Nyligen avslutades EU:s senaste forskningssatsning inom heritage science, Iperion HS. Det var första gången Sverige deltog i EU-samarbetet kring heritage science. Fyra forskare berättar här om sina erfarenheter. Gemensamt för dem alla är att de ser stora värden i en struktur som stöder dialog, samarbete och tvärvetenskaplig forskning.
Under 2024 går startskottet för EU:s nya forskningsinfrastruktur för heritage science. Infrastrukturen, kallad E-RIHS, är tänkt att bli ett nav för tvärvetenskaplig forskning inom exempelvis konsthistoria, arkeologi och konserveringsvetenskap. 14 europeiska länder deltar aktivt – dock inte Sverige som än så länge endast har observatörsstatus.
Etableringen av E-RIHS är resultatet av drygt två decenniers forskningssatsningar inom EU. Den senaste satsningen, Iperion HS, avslutades 2023, då för första gången svenska organisationer och forskare deltog.
Vi har frågat några deltagare om deras erfarenheter av Iperion HS
Hur fungerar det europeiska forskningssamarbetet inom heritage science? Vilka fördelar finns? Hur ser de på behovet av E-RIHS och ett eventuellt svenskt deltagande?
Magnus Lundgren, föreståndare SciLifeLab Ancient DNA
Vad gör SciLifeLab Ancient DNA?
Ancient DNA i Uppsala är ett laboratorium för analys av DNA i arkeologiskt material. Vi är en enhet inom SciLifeLab, som är en nationell forskningsinfrastruktur. SciLifeLab ingår också i Swedigarch, Vetenskapsrådets forskningsinfrastruktur för digital arkeologi.
På vilka sätt rör verksamheten kulturarvsforskning?
Vi erbjuder analyser av forntida DNA, huvudsakligen för akademiska forskare i Sverige och internationellt, men vi stödjer även exempelvis museer och uppdragsarkeologi. Området har expanderat kraftigt under de senaste 5–10 åren. Nya analysmetoder har gjort DNA-analyser betydligt billigare och mer tillgängligt än tidigare.
Forntida DNA skiljer sig från mer nutida genetiskt material, eftersom det ofta är nedbrutet och uppblandat med andra organismer. Vi arbetar därför i särskilda rensrumslaboratorier, som är kostsamma och dyra för enskilda forskare.
Vilken roll har SciLifeLab haft inom Iperion HS?
Jag hörde först talas om Iperion HS inom nätverket Heritage Science Sweden. Iperion HS är en typ av samarbete där vi gärna vill vara verksamma.
Vi har deltagit i den del av programmet som kallas Fixlab där vi erbjudit så kallad transnational access, det vill säga att utländska forskare har kunnat söka ekonomiskt stöd från Iperion HS för att komma till oss och göra DNA-analyser på sitt material.
Vi har hjälpt till med analyser i fem projekt, bland annat har forskare från Danmark, Malta, Tyskland och Ukraina varit hos oss. Det mesta har handlat om humanarkeologi, framför allt frågor om migrationsmönster och olika folkgruppers ursprung där analyser av forntida DNA är värdefullt och bidrar med ny kunskap. Bland annat om hur omfattande den förhistoriska migrationen i Europa faktiskt var.
Vad har deltagande i Iperion HS betytt för SciLifeLab?
Det har varit värdefullt, både vetenskapligt och tekniskt. Alla interaktioner med forskare gör att vi bättre förstår vilka behov som finns, och hur vi kan vägleda användare till rätt analyser. Det som framför allt har varit spännande har varit att få en chans att träffa olika forskare och diskutera vetenskapliga frågeställningar, istället för att endast erbjuda en analysservice där vi levererar resultat och data.
Vilket behov i Sverige ser du för framtiden inom heritage science och kulturarvsforskning?
Ska vi få en bättre förståelse av kulturarvet behöver vi beforska det mycket bättre än idag. Ofta krävs multidisciplinära analyser för att öka kunskapen. Idag finns Kulturarvslaboratoriet, som är väletablerat, och även några andra laboratorier i Sverige. Men forskningen riskerar att bli splittrad och beroende av att man råkar känna rätt person. Vi skulle behöva bättre koordinering, en central punkt, som underlättar för alla verksamma inom heritage science att träffas och utbyta erfarenheter. I bästa fall får vi till stånd en svensk infrastruktur inom heritage science, som erbjuder både finansiering, vägledning och stöd.
