Som en sista glimt från vår Skåneresa måste jag nämna något om en märklig ristning på en av skulpturerna i Åhus kyrkas sydportal. Denna hade varit helt okänd för mig till för ett par månader sedan, närmare bestämt den första april, då en kollega i Köpenhamn, Michael Lerche Nielsen, vidarebefordrade en fråga om den till mig och några av våra runkunniga danska kollegor. Bifogade bilder visade att skulpturen i fråga var försedd med ett pannband eller mössa med ett antal tecken, som kunde tolkas som runor eller majuskler, men som inte gav någon uppenbar mening.
Vi diskuterade ett antal möjligheter via mejl, men enades om att man nog måste se ristningen i verkligheten för att kunna säga något säkert. Jag trodde då att det nog skulle dröja innan något sådant tillfälle gavs. Det var därför rätt märkligt att andra ärenden redan i maj skulle föra mig till Åhus, så att jag fick tillfälle att titta närmare på inskriften. Tack vare att Kalle Melin utan problem trollade fram en uppfällbar stege, kunde jag också komma upp i ögonhöjd med stengubben, vars nedre del befinner sig två och halv meter över golvet. Liksom flera av de omgivande skulpturerna i portalen ger han ett lite hotfullt intryck, vilket understryks av att han är försedd med något som först ser ut som en knuten högernäve. Vid närmare påseende ser man dock att långfingret och pekfingret är avbrutna och att han ursprungligen har gjort den välkända välsignelsegesten. Det rör sig alltså troligen om en Kristusgestalt.
Tecknen som vi hade diskuterat som runor eller majuskler eller som en blandning av både och, måste vad jag kunde se uppfattas som runor. Jag läste utan större tvekan: bu : by + bi : be. De kolonformade skiljetecknen mellan orden är borrade och så också stingningarna i y och e. De fyra b-runorna har öppen form, vilket man kanske inte direkt förväntar sig i en medeltida runinskrift, men samma former finns på gravhällar i Danmark, till exempel i Gesing på Jylland (DR 111) och i Bregninge på Fyn (DR 184). De uppträder även i flera gotländska runinskrifter från medeltiden.
Däremot är textens syfte rätt oklart. Jag hade tidigare letat igenom vårt handarkiv och tittat i Runverkets fältexemplar av Danmarks runeindskrifter utan att hitta några noteringar om den och jag trodde därför att den nog inte var registrerad hos oss. Väl hemkommen från Skåne råkade jag i några åldrade arkivboxar – det så kallade supplementregistret – få syn på en excerptlapp med just denna inskrift, där den också hade lästs precis som jag hade gjort veckan innan. På lappen fanns hänvisningar till ett par tidningsartiklar från 1950-talet, som tydligen var den enda källan.
Detta måste givetvis följas upp så jag gick över till ATA och beställde fram mapparna om Åhus kyrka, där jag misstänkte att det kunde finnas klipp ur just dessa tidningar. Det gjorde det mycket riktigt också och här fick jag veta hur upptäckten hade gått till. Ristningen hade framkommit i juli 1950 i samband med kyrkans restaurering, då bland annat sydportalen rengjordes från senare puts och färg. Man hoppades tydligen att den nyupptäckta inskriften skulle ge någon ledtråd om mästaren bakom portalen, men budskapet var minst sagt dunkelt. En tidning skrev: ”I egenartade, om runristningen starkt erinrande bokstäver, visade det sig, att det på huvudets pannband stod BABA BIBI. Mellan de bägge bokstavskombinationerna fanns ett runliknande tecken. Och nu grubblar de lärde över vad detta månde betyda, medan badgästerna nöjer sig med att konstatera att den sällsynt sköna kyrkan blivit ännu vackrare.”
