Foto: Bengt A Lundberg, RAÄ
Det analoga Fornminnesregistret med sina 10.000 inventeringsböcker och 40.000 kartor, har slutgiltigt arkiverats på ATA (Riksantikvarieämbetets antikvariskt topografiska arkiv).
Materialet som insamlats genom fältinventeringar sedan 1938 består av anteckningsböcker med beskrivningar i blyerts, med kaffefläckar och tillplattade myggor (Norrlandsböckerna) samt ekonomiska kartor, som blivit sammetsmjuka av alla utlån. Det har sin charm att hålla i det materialet.
Borta är besökaren som medförande sin metalldetektor ville titta på kartor för att kolla var han inte fick leta (!).
Idag har vi nya Fornsök, ett fantastiskt redskap där databaserna från Riksantikvarieämbetet, Statens maritima museer och Sjöfartverket slagits samman. Vi sitter hemma och får information om över 1,7 miljoner lämningar, till lands och till sjöss.
Efter 70 år är nu en epok i graven.
>> Gunilla Edenström jobbar med fornminnesinformation på Riksantikvarieämbetet
Trist att se arkivet som graven… Vi som jobbar med och i arkivet ser inte materialet som vi förvaltar, förmedlar och förvarar som något dött i alla fall.
Ville vara lite vitsig när Fornminnesregistret slutligen hamnat under jord…
Naturligtvis är inte materialet i ett arkiv ”dött”, men jag menar att Fornminnesregistret nu har fått ett sista vilorum (=grav enligt NE). Tidigare var det ett levande register.