Thea Winther, konservator och utredare Riksarkivet
Hur skulle du beskriva dina arbetsuppgifter och ditt intresse för kulturarvet?
Jag har arbetat på Riksarkivet sedan 2016. Jag är utredare inom bevarande, men jag har också ansvar för analytiska frågor. I grunden är jag utbildad konservator, men jag har även studerat kemi på KTH. Jag har alltid varit intresserad av naturvetenskapliga analysmetoder.
Varför sökte du och din organisation stöd från Iperion HS?
På Riksarkivet och i arkiv i övriga Norden finns pergamentblad från tusentals medeltida handskrifter, så kallade bokfragment. De är skrivna på latin och ingick ursprungligen i böcker från kyrkor och kloster. Men efter reformationen under 1500- och 1600-talen förstördes många av dessa gamla böcker och man återanvände delar av handskrifterna som omslag för den svenska förvaltningens räkenskaper. Vi vill lära oss mer om dessa handskrifter, bland annat om de färger och pigment som använts på pergamenten.
Jag kände till Iperion HS sedan tidigare. Så vi skrev en ansökan för att få hjälp inom programmets mobila analys, Molab, och fick så småningom beviljat stöd.
Vad har deltagande i Iperion HS betytt för Riksarkivet?
Det var en fantastisk möjlighet att få tillgång till fem olika analysinstrument för vårt projekt! Resultaten blir alltid bättre när flera analyser kompletterar varandra. Bland annat fick vi tillgång till instrument för bildanalys med så kallad hyperspektral avbildning och elementanalys med röntgenfluorescens, XRF.
De experter som kom till oss på Riksarkivet hade stor erfarenhet av liknande pigmentanalyser, och det underlättade projektet. Det var en ynnest och väldigt stimulerande att få möjlighet att diskutera frågeställningar och resultat på detaljerad nivå.
En annan stor fördel var att både instrument och expertis kom till oss på Riksarkivet, bland annat från Italien. Handskrifterna är känsliga och det är väldigt krångligt att förflytta dem.
Vilka resultat fick ni från ert projekt?
Våra analyser bidrog till en ökad förståelse för Riksarkivets bokfragment, men också till en ökad förståelse av medeltida handskrifter generellt. Vi kunde konstatera att de pigment och färgämnen som använts i våra handskrifter är likartade det man tidigare har sett i annat medeltida material.
Vårt projekt inom ramen för Iperion HS bör ses som ett stickprov. Vi hade tillgång till instrumenten under två veckor. Men våra resultat kan, i framtida bredare forskningsprojekt om medeltida handskrifter, bidra till frågeställningar kopplade till handel, hantverk och produktion av färger.
Upplevde du några utmaningar med ert deltagande i Iperion HS?
Nej, alla de jag kontakter jag hade med programkansliet var väldigt serviceinriktade. Sedan ska man ju som forskare leverera resultat, det kan vara en utmaning. Hittills har vi skrivit en artikel och en rapport. På sikt ska vi också få ut resultaten som open data. Det var ett krav från EU för att få stöd.
Vilken betydelse, enligt dig, har det svenska deltagandet i Iperion HS haft för svensk kulturarvsforskning?
Det finns en stor utvecklingspotential för heritage science i Sverige. Vi har inte samma tradition som i många andra europeiska länder. Men som brukare har jag sett att EU:s forskningsprogram erbjuder fantastiska möjligheter till samarbeten. Därför är det jättekul att Sverige är på väg in i det europeiska samarbetet kring heritage science. Jag hoppas verkligen att vi fortsätter att vara en del av den nya infrastrukturen E-RIHS!
Lucrezia Milillo, University of St Andrews
Hur skulle du beskriva dina arbetsuppgifter och ditt intresse för kulturarvet?
Jag är doktorand vid institutionen för socialantropologi vid University of Saint Andrews. Jag studerar khipus, färgglada knutna trådar som använts som skriftspråk i Anderna under många hundra år och framför allt i Inkariket under 1400- och 1500-talen.
Det finns mycket som vi ännu inte vet om khipus, och jag behöver samarbeta med andra forskare för att identifiera vilka material, färgämnen och fibrer som användes. Sådan kunskap är nödvändig för att jag som antropolog ska kunna ställa relevanta forskningsfrågor om khipus och dess användning.
På vilket sätt har du haft stöd av Iperion HS?
För några år sedan, när jag undersökte hur Iperion HS kunde hjälpa mig, kontaktade jag projektets helpdesk. De kopplade ihop mig med olika forskare i Europa, bland annat med Marei Hacke, som då arbetade på Kulturarvslaboratoriet i Visby. Marei blev intresserad av mina antropologiska frågor, och laboratoriet hade analysutrustning som kunde hjälpa mig. Så vi började samarbeta och jag fick finansiering för ett forskningsprojekt från Iperion HS.
Som ett led i projektet besökte jag Riksantikvarieämbetet i Visby 2022, men även Heritage Science Laboratory i Ljubljana, Historic England Fort Cumberland Laboratory och Italian National Institute for Nuclear Physics i Florens.
Vad lärde du dig vetenskapligt av Iperion HS-projektet och samarbetet med Riksantikvarieämbetet?
Efter analyserna vid Kulturarvslaboratoriet har vi kunnat publicera de första data någonsin om khipu-färgämnen. Dessutom tog Marei Hacke och Sara Norrehed från Riksantikvarieämbetet med sig utrustning till Världskulturmuseet i Göteborg för att analysera några av museets khipu-föremål. Vi lyckades då avslöja närvaro av en tråd som var dold. Det var en viktig upptäckt, eftersom strukturen hos föremålen är en grundläggande aspekt för att förstå dess teckensystem.
Vilken är den största fördelen med att få finansiering från Iperion HS?
Att det ger möjligheter för samarbete. Många naturvetenskapligt inriktade forskare är inte bekanta med khipus, och jag själv känner inte till vilka analysmetoder som finns. Samarbete förutsätter både dialog och kompromisser, vilket i sin tur väcker nya frågor och ger nya perspektiv – hos alla parter. Det är så kunskap produceras. Hela denna process var väldigt spännande!
Varför är det viktigt att etablera en europeisk forskningsinfrastruktur inom heritage science?
En av de viktigaste aspekterna är att möjliggöra för unga forskare att blomstra. Det är svårt att ha råd med analyser, särskilt för forskare som nyss påbörjat sin karriär, som kanske har bra idéer men saknar tillgång till finansiering.
Utan en infrastruktur finns risk att kulturarvssektorn förlitar sig enbart på etablerade forskare, sådana som redan har uppmärksammats och/eller är en del av en institution. En infrastruktur kan stödja även unga forskare och det tror jag är väldigt viktigt!
Sara Norrehed, utredare Riksantikvarieämbetet
Beskriv dina arbetsuppgifter och på vilket sätt det rör kulturarvsforskning?
Jag är utbildad naturvetare och kemist men har under ungefär 10 år arbetat med tvärvetenskaplig kulturarvsforskning. I Kulturarvslaboratoriet jobbar jag bland annat med att göra naturvetenskapliga analyser av kulturarvsföremål. I mångt och mycket innebär mitt arbete att jag får vara en bro mellan naturvetenskap och humaniora. Jag jobbar också med att öka närvaron och kunskapen om heritage science som forskningsfält i Sverige, bland annat genom att delta i våra svenska nätverk och vara svensk representant i Iperion HS och E-RIHS.
Vilken roll har Riksantikvarieämbetet haft i Iperion HS?
Riksantikvarieämbetet har dels fungerat som koordinator för den svenska noden inom Iperion HS och så har Kulturarvslaboratoriet ingått i den del av projektets infrastruktur som kallas Fixlab. Vi har erbjudit europeiska forskare tillgång till våra analysinstrument och vår expertis. Dessutom har vi deltagit i andra aktiviteter, till exempel standardiseringsarbete kring hur vi kan dela forskningsdata mellan institutioner även om vi inte använder exakt samma instrument eller mjukvaror.
Vilken betydelse har deltagande i Iperion HS haft för Kulturarvslaboratoriet och Riksantikvarieämbetet?
