Ljud i fokus i Västerås

Foto: Nationaal Archief i Nederländerna

OBS: Långt inlägg!

En snöig januaridag träffades vi några stycken på länsmuseet i Västerås för att prata ljud. Tanken med seminariet var att i en trängre krets byta idéer och erfarenheter rörande olika tekniska, juridiska och praktiska lösningar med bäring på ljud-material – och kanske hitta nya vägar framåt tillsammans.

För Riksantikvarieämbetets del var seminariet en uppföljning på fjolårets regionala dialogmöten med museer och arkiv i hela landet, där vissa material – t ex ljud – återkommande tagits upp till diskussion. För Västmanlands läns museum var utgångspunkten aktuella projekt i de rika kulturlandskapen kring Riddarhyttan. Arbetsprocesserna där har väckt förnyat intresse för de ljudsamlingar som finns i museets arkiv, men också för nya möjligheter att samla och förmedla ljud till och från olika användargrupper.

Vid seminariet deltog representanter för:

• Folkrörelsearkivet för Uppsala län
• Institutet för språk och folkminnen, Uppsala
• Riksantikvarieämbetet
• Riksteatern, Dramawebben
• Sveriges radio, Radioteatern
• Teatermaskinen
• Västman-lands läns museum
• Åbäcke Ordflod

Med utgångspunkt i RAÄ:s redan befintliga tjänster K-samsök, Kringla och Platsr diskuterades under dagen tänkbara metoder för att på bästa sätt samla in/producera, bevara, digitalisera och tillgängliggöra/sprida ljudfiler. De olika organisationer som deltog i mötet har skiftande förutsättningar framför allt tekniskt och resursmässigt, men samtidigt finns en betydande samsyn när det gäller materialens attraktivitet och värde. Som så ofta hittade vi också idéer till spännande korskopplingar mellan de olika samlingsmaterialen. Vore det inte fint att kunna jämföra t ex scensmåländskan i “Utvandrarna“ med riktig Ljuders-dialekt ur arkiven?

Representanterna för Dramawebben och Radioteatern arbetar med webben som sitt främsta verktyg. Både problem och möjligheter ser annorlunda ut där, än för den som arbetar på ett arkiv och måste lägga stora resurser på att samla in och bevara analogt material. Teatermaskinen i Riddarhyttan jobbar egentligen med teater men har genom sin förankring i bygden och sitt lokalhistoriska fokus öppnat för ett oväntat inflöde av minnesberättelser, brev och mötesprotokoll som nu på något sätt måste förvaltas. Andra särskiljande frågor rör i vad mån en organisation vänder sig till den stora allmänheten eller till en snävare målgrupp av t ex forskare. Och att de som producerar kulturellt innehåll har en delvis annan ståndpunkt när det gäller rättighetsfrågor än de som bara förvaltar är kanske ingen överraskning.

Bland det som ventilerades under dagen märks följande:

Vad är ljud?
Ljud är en viktig del av det immateriella kulturarvet. Det förmedlar sådant som språk, muntliga traditioner och kunskap om seder och bruk, och faller därigenom under skydd av den Unesco-konvention (2003) som i december ratificerades av Sverige. Läs mer om konventionen här.  Ljudinspelningar är ett ofta förbisett historiskt källmaterial som finns spritt i små poster hos många förvaltare. Det fångar röster ur det förflutna och kan i minnesinstitutionernas arbete bidra med en omedelbar närhet till människor som inte längre kan tala till oss på annat sätt.

Det är skillnad på ljud och ljud. I samlingarna kan finnas ljudmaterialen med mycket varierande grad av bearbetning. Det kan vara klokt att skilja ut enkla/råa/oredigerade inspelningar från gestaltande produktioner av typ radioteater, hörspel eller dramatiserade audioguider. Vi måste också konceptuellt skilja på:

1. Enkla ljud som fågelläten, klockklang eller maskinslammer
2. Röster, det vill säga anföranden, dialektinspelningar eller folkminnen (med en eller flera talare)
3. Sång/musik i olika grad av komplexitet (a capella, munspel eller hel orkester)

Teknik
Många kan vittna om den stora mångfald av ljudbärare som finns/funnits i arkiven; t ex vaxrullar, metallband, kassetter, LP-skivor och CD. Apparatur för att lyssna av äldre inspelningar blir allt svårare att få tag i, och bärarna i sig själva är ofta under nedbrytning. Det är alltså viktigt att överföra innehållet till mer beständiga lagringsmedia.

Vad gäller tekniska standarder för digitalt ljud verkar enighet råda om att ljudmaterial bör lagras i form av okomrimerade Wave-filer. KB:s avdelning för audiovisuella medier rekommenderar en miniminivå på 16bit/44,1Khz (cd-kvalitet). För överföring (streaming/nedladdning/podcast) till användare är mp3 det vedertagna formatet, som dock kan behöva kompletteras med opensource-motsvarigheten Ogg Vorbis.

