Publicerat

Närbild på trätaket där runorna ristats.

Taket i drängkammaren med ordet diefvulen skrivet med rödkrita. Foto: Magnus Källström (CC BY).

Stort grattis till K-blogg som fyller år!

Idag, den 30 mars 2022, är det K-bloggs 15-årsdag. Det firar vi genom att bjuda på en film om vad K-blogg bidrar till, med bland andra läraren Anna Björk, Hassela – en av K-bloggs flitiga besökare. För tack vare Magnus Källströms inlägg på K-blogg, ett stort runintresse och hela klassens engagemang  löste hon och eleverna mysteriet med Kensingtonrunorna i Hälsingland. Som garnering på tårtan bjuder vi dessutom på en gästblogg där Anna berättar om hur det gick till den där spännande dagen, när gåtan hon funderat på i 20 år fick sin lösning.

Runinskrifterna i taket till drängkammaren på Ersk-Matsgården i Hassela ansågs omöjliga att tyda. Men Anna Björk och hennes elever i årskurs fem på Arthur Engbergskolan i Hassela lyckades.  Och för upptäckten tilldelades klassen och Anna förstås Riksantikvarieämbetets förtjänstmedalj.

K-blogg är Riksantikvarieämbetets blogg för dig som vill följa våra medarbetares arbete i lite personligare form. Den startade redan 2007, då många knappt än visste vad Facebook var. Bloggen hittade snabbt sina läsare, det sägs att K-blogg haft över 350 000 läsare från 165 olika länder. Bland de populäraste inläggen är de som handlar om runinskrifter, ofta signerade av Magnus Källström, runolog och forskare vid Riksantikvarieämbetet.

Idag är en blogg inget att snacka om men 2007 var samma år som Facebook började att växa i Sverige, Youtube hade endast funnits i två år och Twitter hade än så länge ingen större betydelse hos den bredare massan. I filmen K-blogg 15 år gör vi en tillbakablick med några röster som var med när den startade, och vi får även veta hur mysteriet med Kensingtonrunorna löstes. Mer om nyckeln till mysteriet hittar du i Anna Björks gästblogg nedan.

Gästblogg: Så gick det till

Av Anna Björk, Artur Engberg-skolan, Hälsingland

I januari 2019, jag tror det var en måndag, började jag och mina elever en resa som skulle ta oss långt utanför klassrummet. Till och med över Atlanten! Jag fick ha klass 4 i SO. Vanligtvis har jag mest NO så det här var en riktig bonus. Vi läste Vikingatiden och nu hade vi kommit fram till runorna. Inte allt i läroplanens måsten tänder stjärnögon, men runorna är alltid kul! Spännande mystiska tecken och hemliga meddelanden.

Vi skrev våra namn på tavlan, ritade runstenar som vi satte upp i vår vikingaby som vi ritat upp på väggen och eleverna tolkade texten på min favoritrunsten: kunar: raisþi: stain: þansi: at lyþbiurn: sun: sin: iarþ sal rifna uk ubhiminvilket gick rätt snabbt. Jag berättade om hur vi kunde se hur det svenska språket hade utvecklats med hjälp av runorna. Och att runorna inte helt plötsligt försvunnit utan istället levt kvar ända till vår tid. Och jag berättade självklart om ”våra” runor. Nonsensklottret som ingen lyckats tyda, som fanns i taket på drängkammaren på Ersk Mats-gården uppe i Hasselas finnskogar. Som jag stått och stirrat på i så många år. Stjärnögonen gnistrade!

-Men vad står det då?! -Det står nog inget. Jag har försökt med alla tänkbara runor. Det är nog bara klotter. Tyvärr! Sorry! No can do! -Men ta hit runorna! Vi kan lösa dem! -What?! Nä! Öh…ok…jo, vi kan väl prova i morgon då. Genomusel fröken tänkte elaka tankar om att hon minsann försökt och då skulle ingen annan kunna. Allra minst ett gäng 10-åringar! Inte månadens pedagog precis! Senare samma kväll när lektionen skulle planeras funderade jag på vad jag faktiskt sagt till klassen; att runorna används ända till vår tid.

