Heritage on fire: who´s next? Detta var titeln på ett seminarium jag deltog i Rio de Janeiro under tre dagar I slutet av juni i år. Anledningen till seminariet var den stora branden i det naturhistoriska nationalmuseet i Brasilien i september förra året.
Seminariet hade snabbt blivit fullbokat med deltagare från Brasilien, så de 200 platserna utökades med 300 platser i en närbelägen lokal med storskärm, samt livesändning. Föredragshållarna var inbjudna från flera olika organisationer från hela världen.
Bland de många inledningstalen nämnde man museer som, “husen för alla“ och vikten av vård och underhåll av dessa.
Statistik för bränder och kulturarv
Seminariet inleddes med en presentation av  internationell statistik för bränder som har skadat kulturarv. I Sverige har vi inte så bra statistik för bränder och kulturarv, men MSB har viss statistik som ger en del insikter. Vi vet att bränderna till största del uppstår genom fel i elektrisk utrustning, misstag eller slarv under ombyggnation, anlagda bränder och åsknedslag.
Irene Karsten från Canadian Conservation Institute presenterade deras arbete med riskanalyser och statistik för att beräkna vilka åtgärder som är mest prisvärda för ett museum. Det visade sig att åtgärder för att förhindra brand för många museer är en prisvärd åtgärd i förhållande till vad man kan förlora.
Historic Englands utbildning om brandskydd och katastrofplaner
Sedan följde ett pass om lagar, policys och normer för brandskydd och kulturarv. Höjdpunkten under det passet var Charles Harris från Historic England som redogjorde för deras arbete med brandskydd och den utbildning de bedriver för att personal på besöksmål, museer och kyrkor som ska ta fram katastrofplaner samt öva dem. Deras övningskurs har vi inspirerats av när vi har genomfört kursen Praktisk restvärderäddning för museer i regi av Brandskyddföreningen. Historic England har nu vidareutvecklat sin kurs och kursmaterialet som finns tillgängligt på webben (se länk nedan).
Sprinklers i museer?
I samband med seminariet lade man ut en fråga på webben om man ansåg sprinklers vara ett bra brandskydd för museer, arkiv och bibliotek. Uppfattningen om detta varierade mycket under dagarna, men de flesta av presentationerna visade på att sprinklers kan spela stor roll för brandskydd i ett museum, men att de behöver anpassas efter byggnaden och verksamheten.
Brandingenjören Chris Marrion undrade varför kulturarvssektorn är så skeptiska till sprinklers och menade på att mycket beror på amerikanska filmer skildring av sprinklers där det forsar ut vatten i en hel byggnad. Han menade även att det är viktigt att göra det enkelt och lätt, om sprinklers blir för komplicerade och dyra riskerar de att man inte kan sköta dem eller kanske inte ens installerar dem. Man behöver göra beslut som bygger på information om relevanta risker när det gäller brandskydd. Eftermiddagen fortsatte med fler presentationer om vikten av dokumentation, övning och försäkringar.
Besök vid det nedbrunna museet
Andra dagen inleddes med studiebesök vid den nedbrunna museibyggnaden. Den var tidigare residens för den portugisiska kungafamiljen och senare för den brasilianska kejsarfamiljen. Museet flyttade in i byggnaden 1892 och branden inträffade på kvällen den 2 september 2018.
Branden startade i en utrustning för luftkonditionering i museets hörsal och spred sig snabbt. Räddningstjänsten hade problem med tillgången till släckvatten, vilket gjorde att släckningsarbetet försenades och hela den tre våningar höga byggnaden och stora delar av samlingarna förstördes.
Byggandens väggar står fortfarande och man hade nyligen fått upp ett tillfälligt skyddstak. I baracker intill pågick ett intensivt arbete med att ta hand om de föremål och fragment av föremål som man nu hittar i rasmassorna. Kan ni tänka er vilket detektivarbete detta är? Alla delar registreras, sorteras och rengörs. Förhoppningsvis kan fragment kopplas ihop med andra från samma föremål och till dokumentation om vad det har varit. När vi besökte dem tog de hand om keramik, men de är även andra föremålskategorier som hade bevarats under rasmassorna. Man har nu gått igenom större delen av byggnaden för att leta efter föremål och fragment. Nu återstår den del där magasinen fanns och där förväntas man att hitta stora mängder föremål. De behöver avsluta arbetet i november i år då man ska påbörja fortsatta åtgärder på byggnaden.
Museet drivs av universitet och man har tidigare flyttat ut samlingar i andra byggnader intill, så hela museets samlingar har inte brunnit upp. Under en rad av år har museet fått en nedskuren budget. Något som har påverkat underhåll och säkerhet för museet. I samband med 200-årsjubileet, bara några månader innan branden, beviljades man externa medel.
Museets samlingar består av naturhistoriska föremål, men även stora arkeologiska samlingar från Sydamerika, Grekland och Egypten. Mycket av museets verksamhet är kopplat till naturhistorisk forskning och därför är en stor del av den naturhistoriska samlingen är registrerade i en öppen databas för biodiversitet. Museets mest kända föremål är skallen från den forntida sydamerikansk kvinna kallad Luzia som hittades i en grotta i Brasilien på 1970-talet. Skallen har återfunnits, men i många delar.
Lärdomar av inträffade bränder
Eftermiddagen fortsatte med presentationer om vad vi har lärt oss av bränder som har inträffat. Där ingick bland annat en presentation om återuppbyggnaden efter de två bränderna i Glasgow School of Art. En lärdom där var att upprätthålla ett gott brandskydd även under uppbyggnadsfasen. I samband med den andra branden i byggnaden hade man tagit ut alla dörrar för renovering. Detta innebar att branden kunde sprida sig snabbt för andra gången.
Min presentation handlade om hur vi via samverkansgrupper och dialogmöten har jobbat med att öka förståelsen mellan brand- och kulturarvssektorn samt lära oss tillsammans av bränder som har inträffat i Sverige. Jag är av den uppfattningen att detta arbete måste ske i nära samarbete med räddningstjänst och brandexpertis och att hela personalen på ett museum måste vara en del av den säkerhetskultur som förebygger att en brand uppstår och ser till att den upptäcks och släcks innan stora skador har skett. Vi har stora utmaningar med ett förändrat klimat, nya brännbara material och ny och mer utrustning med uppladdningsbara batterier och energikällor. Dessutom finns en utmaning i att se till att brandskyddet inte bara blir ett tillfälligt projekt, utan en del ett kontinuerligt arbete som måste upprätthållas efter en installation och under ombyggnation.
Specialistworkshop
Den tredje dagen bestod av en specialistworkshop för speciellt inbjudna. Där var målet att formulera ett dokument med rekommendationer för hur kulturarvssektorn ska kunna arbeta för att förebygga och begränsa skador till följd av bränder. Jag deltog i en grupp som funderade över kommunikation, information och samarbete.
Semester i ett blivande världsarv
Efter tre långa och intensiva seminariedagar på engelska och simultanöversatt portugisiska tog jag några dagar ledigt för att besöka släktingar i Rio de Janeiro, samt staden Paraty och ön Ilha Grande. Jag fick möjlighet att vandra på deras Gold Camino som var en gamla transportled genom regnskog straxt söder om Rio de Janeiro. Sedan fick jag bada med fiskar utanför den bilfria ön Ilha Grande. Dagen efter att jag kom hem utnämnde UNESCO staden Paraty och ön Ilha Grande till ett världsarv med natur- och kulturvärden!
Foto: Erika Hedhammar (CC BY)
Länk till streaming av seminariet
Andra länkar:
Historic Englands arbete med katastrofberedskap
Världsarvet Paraty och Ilha Grande
