Stämningen känns medeltida i gränden när jag går ner till mitt andra seminarium för dagen. Högt prat, lukt av tvättstuga och stekos. Det är bra att Almedalsveckan finns kvar nu när Visby innerstad, enligt nyligen publicerad debattartikel i DN, håller på att avfolkas och förvandlas till ett reservat för förmögna, tänker jag.
Dagen inleds med ett frukostseminarium ombord på Teaterskeppet, igen. Hamnen är insvept i dimma och mistlurar ljuder när jag lägger upp frukost på tallriken. Det är upplyftande att lyssna på en forskare och ingenjör som lustfyllt presenterar vikten av design när man tar fram produkter eller resultat för ett hållbarare samhälle. Bo Dahlbom, LTH visar med hjälp av tydliga, nästan ikongrafiska illustrationer (som han gjort på färjan över berättar han) ganska nedslående statistik på att i stället för att gå mot småskalighet och mindre konsumtion rusar vi iväg med högre hastighet och större orderböcker än någonsin. Vi borde ställa frågan varför t.ex. när vi tar fram en produkt i stället för hur; tänka cykliskt/återvinning i stället för linjärt. Energieffektivisering handlar idag mycket om tekniska lösningar men i gränssnittet mot användaren kommer designen/designern in. Som arkitekt känner jag väl igen denna roll som tolkare och värnare av brukarens behov – funktionen.
Det var positivt att i diskussionen pratade man om hållbarhet i termer som långvarigt i tid och att finna kunskap i historien, kulturarvet.
Sveriges Arkitekter bjöd in till ett samtal om bostadsbristen och efterlyste kvalitet inte fler normer och produktionseffektiva eller standardiserade lösningar. Argumentet hämtas ur det politiska programmet 2010-2015 som presenterades förra året. Det är glädjande att det i programmet finns en punkt om kulturarvet som riktar sig mot politiker på alla nivåer. Vikten att betänka att dagens byggnader är morgondagens kulturarv lyfts fram. Att ta tillvara kunskap, värna det redan byggda, utveckla kulturvärden i det som ska byggas samt bevara och förvalta landskapets kulturmiljövärden.
Detta var det mest välbesökta seminarium jag varit på hittills trots den anonyma exponeringen utanför kårhuset Rindi. Kommunerna, som borde ställa krav på arkitektonisk utformning i markanvisningarna inte bara ge det till högstbjudande, fick sig en känga igen för bristande kompetens. Denna gång med nyanseringen att tjänstemännen har otydliga arbetsbeskrivningar och omänskligt många ärenden och låga löner vilket ger rollen och yrket låg status. Emma Jonsteg från Utopia med bakgrund bl.a. från Göteborgs stadsbyggnadskontor, arkitekt men också en flitig debattör i bostadsfrågor visade med ett antal vassa exempel på hur bra projekt, som tänjt på ramarna och avvikit från standard för att få till billigare lägenheter för ungdomar, hamnat i papperskorgen.
 Eftermiddagen avslutas med ett nytt och spännande debattformat i regi av Riksutställningar, Riksantikvarieämbetet och Södra Teatern, Intelligence squared, som leds av Jens Orback. Publiken är med och röstar för eller emot ett påstående (Inget skall censureras) innan respektive efter debatten. Resultatet innan var 60% för och efteråt 53% vilket förvånade många. Påståendets formulering och vad man röstade för eller emot var något förvirrande och definitionen av censur något luddig konstaterade jag annars var det en mycket trevlig och innehållsrik eftermiddag.
 Senare på kvällen då jag läser ledaren i tidningen Arkitekten http://www.arkitekt.se/s65452 konstaterar förbundsordförande Staffan Carenholm att det har blivit en “sanning“ att det behövs enhetligare byggregler, standardiseringar för att bygga billigare och att kommuner ställer överkrav. Alltså samma argument jag lyssnat till här i Almedalen. Sveriges Arkitekter menar som sagt att yrkesskicklighet, slutresultat och kvalitet hör framtidens byggande till.