K-blogg med Magnus inlägg påminde mig

Jag drog mig till minnes vad jag läst på K-blogg om runstaven från Haverö. Haverö är inte så väldigt långt bort från Hassela och Kölsjön var länge en smältdegel av människor från många olika håll som passerade och arbetade i de många och rika hemmanen. Jag läste vidare om bröderna Larsson och Gerda Werf men fick fortfarande inte ihop något begripligt. Vidare till bröderna Magnus runrader och jag gav upp! Klockan var 12 och jag tänkte gå i säng. En macka senare gick jag tillbaka till kuvertet från Skatteverket där jag klottrat ner mina obegripligheter och läste det upp och ner. Plötsligt stod det; DIEFWELEN och HANS ULFSON!

Jag studsade upp och ner…

Jag studsade upp och ner med mycket tysta studsar då klockan var över midnatt! Jag mailade Magnus Källström och gick i säng. Tisdagens historielektion inleddes med K-blogg och de olika runraderna. Jag mumlade något om att jag nog kanske visste ungefär vad det stod men att de nu skulle få prova samma runrader som jag använt. Eleverna satt i något som liknade en bikupa längst nere i klassrummet. De ville inte ha hjälp. Jag satte mig en stund.

Knappa fem minuter senare skrek någon inifrån bikupan; -Vi tror det står DJÄVULEN! Knepig stavning men ändå! Å sen står det HANS ULFSON, det är väl typ OLOVSON dom menar då va?! -Meh! Där fick jag för mina ogina tankar om vad eleverna är kapabla till. Men vi var väldigt stolta, eleverna och jag. Vi gick och skröt för de andra som också ville tyda runor och själv ringde jag till alla jag kände som möjligen var det minsta intresserad av runor. Och Magnus Källström svarade på mailet! Kensingtonrunor?

… hade vi hittat Kensingtonrunor i Hälsingland?

Nästa lektion blev om möjligt ännu bättre! Hade vi hittat Kensingtonrunor? Fanns det en runsten med Hasselarunor på? Hade det varit vikingar på Ersk-Mats? Hade Olof Öhman varit på Erskmats? Amerika?Emigrationen? Vilka i klassen var egentligen släkt med de som hade levt på Erskmats? Som hade emigrerat? Alla utom en! Hela läroplanen i historia rymdes i vårt klassrum!

Vetenskapsradion ringde. Vi fick lotta om vem som skulle få vara med i programmet. Vi spelade in en hel dag och samtidigt upptäckte vi nya runor på väggarna. Hela skolan lyssnade på Vetenskapsradion och vi kände oss väldigt coola.

”Alla” ringde

Lilla Aktuellt ringde också. Ville vi göra ett helt avsnitt med hela klassen uppe på Ers-mats? Finns det sand i öknen? Avundsjukt stod resten av skolan i fönstren och såg när vi for iväg. År 2 lämnade in en protest. Nästa gång var det deras tur att upptäcka nåt. Helst runor, men annat skulle också fungera. Sveriges radio och SVT ringde. Vi fick börja dela upp vilka som skulle delta i vad. BBC och CNN rapporterade om elevernas fynd. Elina fick skriva autograf i skidbacken.

Vår upptäckt var t o m en fråga på programmet Vi i femman! Då klassen deltog OCH gick vidare till länsfinal. Vi tyckte nog att vi peakade i karriären.

Anna Björk

Fem elever i årkurs 5 gör glädjehopp.
Eleverna i årkurs 5 på Arthur Engbergsskolan i Hassela. Foto: Henrik Löwenhamn (CC BY) .

Läs mer om Kensingtonmysteriet här på K-blogg

Läs pressmeddelandet om när skolklassen fick förtjänstmedaljen

 

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *