Ett aktivt medborgarskap handlar om att fullt ut delta i samhället och utnyttja sin grundlagsskyddade yttrande- och åsiktsfrihet. Flera samhällsinstitutioner stöttar det aktiva medborgskapet. Museer gör det genom att vara tillgängliga för alla och bidra till fri åsiktsbildning. Genom att öka sin kunnighet om hur ett museum fungerar och vad det gör kan medborgare, däribland lärare och skolelever, få ut mer av sina besök och sin användning.
Medie- och informationskunnighet brukar delas in i olika slags förmågor. Dessa är ibland illustrerade som ”kunnighetscirklar”, som tillsammans bildar en helhet (Unesco, 2011). Här förekommer bland annat bibliotekskunnighet, spelkunnighet, filmkunnighet med flera kunnigheter eller kompetenser. Kunnighet motsvaras i detta sammanhang av begreppet litteracitet – på engelska talar man om media and information literacy.
Idag saknas museikunnighet, eller museum literacy, som en självständig underkategori, trots att det är ett koncept som går tillbaka till 1980-talet (Stapp, 1984). Det handlar om att förstå och att utnyttja museet som informationsmiljö och resurs. På senare år har termen museikunnighet använts blygsamt såväl inom forskningen som i allmänt språkbruk (Koepfler, 2017). När det gäller arkiv, bibliotek och museer förekommer vanligtvis paraplybegreppet informationskunnighet (Rivano Eckerdal, Roued-Cunliffe och Huvila, 2022.)
Att lära känna museet
Museimiljöer är ofta mångfacetterade; besökaren ställs inför textskyltar, originalföremål, reproduktioner, filmer, fotografier, illustrationer och andra gestaltningar som är resultatet av urvalsprocesser. Museer erbjuder sina besökare att läsa olika typer av objekt; tryckta texter, bilder, föremål (Eakle, 2009). Även databaser och digitala tjänster utgår från att användaren besitter vissa kunnigheter eller kompetenser, till exempel i att identifiera relevanta sökord eller -fraser.
Genom att lära sig hur ett museum fungerar kan besökaren eller användaren känna sig mer trygg, självsäker och blir framgångsrik i sitt utforskande och lärande (Thum och Lieberman, 2024.) Museikunnighet handlar alltså om att ge besökaren stöd för att bättre kunna bearbeta sina upplevelser (Wolf, 1992). Och för att lyckas med detta måste museet lära känna sina besökare på samma sätt som besökarna lär sig känna museet (Heltne, 1992).
Olika kunnigheter samlas under museikunnighet
Föremålsbaserat lärande (object based learning eller object literacy), bildkunnighet (visual literacy) och kritiskt tänkande (critical literacy eller critical thinking) är nära besläktade med, eller ingår i, museikunnighet (Koepfler, 2017; Bowen, Greene och Kisida, 2014).
Gemensamt är att föremål, bilder och museimiljöer i sin helhet kan ses som ett slags texter som går att läsa av för att skapa mening (Koepfler, 2017). För film- och historievetenskaperna beskrivs bildkunnighet eller visuell läskunnighet som en ovärderlig bildgrammatisk förmåga (Jönsson, 1999).
Museer som platser för metakognitivt lärande
Enligt ett synsätt kännetecknas ett museum mer för vad det innehåller, än hur eller på vilket sätt museet lär ut (Wolf, 1992). Stora likheter finns med andra lärmiljöer. Museikunnigheten kan främjas genom det som kallas metakognition – att reflektera kring sitt eget tänkande (Sims, 2018). Lärare använder ofta metakognitiva strategier i syfte att öka skolelevers prestation och få dem att förstå sitt eget tänkande, hur de tänker, enkelt uttryckt.
Museikunnighet uppstår inte endast genom att museerna är fysiskt tillgängliga och öppna utan genom praktik och utbildning (Stapp, 1992). Det handlar om att stärka besökaren (empowering the visitor) och skapa intellektuell delaktighet – begrundandet av ett föremål i en utställning kan exempelvis utgöra en form av metakognition. Museer kan erbjuda ett alternativt kulturellt kapital, som inte är traditionellt akademiskt till sin natur. De kan också lära ut sådant som varken kan uttalas eller skrivas, utan bara ses och erfaras (Eakle, 2009).
