Riksantikvarieämbetets förslag om genomförande av den europeiska landskapskonventionen har väckt flera reaktioner runt om i landet. Många är positiva men vissa är starkt negativa. En fråga som blivit ”het” i debatten är landskapskonventionen och den privata äganderätten.
I en debattartikel i tidningarna Land lantbruk, ATL och SLA framför bland annat representanter från LRF Väst och Skaraborg stark kritik mot Riksantikvarieämbetets förslag om genomförande av den europeiska landskapskonventionen. Man menar bland annat att Riksantikvarieämbetets förslag utgör ett angrepp på den privata äganderätten och att det riskerar att leda till att allemansrätten rämnar. Även debattören Dick Erixon framför liknande tankar i sin blogg.
Flera av de uppgifter som presenteras i dessa sammanhang är rena felaktigheter och vi tycker därför att det är på sin plats med några rättelser och klargöranden:
Landskapskonventionen har inget med EU att göra. Konventionen förvaltas av Europarådet som är en mellanstatlig organisation vars främsta uppgift är att stärka demokrati, mänskliga rättigheter och rättstatsprincipen. Europarådet utfärdar inga direktiv.
Varken landskapskonventionen eller Riksantikvarieämbetets förslag syftar till att inskränka den enskilda äganderätten. Det enskilda ägandet är och förblir en självklar förutsättning för landskapets förvaltning. Riksantikvarieämbetet ser det spridda markägandet och brukandet i Sverige som en stor tillgång som bidrar till att upprätthålla landskapets mångfald och variation. Detta har vi också framhållit och vi menar att landskapskonventionen bidrar till att både erkänna brukarnas och markägarnas betydelse i förvaltningen av landskapet och att öka deras möjligheter att påverka regelverk och styrmedel. Att äga mark är inte liktydigt med att äga landskapet. Lika lite som någon enskild äger stadsbilden, naturen eller den biologiska mångfalden äger någon enskild landskapet.
Den svenska allemansrätten är unik i ett europeiskt perspektiv. Allemansrätten bygger på ett förtroende mellan markägare och nyttjare som aldrig får tas för givet och som måste förvaltas med ömsesidig respekt. Detta har vi uppmärksammat i vårt förslag. Vi ser med glädje på hur fler länder i Europa gör landskapet allt mer tillgängligt med vår allemansrätt som förebild.
Det bästa sättet att uppleva fördelarna med allemansrätten är att åka någonstans där den inte finns. I Storbritannien har under senare år allemansrättsliga regler börjat införas men med svenska mått är tillgängligheten till landskapet fortfarande låg. © Copyright Patrick Mackie.
Vi vill understryka att kraven i landskapskonventionen i första hand gäller stat och kommun. Intentionerna i både konventionen och Riksantikvarieämbetets förslag är att stärka förutsättningarna för medborgarna, vilket givetvis inkluderar markägarna, att vara delaktiga i hur stat och kommun i framtiden utformar styrmedel och politik för skydd, förvaltning och utveckling av landskapet. Vi har i detta svårt att se de påstådda parallellerna till den forna Sovjetstatens diktatur.
>> Leif Gren jobbar med frågor om miljömål och landskap på RAÄ.
>> Kaj Janzon är historiker och jobbar med landskapsfrågor på RAÄ.
>> Jerker Moström är kulturgeograf och jobbar med landskapsfrågor och GIS på RAÄ.
>> Erika Nilsson är kulturgeograf och jobbar med landskapsfrågor och regional utveckling och tillväxt på RAÄ.
Landskapskonventionen i sig är inget hot mot äganderätten. Jämför man med egendomsskyddet i europakonvetionen om mänskliga rättigheter står det klart att ägaren av marken ska kompenseras av staten i det fall det allmänna genom konvention vill ta privatägd arm i anspråk antingen för eget eller tredjemans bruk.
Hotet består istället av RAÄ uppfattning att det inte
föreligger någon kompensationsskyldighet och att RKÄ har bibringats den uppfattningen av den svenska regeringen och riksdagen med stöd av lagstiftarens påståenden att den inte föreligger någon kompensationsskyldighetför användning av privatägd mark i det allmännas intresse. Samma lagstiftare påstår att 2 kap 18 § regerinfomen, som saknar villkor om kompensation till ägaren, uppyller konventionen.
Vi är alltå inne på ren och principiell fråga som rör vår författning. Frågar Ni mig så innebär den uppfattning som RKÄ framfört att man är beredd att begå brott mot europarättens egendomsskydds men anser sig ha stöd för det i vår författning.
RAÄ föreslår inte några statliga anspråk på privatägd mark så frågan kvarstår, vad är det ägaren av marken skall kompenseras för?
Svar till Jerker Moström p frågan den 15 ds,
Oavsett om staten ställer anspråken för egen eller för tredjemans räkning ska anspråken kompenseras av staten.
Staten ska också kompensera markägaren i de fall staten genom lagstiftning hindrar markägaren från att själv använda sin mark på något sätt.
Jag samarbetar med en annan kulturgeograf, fil dr Lennart Stenman som har anknytning till Karlstad Universitet. Han brukar fråga mig när han är osäker
om juridiken och säger att han får stöd för min uppfattning i rättspraxis som han studerar. Jag skulle vilja veta vilka jurister som Jerker Moström har tillfrågat inte minst för att de flesta inte är beredda att iaktta europarätten fullt ut.
Vad gäller genomslaget av europarätten är det inte bara en materiell fråga utan och en formell genom
kopplingen till domstolarnas konstitutionella ställning som inte heller den tycks överensstämma med
den som europakonventionen förutsätter enligt principerna om ”a fair trail” och effektivt rättmedel.