Alla typer av ljud bör hanteras med samma krav på teknisk standard.

Juridik
En viktig fråga är – som vanligt – tydlig uppmärkning av tillgängliggjorda material, gärna med Creative Commons-licenser. Riksantikvarieämbetets strävan är att alla data ska vara fritt, öppet och gratis tillgängliga för så många som möjligt. Helst ska åtminstone metadata (inte ljudklippet, men information om filen) kunna ställas till förfogande utan restriktioner, så att det blir tillgängligt för vidareanvändning i andra tjänster och därmed kan stimulera till nyskapande applikationsutveckling. Det är en fördel om även så kallade previews kan vara helt fria, då en sådan lösning gör det lättare för många olika aktörer att skapa kreativa tjänster för att förmedla materialet

Juridiskt sett är de enklaste inspelningarna (nr 1 ovan) okomplicerade. De är inte verk så de saknar skydd, och de faller inte heller under personuppgiftslagen (PUL).

Röstinspelningar (nr 2) kan förstås skifta i kvalitet och ambition, men för det mesta material av den karaktären som finns på museer och arkiv torde gälla följande:

• Personer/na som gjort inspelningen har rättigheter till materialet som måste klareras t o m utgången av femtionde året efter inspelningstillfället. Vad gäller (tidigare) anställda inspelare och donatorer måste avtal och överenskommelser ses över innan man eventuellt kan hävda ett underförstått/outtalat samtycke till publicering och tillgängliggörande.
• Personerna som hörs på inspelningen har inget skydd enligt upphovsrättslagen, men bör naturligtvis hanteras med respekt för personlig integritet etc. Det kan finnas forskningsetiska hänsyn att ta, och själva mängden av sammanställda data kan i värsta fall underlätta för den som vill kartlägga enskilda familjer och kanske avslöja deras hemligheter. Hur som helst är det, i synnerhet vad gäller nu levande identifierbara personer, viktigt att beakta PUL och förvalta det förtroende institutionen fått i och med en intervju eller motsvarande.

Vad gäller musikinspelningar (nr 3) håller de flesta museer och arkiv i huvudsak enkla, oredigerade dokumentationsbandningar av folklig musik, visor och skillingtryck etc. Då gäller för själva inspelningen detsamma som för tal/röster.

Hänsyn måste emellertid också tas till det verk som framförs, skulle det vara under upphovsrättsligt skydd ska det klareras med upphovsmannen (eller annan rättighetshavare). Mer gestaltade, konstnärliga produktioner som radiodokumentärer eller teaterföreställningar tar oss till en helt ny nivå vad gäller upphovsrättslig komplexitet. Ett konstnärligt verk har ju skydd 70 år efter upphovsmannens död, vilket betyder att t ex Strindbergs “Ett Drömspel“ är helt fritt sedan 1983. Så kallade närstående rättigheter innebär dock att en radioinspelning av pjäsen ger de medverkande skydd av upphovsrättslagen i 50 år efter inspelningstillfället. För stora produktioner kan det handla om många skådespelare som, utöver regissör och producent, ska ge sitt individuella tillstånd till ny utsändning eller webbtillgängliggörande. Säger en av de många nej är materialet låst. Och till detta kommer musikinslag som i sin tur måste regleras separat.

Ett sätt att ändå skapa lite rörelsefrihet är att, med hänvisning till citaträtten, använda korta ljudklipp (previews, max två minuter) som kan exemplifiera och illustrera de resurser som finns i en samling. Så jobbar Radioteatern.

Användargenererat innehåll (user generated content, UGC)

Västmanlands läns museum ser ett avgörande intresse i att hitta en enkel modell för insamling av användargenererat och/eller -insamlat ljud. För Riksantikvarieämbetet är det självklart att söka en sådan lösning utifrån communityplattformen Platsr. Där kan en användare redan idag ladda upp bilder och berättelser, men också länka in film med mera från andra webbplatser. Den UGC-lösning museet efterfrågar skulle kunna lösas med hjälp av de fria ljudtjänster som finns på webben, Soundcloud (läs mera på Wikipedia) eller AudioBoo (läs mera på Wikipedia). Om användarna kunde ladda upp sina ljud till lagringstjänster som dessa, skulle det vara lätt att sedan länka in dem till Platsr och koppla dem samman med geografiska punkter och övriga resurser. En alternativ möjlighet är att institutionerna bygger egna tjänster för att ta emot, lagra och tillgängliggöra ljudfiler via webben. I Platsr-applikationen kan ljuden sedan få sin kontext och presenteras tillsammans med andra data. Det kräver en förhållandevis små insatser på central nivå.