Museer bidrar till kritiskt tänkande och främjar läs- och bildförståelse
Målet med att öka museikunnigheten är att bidra till det livslånga lärandet, där museibesök bör utgöra en självklar del, och där människor lär sig att se bortom textskyltarnas information (Sims, 2018). Forskning visar att förmågan hos skolelever att tänka kritiskt ökar efter museibesök, inte minst bland elever med bakgrund i socioekonomiskt utsatta områden (Bowen, Greene och Kisida, 2014). Även läskunnigheten hos barn främjas genom att ta del av utställningstexter och reflektera gemensamt kring dem (Monte, 2024).
Museer bidrar till ökad litteracitet
Från och med 2026 ingår begreppet ”litteracitet” som ett av de nya orden i Svenska Akademiens ordlista (femtonde upplagan). Språklig kommunikation är grunden för litteracitet. Med tiden har begreppet kommit att omfatta, förutom språket, gester, symboler, bilder och ljud eller musik. Läsandet är endast ”ett av flera olika sätt som människor förstår världen på” (Björklund, 2008). Litteracitet uppstår tillsammans med andra och har alltså en social bas. Utifrån denna utvidgade definition erbjuder museimiljön goda möjligheter att utveckla olika typer av kunnigheter eller litteraciteter, eller det som kallas multilitteracitet, där bilder, symboler och ljud ingår i vad som betraktas som texter.
Genom att använda begreppet och tala om museikunnighet synliggörs museet som en resurs i samhället; museet som något medborgare kan lära sig att använda i ännu högre utsträckning och på flera olika sätt. På museet samlas flera av de kunnigheter, eller litteraciteter, som människor idag behöver tillägna sig för att vara aktiva medborgare.
Läs gärna mer om Museer och medie- och informationskunnighet (MIK) i en tidigare artikel på K-blogg
Referenser
- Björklund, Elisabeth. 2008. Att erövra litteracitet : små barns kommunikativa möten med berättande, bilder, text och tecken i förskolan. Göteborgs universitet.
- Bowen, Daniel H., Greene Jay P. och Kisida, Brian. 2014. “Learning to Think Critically: A Visual Art Experiment”, i Educational Researcher, Volume 43 Issue 1, Jan/Feb 2014. https://doi.org/10.3102/0013189X13512675
- Eakle, Jonathan A. 2009. ”Museum Literacies and Adolescents Using Multiple Forms of Texts ’On Their Own’”, Journal of Adolescent & Adult Literacy, 53(3), November 2009.
- Heltne, Paul G. 1992. “Museum Literacy and ‘Visitor Literacy’” i Nichols, Susan K, Patterns in Practice. Selections from the Journal of Museum Education.
- Koepfler, Jes. 2017. PHEON: Practicing Problem Solving and Gaining Museum Literacy from Transmedia and Alternate Reality Games in Museums.
- Monte, Jessica. 2024. Museum Literacies as Multiform Meaning-Making and Sociocultural Practice: How Pre-adolescent Boys Construct Identities and Understand the World through Museum Texts.
- Rivano Eckerdal, Johanna, Roued-Cunliffe, Henriette Huvila, Isto. 2022. ”Learning, literacy, and education in LAMS”, i Larsen, Håkon, Rasmussen, Casper och Rydbeck, Kerstin (red). 2023. Libraries, Archives, and Museums in Transition: Changes, Challenges, and Convergence in a Scandinavian Perspective, Abingdon; New York: Routledge, s. 144-157.
- Sims, Sarah. 2018. “Thinking about How We Think: Promoting Museum Literacy Skills with Metacognition”. Journal of Museum Education, 43(4), 325–333. https://doi.org/10.1080/10598650.2018.1512821
- Stapp, Carol B. 1984. “Defining Museum Literacy”. Roundtable Reports, 9, 3-4.
- Stapp, Carol B. 1992. “Defining Museum Literacy” i Nichols, Susan K, Patterns in Practice. Selections from the Journal of Museum Education, Washington, D.C., Museum Education Roundtable.
- Thum, Jen och Lieberman, Sarah. 2024. Fostering Museum Literacy and Museum-Going Identity at the Harvard Art Museums.
- UNESCO. 2011. Media and Information Literacy Curriculum for Teachers
- Wolf, Robert L. 1992. “The Missing Link: The Role of Orientation in Enriching the Museum Experience” i Nichols, Susan K, Patterns in Practice. Selections from the Journal of Museum Education.