En av dem som intresserade sig för inskriften var en dansk historiker vid namn Jon Galster, som befann sig på en rundresa i Skåne när upptäckten gjordes. Man hade uppfattat portalen i Åhus som ett gotländskt arbete, men Galster tyckte sig i stället i formspråket finna ett tydligt arabiskt inflytande som han menade hade förmedlats genom pilgrimer som hade besökt vallfartsorten Santiago di Compostela i Spanien. Hur mycket det antagna BABA BIBI hade spelat in på hans tolkning må vara osagt, men Galster studerade uppenbarligen inskriften mycket ingående och kom så småningom fram till att den i sin helhet bestod av runor och läste den exakt som jag gjorde nu i maj: bu : by + bi : be.
Han kontaktade också den danska runexpertisen för att få något uppslag om tolkningen, men varken Lis Jacobsen eller Johannes Brøndum-Nielsen hade några förslag, även om den senare gissade att det kunde röra sig om ”ett slags abracadabra”. Erik Moltke, som också tillfrågades, trodde i stället att konstnärens namn ”på ett eller annat sätt” kunde dölja sig i runföljden, medan Galster själv antog att det rörde sig om en trollformel.
Det mesta tyder dock på att runorna i Åhus har en mer prosaisk bakgrund. Redan i sitt första mejl påpekade Michael Lerche Nielsen att texten liknade ”en syllabisk stavelsesrepetition” och förmodligen är det så den ska uppfattas. Vi vet numera att man under såväl vikingatid som medeltid använde så kallade syllabarier för att lära sig läsa och skriva runor. Dessa utgjordes av uppräkningar av stavelser, där konsonantrunorna systematiskt kombinerades med varje vokalruna: fufofafi, þuþoþaþi, rurorari etc. Ibland kunde också stungna runor inkluderas. På en sländtrissa av bly som hittades vid en arkeologisk undersökning i Ire på Gotland 2010 står exempelvis runorna fufofafife. Ännu fler varianter finns i det rika medeltida runmaterialet på trä från Bryggen i Bergen, där det ibland (som på trästickan N B546) också förekommer riktigt långa sekvenser som dadudodidedydædø och gagugogigegygægø.
Av allt att döma utgör Åhusinskriftens bu : by + bi : be ett utsnitt ur ett liknande syllabarium, men där vokalrunorna har varit organiserade på ett annat sätt med betoning på motsatsen mellan stungen och ostungen runa. Jag tror alltså inte att inskriften döljer någon djupare mening. Det som den medeltida stenhuggaren var ute efter var att förse sitt verk med någon form av skrift och han plockade därför upp en sekvens ur ett runsyllabarium som han hade till hands utan att bry sig så mycket om vad tecknen kunde tänkas stå för. Sedan kunde givetvis själva närvaron av skrift ha tillagts skyddande eller ontavvärjande egenskaper.
Jon Galster publicerade sina rön om Åhusinskriften i Kristianstadsbladet redan samma sommar. Han skriver där att hans största upplevelse under vistelsen i Skåne var besöket i Åhus kyrka ”med de till den knutna gåtorna, som jag visserligen inte förmådde att lösa, men som jag som västdansk dock må ha vissa förutsättningar att förstå bättre än museimännen norrifrån”. Själv skulle jag nog vilja hävda att det är först tack vare ett gott vetenskapligt samarbete tvärs över sundet, som vi nu ett drygt halvsekel senare har kommit skriftgåtans lösning på spåren.
Galster är annars främst förknippad med sina konspirationsteorier rörande den tyska ockupationen av Danmark den 9 april 1940, men kom på sin ålders höst att än en gång sysselsätta sig med runor. 1987 gav han på på eget förslag ut en bok med den lika utförliga som underliga titeln ”Helleristningernes tale… …i Norden og Amerika. Broncealderens skriftsprog tydet af professor Barry Fell, USA. Sproget, der fremgår af indskrifter ikke alene i Norden, men også i Canada, er dansk!”. I den berömda naturbildningen på klippan vid Runamo i Blekinge ansåg han sig dessutom ha funnit en runinskrift skriven på arabiska(!). Jag behöver väl knappast påpeka att han som runläsare lyckades betydligt bättre i Åhus sommaren 1950.
