Anfallet på Ukraina påverkar oss alla på flera sätt. Människor känner sorg och medlidande med de drabbade, ilska och oro för vad ett krig i Europa kan komma att betyda för vårt land samt en önskan att förklara och förstå. Många söker efter mer kunskap, andra efter rum för samtal om det som pågår.
Utan att ha ändrat sitt utbud märkte Armémuseum i Stockholm plötsligt en stor efterfrågan på vissa pedagogiska program och upplägg för skolan, intresse för teman som krig och propaganda och för visningen ”Om kriget kommer”. Det var program som kunde sätta nutidens händelser i ett historiskt sammanhang och ge utrymme för samtal och dialog. Tillslut blev det så många bokningar att museet var tvungna att tacka nej.
Brigadmuseet i Karlstad, som också märkte av en ökad publiktillströmning, fick kontakt med föräldrar som menade att ett museibesök kunde vara ett bra sätt att föra samtal med sina barn om det som sker, och kunna svara på deras frågor. Museet kunde stötta föräldrarna när de var osäkra på vad de skulle svara och inte.
Situationen i Ukraina fick också museer att granska sin egen verksamhet med kritiska ögon: Kan vi verkligen genomföra det vi planerat i detta läge, kommer det kanske att spä på oron eller verka stötande?
Museer – rum för samtal
Att museer och liknande kulturarvsaktörer fungerar som platser att lära, och rum för samtal, är förmodligen självklart för de flesta. Det pedagogiska förmedlande uppdraget delas av både utställningsproducenter och pedagoger, liksom frågan om hur man får människor att reflektera och fundera.
Riksantikvarieämbetet bjöd in till ett K-samtal om ”Museipedagogiken och kriget”, ett samtal om museernas pedagogiska uppdrag i relation till krig och konflikt. Deltog gjorde Adam Norman från Kalmar läns museum, Bertil Bäckström från Forum för levande historia, Klara Sköld från Brigadmuseum i Karlstad, Maria B Olofsson från Riksförbundet Sveriges Museer och Olle Westerberg från Armémuseum i Stockholm.
K-samtal
Samtalet kom bland annat att röra frågor kring hur krig och konflikt kan gestaltas och beskrivas i en utställning, var gränsen går för vad som kan visas. Synen har förändrats över tid, och påverkas av dagens situation. Det som var kittlande och intresseväckande i går känns kanske omöjligt idag, men reglerna är oskrivna. Här spelar tidsaspekten roll, det kan vara lättare att visa rekonstruktioner och naturtrogna iscensättningar från stormaktstidens krig än fotografier från dagsaktuella konflikter. Vad är kärnan i det vi vill förmedla, är det spänning eller är det förståelse för historiska skeenden och möjligheten att se framåt? Det frågade sig samtalets deltagare.
Aktuella frågor i utställningarna
I den pedagogiska verksamheten går det att knyta an till aktuella teman, men i utställningsform är det svårare att vara snabb. Museer har inte ett journalistiskt uppdrag, utan ett kunskapsuppdrag. Kan det bli en gråzon där man i sin önskan att möta aktuella frågor blir för politisk och personlig? Ja, den risken kan finnas och där har man ett ansvar som pedagog att balansera risken genom att hålla sig informerad och orienterad. Samtidigt är det viktigt att inte bli så försiktig att man frångår det som faktiskt har hänt. Vi kan inte anpassa bort allt som skaver eller stör. Vi vill ha samtalet och, som någon sa, lyssna på vad människor säger. Kanske bör man i stället försöka arbeta förebyggande och fokusera på hur man kan ta hand om publikens reaktioner – om de kommer.
Museer och skolan
Arbetar museet med skolan är lärarna en självklar ingång, de finns kvar hos klassen och kan hjälpa eleverna bearbeta det de upplevt. I visningssituationer har man också möjlighet att möta allmänhetens reaktioner genom att fånga upp frågor – för det kan vara svårt att riktigt veta vad som kommer att beröra.
När museer problematiserar historiska skeenden kan vissa besökare uppfatta det som att hela deras världsbild ifrågasätts. Det händer att människor reagerar starkt emot, att de inte vill delta när museet tycks företräda en åsikt. Då är det viktigt att museerna själva vet varför man gör det man gör, och gör en riskanalys av vad som kan hända, och hur man hanterar en situation där någon till exempel ger uttryck för konspirationsteorier.
Grogrund för diskussioner
Kan det publika arbetet göra skillnad i en sån här tid? Museer kan ge kunskap och vara en grogrund för diskussioner. Museet kan fungera som en plats att hämta information och vara ett rum för samtal om svåra saker. Här kan människor få verktyg att förbereda sig och möjlighet att tänka ett steg till. I relation till krig kan museer prata om vad man kan eller måste göra och vilka rättigheter och skyldigheter man har i ett demokratiskt samhälle. I rollspel kan man aktivt arbeta för att låta deltagarna ta en annan åsikt och på så vis få syn på gråskalor i verkligheten.
Det är viktigt att minnas att museers arbete inte alltid handlat om att skapa en bättre värld, det beror på samhällsinriktningen. Kulturarv kan användas på helt skilda sätt, det har historien också visat. Museer kan lyfta fram att vi alla är en del av den pågående historien. Vi har alla en liten del i det stora gemensamma samhällsbygget och där kan museerna ta sitt ansvar.
Text: Charlotte Ahnlund Berg, utredare Riksantikvarieämbetet
