med klimatet (Merriman, 2023). Museernas samlingar har beskrivits som en viktig resurs för människor som har tvingats lämna sina hem på grund av klimatförändringar men ändå vill behålla kontakten med sin kultur (Potts, 2021; Newell, Robin och Wehner, 2017).

Skapar resiliens

Museer kan bidra till att stärka samhällets resiliens. Resiliens har definierats som förmågan att klara av en förändring och att återhämta sig (Myndigheten för samhällsskydd och beredskap, 2013) eller att vara beredd på det oväntade och hantera oförutsedda förändringar (Swensen och Sirowy, 2023). Studier har framhållit att museerna bidrar till samhällets resiliens genom att skydda, dokumentera och rädda kunskap från att gå förlorad (Tosun och Bostan, 2021).

Forskare har också pekat på att museer förbättrar samhällets förmåga att hantera förändringar och motgångar genom att aktivera och engagera medborgarna (Swensen och Sirowy, 2023). Förutom att tradera traditionella kunskaper och färdigheter som kan användas i händelse av kriser eller katastrofer bidrar det kulturarv som museerna förvaltar till att stärka människors kollektiva identitet och självkänsla, vilket kan utgöra viktiga resurser för att förebygga konflikter och främja dialog mellan grupper (Holtorf, 2018).

Bearbetar trauman och främjar försoning

Museer har även en viktig roll när krig och väpnade konflikter officiellt har avslutats. En särskild typ av museer, som inom forskningen benämns som ”minnesmuseer” [”memorial museums”], syftar till att bearbeta traumatiska erfarenheter av krig, övergrepp och folkmord (Walden, 2022; Sodaro, 2018; Williams, 2007).

En mängd studier har undersökt hur denna typ av museer i en rad länder – från Bosnien och Argentina till Rwanda och Japan – kan fungera som platser för att stävja konflikter och främja försoning (de Beer, Wolfe och Ndizeye, 2024; Kaiser, 2024; Oztig, 2022; Mannergren Selimovic, 2022; Radonic, 2019; Chen, 2012).

Vissa forskare menar dock att minnesmuseer har begränsad effekt på besökare utan personliga erfarenheter av de historiska trauman som behandlas, och dessutom kan fungera som propagandaorgan för de grupper som för tillfället styr landet (Ponnaluru, 2022; Light, Creţan och Dunca, 2019).

Skydd och bevarande problematiseras

Forskningen om museer, kulturarv och beredskap har problematiserats utifrån flera perspektiv. Vissa studier framhåller att kulturarv å ena sidan kan användas för att förebygga våld och skapa fred, å andra sidan användas för att mobilisera folkgrupper inför väpnad konflikt (Haldén, Esparraga och Karlborg, 2016).

Kritik av idén om ett “nationellt” kulturarv

I förhållande till studier som visar hur museer kan främja ”nationella värden” eller ”nationell samhörighet” betonar kritiska forskare att föreställningen om ett homogent “nationellt” kulturarv (som ska skyddas) innebär att kulturuttryck som inte passar in i detta narrativ åsidosätts.

När kulturarvet används för att mobilisera en nation i krig riskerar delar av befolkningen att exkluderas, vilket i sin tur kan spä på interna konflikter (McWilliams och Olsson, 2024; Holtorf, 2018). Kritiska forskare påpekar att det som vid ett visst historiskt tillfälle betraktas som värdefullt kulturarv är socialt konstruerat, och att det ofta är statliga aktörer som besitter makten att ”definiera den officiella tolkningen av ett nationellt kulturarv” (Haldén, Esparraga och Karlborg, 2016).

Skydd kan göra att kulturarv blir mer utsatt

Forskare menar även att diskursen om att skydda kulturarv paradoxalt nog kan göra kulturarvet ännu mer utsatt i krig. Ju mer ett samhälle framställer ett visst kulturarv som viktigt att skydda och bevara, desto mer attraktivt kan detta kulturarv bli som måltavla i krig (Alamsyah med flera, 2022; Rosén, 2020).

Förlust av kulturarv kan stärka samhällets resiliens

Slutligen har forskare lyft den etiska problematiken i att det i krig betraktas som legitimt att döda en annan människa (som är soldat), medan det är ett krigsbrott att förstöra objekt som betraktas som kulturarv. Samma forskare har framhållit att kulturobjekt kan fungera som symboler för förtryck, och att förstörelse av dessa föremål kan vara en handling av frigörelse (MacIntosh, 2022).

I linje med detta har andra studier argumenterat för att samhällets resiliens kan förstärkas av att kulturarv (som förkroppsligar olika typer av förtryck eller orättvisor) förstörs eller förloras istället för att bevaras för framtiden (Holtorf, 2018).

Viktiga aktörer i ett nytt säkerhetsläge

Sammanfattningsvis visar forskningen att museer spelar en viktig roll för samhällets beredskap, både genom att förvalta kulturarvet och bidra till samhällsviktiga funktioner.

I krig och kriser är museernas huvudsakliga uppgift att säkerställa att vårt gemensamma kulturarv bevaras. Detta arbete innebär både att förhindra förstörelse, missbruk och plundring och beredskap för olika typer av kriser som naturkatastrofer och pandemier.

Men forskningen visar också att museer kan ha en bredare betydelse för beredskapen i samhället. Museer kan bidra till samhörighet, skapa en känsla av normalitet och framtidstro, stärka resiliensen och bearbeta historiska trauman.

Även om forskningen om museer, kulturarv och beredskap har problematiserats från olika perspektiv står det klart att museer på flera sätt bidrar till samhällets beredskap inför och under krig och kriser av olika slag.

 

Referenser

 

Exit mobile version