>> Magnus Källström är runolog, docent och forskare inom runforskningsområdet vid Riksantikvarieämbetet
PS. Läs mer om runsyllabarier i Helmer Gustavsons artikel ”Runor på skolschemat!” i Situne Dei. DS.
I bildtexten står det att det är en Kristusfigur? Det kommenteras inte i texten. Anser författaren att det är en Kristusfigur?
Jo, jag skriver att han gör välsignelsegesten och att det därför troligen rör sig om en Kristusgestalt. Naturligtvis kan det också vara någon annan helig person, men det finns t.ex. i stenrelieferna i Forshems kyrka i Västergötland en Kristusfigur som både gör denna gest och bär en liknande låg ”mössa” med ett centralt placerat kors.
Kan det vara dom här!? https://www.youtube.com/watch?v=kfIEf9BBFR4 :) (Tips via Björn P).
Namnet stämmer och även mössan – åtminstone den till vänster!
Att det skulle vara Kristus finner jag mycket osannolikt. Vem skulle platsa bredvid honom på det västra pelarkrönet. Nej, en biskop är det. Pek- och långfinger är från tidiga ikoner till idag, biskopars (och Kristus) välsignelsegest.
Om denne är biskopen vem är då mannen på västra sidan? Byggmästaren? Kungen? Vad kan dennes huvudbonad med snibb i pannan avslöja?
Med vänlig hälsning,
En biskop nog är ett bättre alternativ med tanke på placeringen, men vad jag har förstått så finns det också idéer om att inte alla skulpturerna ursprungligen är avsedda för portalen utan att den satts ihop av lite disparata element. Det bästa är dock givetvis om man kan tänka sig den som en helhet. Jag har febrilt letat efter lite senare litteratur om denna portal än Brunius 1850 och Rydbeck 1948. De beskriver egentligen bara figurernas utseende rätt ytligt och försöker inte identifiera dem. Har någon ett bra tips så mottages det med tacksamhet. Huvudbonaden verkar ju också vara en viktig ledtråd, som jag gärna vill följa upp.
Det meddelas nu från Köpenhamn att Åhusinskriften har inkluderats i databasen Danske runeindskrifter. Den har där fått beteckningen DK Sk 142, se http://runer.ku.dk/VisGenstand.aspx?Titel=%c3%85hus-stenskulptur
Jag tror det är Rydbäck som skriver att portalen har likheter med sydportalen i Lunds domkyrka.
Att inte alla delar av portalen skulle vara ursprungligen avsedda för densamma är en nyhet för mig och inte helt uppenbart.
Det senare är nog ett missförstånd av mig. När jag läser om Monica Rydbecks artikel (i: 800 år i Århus, 1948) så står det visserligen att varken väst- eller sydportalen ”förefaller gjord för sin nuvarande plats” och att ”sydportalens omfattningsreliefer endast med svårighet inpassats kring sin dörröppning”. Hon vill dock förklara det senare med att beställningen gjorts ”i en långt bort belägen stenmästarverkstad” med inexakta mått. Hon skriver också: ”En kyrka av Åhus betydelse har förmodligen icke övertagit kasserade skulpturdelar från ett annat företag, troligen är beställningen gjord speciellt.” Vi bör alltså se bildprogrammet som en helhet, även om jag vill minnas att stenmaterialet varierar (både kalksten och sandsten).
Baba (pers fader) används i östkyrkan om kända kyrkliga ledare som t ex biskop Nikolaus, baba Noel (ung julbiskop).
Det kan inte vara så enkelt att tecknen avslöjar biskopen som lät bygga kyrkan? I så fall sannolikt Eskil (äb 1137-1182).
Problemet är att det inte står BABA som man först trodde utan bu : by. Det andra och fjärde tecknet måste vara u-runor, en ostungen och en stungen, inte någon variant av ett majuskel-A.