Ett nästa naturligt steg är att utveckla en mobil applikation för Platsr, som gör det möjligt att samla in och ladda upp t ex video, ljud, bild och postition direkt när man är på plats ute i landskapet. En Kringla för mobilen med ljuduppspelningsmöjlighet skulle så småningom kunna fungera som ett allmänt gränssnitt för alla typer av ljudguider i landskapet, vilket länge efterfrågats av många museer. Det är emellertid en större satsning som kräver en breddad finansieringsbas. Den som vill vara med och utveckla en sådan lösning är mycket välkommen att höra av sig till oss på Riksantikvarieämbetet eller till Västmanlands läns museum.

Vad kan man ha ljud till?

Naturligtvis kan befintligt ljudmaterial aktiveras på många olika sätt och användas i sådant som utställningar, audioguider eller webbsändningar (jämför SR Minnen). Bygger man upp den grundläggande tekniska infrastrukturen kan man också använda den för sådant som inspelade stadsvandringar som användarna kan ladda ned till sina telefoner eller motsvarande. Man kan banda alternativa visningar av en utställning och på det viset ge besökarna tillgång till flera röster och tolkningar av ett tema. Endast fantasin sätter gränser!

Under mötet i Västerås tittade vi tillsammans på några exempel på hur man kan arbeta med ljud på webben:

British Librarys UK Soundmap samlar brittiska ljud inspelade av en stor mängd enskilda användare, uppladdade till AudioBoo och plottade på en Google-karta. Det är sådant som pubsorl, fågelkvitter, vågskvalp eller steg på en gata. Sedan i somras har över 1200 ljud publicerats. Alla bidrag granskas och enligt uppgift accepteras 93%. Det som avvisas faller på sådant som rättighetsfrågor, dålig ljudkvalitet eller opassande innehåll.

StoryCorps är en amerikansk förening som i samarbete med Library of Congress uppmuntrar enskilda att lyssna på varandra och dokumentera personliga minnen i intervjuform. Sedan 2003 har 30 000 inspelningar gjorts och de bevaras nu av LOC och tillgängliggörs på webben. Organisationen har tagit fram vägledningar för oerfarna intervjuare, bl a en Question Generator att ha som stöd. Intressant är också hur StoryCorps arbetar med visuella lösningar som komplement till ljudfilerna, se exempel på animation och bildspel.

Michaela Meliáns tvåspråkiga konstprojekt Memory Loops i München presenterar redaktionellt utvalt och bearbetat material. Det innehåller omkring 300 tyska inspelningar och 175 engelska och inte öppet för användarnas bidrag. Sajten visar dock på andra väl utnyttjade möjligheter i ljudmaterial. Eftersom ämnet i fokus är nazismens lokala historia är det också lätt att förstå varför de ansvariga valt en sluten modell.

Lite vid sidan om dagens ämne kan det också vara intressant att titta på brittiska Great War Archives som samlar material med anknytning till första världskriget. Där finns ljud, men framför allt är sajten ett bra exempel på en ny sorts insamling, där originalen lämnas kvar hos sina ägare medan arkivet åtar sig att bevara de digitala representationerna (av sagda original) “för evigheten“.

Läs gärna mer om ljud och social media i Jim Richardsons intressanta bloggpost “What can social media do for oral history?“

Vart vill vi komma?

Riksantikvarieämbetet har i stort sett inga ljud i sina egna samlingar, utom en del inspelningar av kyrkorglar och klockringning. För många museer är ljudmaterialen emellertid viktiga, och intresset i Europeana är stort. Riksantikvarieämbetet avser därför att, redan under innevarande år, utveckla K-samsök och Kringla så att de enklare och tydligare kan skörda upp, indexera och presentera ljudfiler från de institutioner som levererar data till webbtjänsten. Riksantikvarieämbetet tittar också på smärre uppgraderingar av Platsr:s gränsnitt, och söker tillsammans med Västmanlands läns museum flera samarbetsparter med intresse för en Platsr för mobiltelefonen.

Västmanlands läns museum prioriterar tillgängliggörande av samlingsdata via webben med sikte på att K-samsök som bas för vidareutveckling av tjänster. Länsmuseet fortsätter vidare sitt arbete i Riddarhyttan med de medel som redan idag står till buds, och prövar under våren hur Platsr kan fungera i pedagogiskt arbete med skolan. Länsmuseet kommer också tillsammans med Riksantikvarieämbetet, och eventuellt fler intressenter, att delta i arbetet med en mer detaljerad kravspecifikation och kostnadsberäkning för utveckling av Platsr för mobiltelefonen.

>>Johanna Berg, verksamhetsutvecklare på Riksantikvarieämbetet