Märtha Öhrns väska med Daniel Fredrik Brunos bilder. Foto: Bengt A Lundberg
På senvintern gjordes ett fynd i arkivet som nästan är en sensation, en resväska med cirka 1000 färgdiapositiv från det tidiga 1940-talet! Det var en skarpögd kollega som förstod att här fanns fotografisk hårdvaluta som måste lyftas fram i ljuset.
Under krigsåren fanns en stadsingenjör i Hudiksvall vid namn Daniel Fredrik Robert Bruno som var en intresserad amatörfotograf med den goda smaken att använda färgfilm. Uppenbarligen gjorde Bruno tjänsteresor runt om i landet och fotograferade sånt som hade med hans profession att göra, parker, byggnader och stadsmiljöer således. Man kan föreställa sig att han vid hemkomsten släckte ljuset och knäppte på projektorn för att visa kollegor och finansiärer hur det skulle kunna se ut också i Hudik.
Söderköping, 1943. Foto: Daniel Fredrik Bruno
Så här, nästan 70 år senare, känns det en aning overkligt att det mitt under brinnande krig fanns både energi och resurser till utveckling av landets städer. Speciellt som man samtidigt i det övriga Europa systematiskt demolerade det som människor byggt upp ända sedan medeltiden. En annan märklig omständighet är att det, trots ransoneringar och varubrist, ändå var möjligt för Bruno att få tag i färgfilm som ju är en färskvara. Sverige var verkligen en skyddad vrå av Europa under andra världskriget!
Bruno var ingen driven fotograf och han jobbade med en medioker kamera. Ändå har hans bilder ett stort värde idag eftersom alla motiv har uppgifter om år och plats och beskriver ett konsekvent tema. Dessutom är de alla fotograferade under ungefär samma tidsperiod och – som sagt – i färg.
År 1975 var Brunos dotter framsynt nog att skänka sin då avlidna pappas bilder till Riksantikvarieämbetet. Hon lindade tidningar om askarna med bilder och packade allt i en resväska som fick gå med fraktgods till Stockholm.
Det märkliga är att väskan sedan blev stående i 35 år med adresslappen kvar utan att väcka nyfikenhet. Men nu har den alltså kommit fram i ljuset, precis lagom för att få en viktig roll i det pågående projektet “Hållbar stadsutveckling“
Brunos bilder bekräftar tesen att färgfilm ofta är förbluffande hållbar om den förvaras på ett rimligt sätt.
Merparten av bilderna är tagna på Agfachrome men det finns också en del Kodachrome-dior i sina typiska pappramar. Agfabilderna har i allmänhet blekta färger som kräver en omsorgsfull bildbehandling inför presentationen i Kulturmiljöbild. Däremot har Kodachromerna både bra färger och god skärpa. Förhållningssättet vid bildbehandlingen är, självklart, varsamhet utan rekonstruktioner eller glassig färgförstärkning.
Senare i år kommer ett urval av Brunos motiv fotograferas på nytt för att alla på ett enkelt sätt ska kunna se vad som hänt med de Svenska stadsmiljöerna under efterkrigstiden. På så sätt kommer hans insatser på 1940-talet till en nytta som säkert hade gjort honom både stolt och glad.
>> Bengt A Lundberg är fotograf vid Riksantikvarieämbetet
Vilken rolig överraskning att denna resväska dyker upp så här. Vi i familjen visste att vår moster Märta försökte få Hälsinglands museum att ta emot den , men det var de inte intresserade av.
Hembygdsföreningen i Hudiksvall började intressera sig för Fredrik Brunos bilder för ett par år sedan och då försökte vi att spåra var denna väska kunde ha tagit vägen.
Men Fredrik Bruno var en flitig fotograf och efterlämnade många fler bilder. En del finns på webben Sockenbilder/Hudiksvall. Andra personbilder och familjebilder har vi själva bevarat.
Vad kul att du hittat hit och kommenterar. Du vet väl att bl a Fredrik Brunos bilder i Sockenbilder är tillgängliga via vår samsökstjänst Kringla? http://www.kringla.nu/kringla/sok?text=bruno&filter=serviceOrganization%3Dsocken