Runorna under taket i Hög

I Hälsingland finns knappt 20 vikingatida runstenar, men hittills bara en enda medeltida runinskrift. Den är ristad på en dörring av järn från Delsbo kyrka, och huvuddelen av texten lyder:

”Se kan du på mig.
Ej kan du få mig.
Gunnar gjorde mig.
Kyrkan äger mig.”

Delsboringen är daterad till 1200-tal. Det finns bara två medeltida runristningar till i hela Norrland (båda i Jämtland), och det är osäkert hur spridd runkunskapen egentligen var under medeltiden i detta stora område.

Tidigt i våras fick jag reda på att det också skulle finnas runor ristade i takstolarna till Högs kyrka i Hälsingland. Ristningarna hade upptäckts vid en takrenovering 2000-2001 och av de bilder som jag fick mig tillsända framgick att de bestod av början av runraden, den så kallade futharken. Det var dock oklart hur många ristningar det rörde sig om och vilken funktion de hade haft. Man spekulerade om runmagi och om tecknen kanske hade använts för att skydda kyrkobyggnaden mot onda makter.

Den sista maj kunde jag tillsammans med Lars Nylander från Hälsinglands museum titta närmare på ristningarna, något som inte låter sig göras helt utan besvär. För att nå dem måste man klättra på stegar, krypa på alla fyra över lager av gullfiber och utföra (för den mindre smidige runologen) rätt avancerade akrobatiska övningar under taknocken. Ristningarna sitter nämligen på ett sådant sätt att de är svåra att komma åt, och dessutom blir det snabbt plågsamt varmt under kyrktaket.

Trots detta lyckades vi göra en preliminär granskning av inskrifterna. De visade sig mycket riktigt bestå av början av futharken, men efter ett tydligt system. På takstol nummer 6 står fu, på den följande fuþ, därefter fuþo, sedan fuþor och på den sista fuþork. Det rör sig alltså inte alls om någon runmagi, utan runorna har använts för att numrera de olika takstolarna innan de sattes upp. Serien borde ha inletts med en takstol med enbart runan f, men denna måste ha bytts ut när kyrkan på 1700-talet förlängdes åt väster.

Att de medeltida timmermännen kunde använda runor för att markera hur de olika delarna i en takstol skulle monteras ihop känner man sedan tidigare från annat håll. Det förekommer bland annat i Österhaninge kyrka i Södermanland och i tornspiran till Guldrupe kyrka på Gotland. Däremot vet jag inte om det finns någon bra parallell till det numreringssystem som har använts i Hög. Det existerade inga särskilda runor för siffror, men här har vi faktiskt ett exempel på hur runalfabetet ändå kunde användas för att uttrycka sådana (låt vara på en mycket basal nivå).

Runorna i Hög är av typisk medeltida typ. Runan o har ensidiga bistavar till vänster om huvudstaven, och r-runan är sluten och liknar ett latinskt R. Det går dock att tidsbestämma ristningarna noggrannare än så. Nyligen har plankorna i innertaket mellan de aktuella takstolarna dendrodaterats och fått en samstämmig datering till vintern 1191-92. Eftersom det går dymlingshål tvärs igenom några av runföljderna måste dessa har ristats innan taktäckningen kom på plats. Vi kan alltså med fullständig säkerhet datera runinskrifterna i Hög till början av 1190-talet, vilket i runsammanhang är ovanligt exakt!

>> Magnus Källström är forskare inom runforskningsområdet vid Riksantikvarieämbetet.