Vi har tidigare här på bloggen rapporterat från vårt deltagande i Expo 2010 i Shanghai som vi genomförde tillsammans med Arkitekturmuseet, Boverket och Formas inom ramen för ett aktuellt regeringsuppdrag. Ett huvudtema på världsutställningen denna gång var just hållbar stadsutveckling. Mängder av exempel, ”best practise”, och inspirerande och nytänkande lösningar visades upp i syfte att göra våra städer lite mer hållbara. Nu är världsutställningen slut och nedmontering pågår för fullt. De flesta av paviljongerna är sålda och ska flyttas till nya platser i Kina och resten av världen. I drygt ett halvår stod den gigantiska utställningen på plats. Goda intentioner och spännande möten med över 70 miljoner besökare, men man kan ändå reflektera ett ögonblick kring hållbarheten i själva projektet. Är det försvarbart att för så kort tid bygga upp och plocka ner i den omfattningen?
Bricoleurbanism är en läsvärd blogg som följt inte bara Expo 2010 utan stadsutvecklingsproblematiken i Kina i stort. I en serie av inlägg diskuteras och illustreras på ett ett tankeväckande sätt olika aspekter av världsutställningen, bland annat just frågan ovan.
I inlägget Deconstructing the Shanghai Expo – Part III: The Size illustreras exempelvis hur stort expoområdet egentligen är: ”Officially the Expo was 528 hectares, but how big is that? A neat comparison is with another contained place around which you mostly have to walk, Venice.” En satellitbild över Venedig överlagrad med konturerna av expoområdet i samma skala ger perspektiv! I inlägget Deconstructing the Shanghai Expo – Part II: The Effacement illustreras också skalskillnaderna i den urbana väven, före och efter världsutställningen.
Ännu tydligare blir det många gånger mycket kontrastrika mötet mellan det gamla och nya Kina i inlägget om stadsomvandlingen i Tianjin.  Inlägget behöver knappas kommenteras ytterligare, bilderna talar för sig själva!
>> Jerker Moström är kulturgeograf och jobbar med landskapsfrågor, stadsutveckling och GIS på RAÄ.
