I slutet av oktober anordnades i Bryssel, European Heritage Forum, ett tvådagars ”forum” där ca 150 personer från nästan alla länder i EU, samlades till diskussioner typ ”Round-table” om Kulturarvet i bred bemärkelse. Deltagarna var alltifrån personer som arbetar med kulturarvsfrågor på regeringsnivå och vid kulturinstitutioner till journalister och frivilligorganisationer. Från Riksantikvarieämbetet deltog tre personer.
Forumet, som var det första i sitt slag, hade temat Heritage and Dialogue.
– Hur kan dialog främja Kulturarvet? Eller hur manar Kulturarv till dialog?
Frågor som genererar massor av svar och diskussioner. Och det var just det som var syftet: att skapa dialog mellan deltagarna för att utbyta erfarenheter och kunskap om varandras förutsättningar om vad kulturarvet betyder i respektive land.
Valet av plats för Forumet,- Belgien, är ju ett exempel på hur problematiskt det kan vara i vissa (många?) länder: ett litet land men uppdelat i tre regioner, ytterligare delat i tre ”community” efter vilket språk du talar. Spänningar och barriärer byggs upp emellan regionerna och folken. Det egna kulturavet- identiteten blir här väldigt viktig, både på gott och ont.
Hur ska Kulturarvet användas så att det främjar dialogen och samarbetet mellan personer, grupper, regioner, länder, EU, ja över alla gränser, istället för tvärtom?
En svår fråga men fundamental för oss som arbetar med kulturarvsfrågor.
http://www.coe.int/t/dg4/cultureheritage/aware/EHD/events_en.asp
Maria Jansson, kommunikatör vid Riksantikvarieämbetet
Helt riktigt Maria
Det kan bli riktigt knepigt med flerspråkiga länder med sinsemellan olika kulturer. Vi såg hur det blev i f d Jugoslavien.
Vad man måste sikta på är att kulturarv är något som tillhör ALLA, inte bara den grupp som är s a s arvtagere till det. I bästa fall kam det bli som vi ser Poltava idag. En intressant plats som i o f s innebar katastrof för den svenska armén, men som ändå är intressant för oss.