Att lägga ihop motiven ovan- och nedanför valven i medeltida kyrkor.
I Lunds stift pågår ett projekt att dokumentera de dolda kalkmålningarna på kyrkvindarna. Två konservatorer, en murare och en byggnadsantikvarie undersöker tillsammans den medeltida putsen, kalkmålningarna och timret. Vindarna erbjuder så gott som orörda ytskikt som ger mycket information om byggnadsteknik, ikonografi och ger svar på bevarandefrågor. Jag är på besök för att kika på fynden i Västra Sallerups kyrka i Eslöv.
-Karin! Vi är här framme, bakom gullfibret. Jag går hukande över en spång som leder mig fram ovan valven i Västra Sallerup kyrka, fram mot koret. Jag ser inte konservatorerna Hanna Eriksson eller Ingrid Wedberg. Valven kupor skapar pucklar och djupa dalgångar på vinden, de är klädda med isoleringsmaterial av olika slag. Det är vansinnigt dammigt och mörkt. På slutet av spången tonar Henrik Nilsson upp sig, projektets putsexpert. Henrik har just konstaterat att putsen ligger i ett skikt och att kalkmåleriet är bemålat direkt på detta.
Varför är det då kalkmålerier på medeltida kyrkvindar?
Alla medeltida kyrkor har gått igenom ombyggnader. Man har velat försköna, förstora och anpassa. När det gäller kyrkors innertak var de tidiga taken platta trätak. Under gotiken ville man skapa ett luftigare kyrkorum och kunskapen att slå valv nådde Sverige. Det ledde till att kyrkorummen fick valvkupor som delade av väggarnas bibliska scener. En del figurer blev helt enkelt förvisade till vinden. Bland annat den anka som Ingrid Wedberg idag letar efter.
-Jag hittade den! hojtar Ingrid från ett oländigt inre vindsrum ovan koret. Ankan, som egentligen är en gås, har konservatorerna läst om i arkivmaterialet. Målningarna har dokumenterats långt tidigare, men med andra syften och frågeställningar. Nu hittar jag också Hanna Eriksson som kurar med en UV-lampa vid triumfbågens vägg. Den vita färgen fluorescerar i UV-ljus vilket kan ge svar på vilket pigment eller bindemedel i kalkfärgen som använts.
Vilka är då de nya frågeställningarna? Hur har synen de dolda bilderna ändras sen de dokumenterades för ca 30 år sen?
Idag har synen på att tillgängliggöra kunskap blivit prioriterat. Att ge kyrkobesökaren en större förståelse för den livliga bildvärlden, som har varit kyrkornas tidigare signum, är viktigt. Förmedlingen gör kulturarvet allmängiltigt och spännande.
Men hur kan dessa fragment i denna ogästvänliga miljö någonsin bli tillgänglig? Ett sidoprojekt undersöker kyrkorummet kan pusslas ihop utifrån olika tidsåldrar och byggfaser. En digital visualisering i 3D har utförts, de fotade målningarna i helakyrkorummet läggs ihop i kyrkomiljön innan valvslagningen. Där kan man “gå runt“ och fokusera på de målningar som är utförligare dokumenterade.
-Tanken är att hitta ett arbetssätt där vi dokumenterar enligt en fast rutin och skördar information från de aktuella kyrkorna och sen får hjälp löpande med visualiseringen av måleriet och det tidigare kyrkorummet. När vi har en rationell metod kan vi sprida metoden till fler stift. På så sätt kan fler möjlighet att tillgängliggöra dessa rika men idag otillgängliga bildvärldar.
Jag tittar på de två figurerna som är placerade på triumfbågens båda sidor, Sankt Kristoffer och ärkeängeln Mikael. De är fantastiskt vackert utförda, färgerna är klara och penseldragen i de böljande håren är distinkta. Det är en ynnest att få se romanskt måleri på nära håll. Måleri som varken rengjorts hårt eller sotats ner. Jag hoppas att fler får möjlighet att komma nära motiven och få ta del av helgonen, hantverket som skapat de hållbara murarna och kunskapen om målarmästarna och deras bildvärld.
Projektansvarig är stiftsantikvarie Heikki Ranta och projektdeltagare är Hanna Eriksson och Ingrid Wedberg från Skånes Målerikonservatorer, Henrik Nilsson, murarmästare HN Byggnadsvård och Petter Jansson, 1a antikvarie Regionmuseet Kristianstad/Lund.
Mer information om projektet hittar här!
Karin Calissendorff, konservator och utredare på kulturvårdsavdelningen.
