Ett pedagogiskt problem med K-samsök har sedan starten varit att förklara vad det är (och vad det inte är). Ordet ”sök” för ju tankarna till en söktjänst men så är det ju inte. K-samsök är motorn som servar applikationer/e-tjänster/tillämpningar (kärt barn har många namn) med data. Skulle man titta på datan i K-samsök i en webbläsare skulle det se ut såhär (en fritextsökning på ”runinskrifter”):
Strukturerat och fint men inte särskilt användarvänligt för den breda allmänheten. För att informationen ska gå att visa för slutanvändaren behövs det en applikation som anropar datan i K-samsök via dess öppna API. Nedan ser du en skärmdump av samma sökning i Kringla:
Lite intressantare och klart som korvspad? :)
>>Johan Carlström är projektledare för Kringla på Riksantikvarieämbetet.
Jag tror att Kringla kommer att betyda väldigt mycket för förståelsen för K-samsök. Det är bara att gratulera!!!
Det är helt riktigt att det har varit och är ett pedagogiskt problem att förklara K-samsök. Det här var en bra förklaring, jag ska absolut använda mig av den i min organisation.
Tack. Låna gärna mitt exempel. :)