Följande blogginlägg är skrivet av Tova Lindblad som gjorde sin praktik inom mastersutbildningen i arkeologi på RAÄ under april-maj 2021.Â
Under tio veckor har jag haft praktik på Riksantikvarieämbetet inom projekt Urdar. Projektet arbetar med att bevara och tillgängliggöra digital arkeologisk dokumentation, framförallt Intrasis-projekt från Riksantikvarieämbetets Uppdragsverksamhet (UV) åren 2000-2014. Intrasis är ett mjukvaruprogram som är utvecklat av UV, och det används numera av många olika arkeologiska undersökare. På 2000-talet digitaliserades Fornminnesregistret och heter numera Kulturmiljöregistret (KMR). I Fornsök är det möjligt att söka i KMR efter fornlämningar och arkeologiska uppdrag och att hitta rapporterna om de är digitaliserade.
Rapporterna från arkeologiska utgrävningar som finns i KMR är ett värdefullt källmaterial för forskare, studenter och en intresserad allmänhet. Den digitala dokumentationen från arkeologiska utgrävningar som finns i Intrasis-projekten är betydligt mer omfattande än rapporterna, då de innehåller en relationell databas över fynd, lager, prover och anläggningar samt geometrier och koordinater för dem. Att tillgängliggörande och bevara denna data kommer därför vara en otroligt värdefull grund för vidare forskning. Bevarandet av dokumentationen behövs då en stor mängd viktig data annars kan gå helt förlorad i takt med att programvaror uppdateras och äldre filformat fasas ut.
När dokumentationen är bevarad kommer den att kunna laddas ner och användas i ett Geografiskt Informationssystem (GIS). Databaserna ska då vara länkade till rätt rapport och arkeologiskt uppdrag. En stor del av Intrasis-projekten kunde projekt Urdar koppla maskinellt till rätt uppdrag i KMR, men en del av dem gick inte att matcha rakt av. Det behövdes en människa som kunde göra lite detektivarbete. Under min praktikperiod har jag arbetet med att hitta rätt match till de Intrasis-projekt som inte är kopplade till någon rapport.
För att lyckas matcha rätt Intrasis-projekt till rätt rapport importerades Intrasis-projekten som ett punktlager i ett GIS-program. En enskild punkt innehåller information om just det projektet, exempelvis utgrävningens namn, diarienummer och projektledarens namn. I vissa av punkterna fanns mycket information, och i andra nästan ingen alls. Därefter laddades lagret Arkeologiska undersökningsområden ner från Riksantikvarieämbetes öppna data portal. I lagret finns information från KMR om de arkeologiska uppdrag som pågår, är planerade och som är avslutade. De avslutade uppdragen har i bästa fall en digitaliserad rapport. Eftersom både lagret med arkeologiska undersökningsområden och Intrasis-projekten har en geografisk position borde de, när de öppnas i GIS, ligga nära varandra på kartbilden (se figur). I de fallen jämförde jag informationen i Intrasis-projektet med information i rapporten. En del av Intrasis-projekten var på så vis relativt enkla att hitta rätt rapport till. Men de fanns också de som var betydligt klurigare.
De klurigare projekten krävde lite mer detektivarbete. Ett problem jag stötte på var att många gånger såg kartbilden inte så självklar ut som på figuren. Speciellt på de platser där väldigt många arkeologiska undersökningar tagit plats kunde det vara ett virrvarr av punkter och polygoner. Exempelvis vid stora vägarbeten, i stadskärnor och vid väl undersökta platser såsom Gamla Uppsala var detta vanligt. Då fick jag helt enkelt gå igenom en mängd arkeologiska undersökningsområden och rapporter som låg i närheten av Intrasis-projekten för att hitta rätt.
Jag stötte också på ett antal problem kopplade till de koordinatsystem som de olika Intrasis-projekten var gjorda i. I vissa arkeologiska utgrävningar användes en stads eller områdes lokala koordinatsystem. Vid själva utgrävningen kan det ha varit logiskt att använda sig av ett sådant, för att få en mer precis position. Det är inte helt enkelt att omvandla lokala koordinatsystem till det nationella. Problem kopplade till koordinatsystem har gjort att ett antal Intrasis-projekt hamnar långt utifrån Sveriges gränser när de projiceras i GIS. En del av rapporterna var ändå möjliga att hitta genom att söka på projektets namn i e-arkivet, men alla Intrasis-projekt hade inte tillräckligt med information för att detta skulle vara möjligt.
Det är tydligt att den mänskliga faktorn spelar en stor roll vid arkeologisk dokumentation. Småmissar i dokumentation kan skapa stora problem för de som ska försöka använda data i efterhand. För min del kunde det handla om att vissa detaljer, som Intrasis-namnet, inte var utskrivet i rapporten. Då kunde jag inte vara helt säker på att jag faktiskt hittat rätt rapport. Att det inte finns några standarder vid arkeologisk dokumentation blir ett problem för de som i efterhand ska försöka göra materialet användarvänligt. Det ska dock sägas att de arkeologer som skrev rapporterna och skapade Intrasis-projekten kanske inte hade tänkt att någon långt senare skulle få sådant huvudbry av en felplacerad siffra!
-Tova Lindblad