För Kulturarvslaboratoriet har medverkan varit betydande och positiv av flera anledningar! Möjligheten att delta i internationella samarbeten och lära av andra laboratorier och forskare har varit en nyckelaspekt. Eftersom Kulturarvslabbet fungerar som en nationell resurs kommer också våra nya kunskaper och kontakter de som utnyttjar vårt labb till gagn. För svenska kulturarvsinstitutioner har deltagandet inneburit tillgång till metoder, analysinstrument och experter som har möjliggjort projekt som annars inte hade varit genomförbara. Erfarenheterna från Iperion HS har också gett insikt i hur europeiska samarbetsprojekt och infrastrukturer fungerar och vad som krävs för att de ska vara givande.
Vilken betydelse, enligt dig, har det svenska deltagandet i Iperion HS haft för svensk kulturarvsforskning?
Iperion HS och liknande satsningar är mycket positivt för tvärvetenskaplig kulturarvsforskning i Sverige. Dels är konceptet att vi delar resurser mellan institutioner i hela Europa en demokratisk fråga, alla har möjlighet att delta och få tillgång till viktiga men för den enskilde kostsamma anläggningar. Tvärvetenskaplig kulturarvsforskning pågår överallt i Sverige, men vi har ingen stark sammanhållning, projekt som Iperion HS skapar möjligheter att samla fler under samma paraply och stärker därför även våra kontakter inom landet.
Iperion HS var det sista i en lång rad EU-program inom heritage science. Under 2024 är det tänkt att en ny permanent europeisk forskningsinfrastruktur, E-RIHS, ska starta. Vilka förhoppningar har du på E-RIHS?
Jag hoppas att E-RIHS kommer igång 2024 och möjliggör enkel skapande av samarbeten. E-RIHS kommer fungera på ett liknande sätt som Iperion HS och det har på det stora hela varit ett bra koncept. Min förhoppning är såklart också att också att Sverige blir en fullvärdig medlem!
Om du fick bestämma, hur skulle du vilja förändra möjligheterna att bedriva forskning i Sverige inom heritage science?
Heritage science är ett relativt nytt begrepp i det svenska forskningslandskapet, och det är inte alltid självklart hur man hittar rätt med sin forskningsfråga. En helt avgörande faktor för heritage science är att det finns en arena för naturvetenskap och humaniora att närma sig varandra, det måste finnas en mötesplats, en nod för samordning och stöd. Initiativ som nätverket Heritage Science Sweden och skapandet av en svensk nationell infrastruktur för heritage science är just sådana insatser som syftar till att skapa en sådan nod, och det ser jag verkligen fram emot att vara en del av framöver.
FAKTA Iperion HS
- Iperion HS pågick 2020–2024 och delade ut ekonomiskt stöd till europeiska forsknings- och utvecklingsprojekt inom heritage science.
- Arbetet organiserades i tre plattformar:
FIXLAB Tillgång till analysinstrument och expertis i laboratoriet runt om i Europa.
MOLAB Tillgång till portabla instrument och expertis som kan komma ut på plats till ett föremål.
ARCHLAB Tillgång till data och referensmaterial från arkiv, muséer och forskningsorganisationer.
- 23 länder och 68 partners deltog. Från Sverige deltog Riksantikvarieämbetet (Kulturarvslaboratoriet) som sammanhållande nod samt de tre partnerorganisationerna Göteborgs universitet (Hantverkslaboratoriet), Uppsala universitet (SciLifeLab Ancient DNA) och Umeå universitet (Miljöarkeologiska laboratoriet).
- Budgeten var 6,2 miljoner euro (ingick i EU:s forskningsprogram Horizon).
Läs mer på Iperion HS webbplats
FAKTA E-RIHS startar 2024 – efter decennier av satsningar
EU:s nya permanenta forskningsinfrastruktur för heritage science, European Research Infrastructure for Heritage Science (E-RIHS), startar under 2024. Etableringen av E-RIHS är resultatet av drygt två decenniers forskningssatsningar, varav några exempel är LabsTech (1999–2002), Charisma (2009–2014), Iperion CH (2015–2019) samt Iperion HS (2020–2024).
Hitintills publicerade forskningsartiklar från labbet genom IPERION Hs samarbeten
- Heritage | Free Full-Text | Heritage Science Contribution to the Understanding of Meaningful Khipu Colours (mdpi.com)
- Review and interlaboratory comparison of the Oddy test methodology | Heritage Science | Full Text (springeropen.com)
Text: Henrik Lundström, vetenskapsjournalist (CC BY)
