Syntolka!

Vi har en hel värld att syntolka, och vi skall göra det! Så sade Eli Tistelö, lärare för den praktiska workshop i syntolkning som Riksantikvarieämbetet arrangerade vid tre tillfällen i januari och februari, då vi avslutade den sista träffen.

 Syntolkning innebär att förmedla visuell information i ord, ljud och berättelse. Även alt-texter på bilder för webben är en form av syntolkning, då personer med nedsatt syn kan använda sig av en skärmläsare som genom alt-texterna i ord förmedlar bildernas innehåll. Syntolkning bör betraktas som en tilläggsinformation snarare än som en anpassning, då även seende personer via syntolkning kan upptäcka nya aspekter av det beskrivna.

Syntolkning berör alla som i någon form jobbar med förmedling, oavsett om det handlar om guidning, utställningar, web eller andra former av publicering. Enligt lagen om tillgänglighet till digital offentlig service som trädde i kraft 1 januari 2019 skall dessutom alla videoinspelningar som offentlig sektor sprider digitalt vara textade och syntolkade med start 23 september 2020. Detta gäller både på webben, och så långt som möjligt även på videoplattformar och i sociala medier.

Bakgrund

Min egen kontakt med syntolkning började i samband med projektet Glimmingehus digitalt, där syntolkning kom att ingå som ett eget språk tillsammans med teckenspråk, svenska, tyska, engelska och danska. Syntolkningen utfördes av företaget Iris Media, och det intresse för syntolkning som kom fram i samband med att Magnus Johansson från Iris Media höll en presentation om syntolkning på höstens nätverksträff i nätverket Immersiva medier gjorde att jag planerade för en serie webbaserade workshopar i syntolkning. Workshoparna blev snabbt fullbokade, och genomfördes under januari och februari. Lärare var Eli Tistelö från Iris Media.

Upplägg

Workshoparna genomfördes via Zoom i liten grupp, med 10 deltagare per tillfälle. Tonvikten låg på praktiska övningar och diskussion. Varje workshop bestod av två träffar, med en hemuppgift emellan. Programmet såg ut enligt följande:

Träff 1

Grundläggande om vad syntolkning innebär. (2 timmar)

• Grundläggande om att ha en synnedsättning och ta del av kultur, utställningar och sociala medier.
• Hur går det till att beskriva en färg?
• Praktiska övningar i att beskriva föremål.
• Om alt-texter.
• Hemuppgift inför nästa träff

Träff 2

Vi fortsätter tala om alt-texter och sociala medier. (2 timmar)

• Genomgång av hemuppgift
• Om att underlätta för besökare att hitta
• Rum och riktningar
• Hur kan en person som inte ser ta del av bilder och film?
• Om syntolkad film, exempel och övningar.

De flesta deltagarna kom från museer och besöksmål, och arbetar med olika former av förmedling. Workshopen hade praktisk inriktning, och för att ge ett inifrånperspektiv på hur det är att uppleva kultur med nedsatt syn medverkade under första träffen Annette Wilhelmsson som själv har en synnedsättning.

Själv har jag framför allt kommit i praktisk kontakt med syntolkning via alt-texter, som jag skall medge att jag inte riktigt fattat vitsen med (varför kan man inte bara kopiera bildtexten?) förrän jag genom Annette fick ett praktiskt exempel på vad en skärmläsare är och hur den läser upp alt-texterna. Jag är inte ensam om den erfarenheten.

Vid samtliga tre workshoptillfällen har deltagarna berättat om samma problem som mina egna med alt-texter, och enligt Eli har de flesta webbplatser brister när det gäller de alt-texter som visas när bilden inte går att uppfatta. Alt-texter kan ibland saknas helt. Det kan finnas för lite text som beskrivning till en komplex bild, eller för mycket text när bilden egentligen enbart är dekorativ. Det är också vanligt med felaktiga beskrivningar av vad bilden förmedlar (vilket är mer än enbart en beskrivning av objekt på bilden), eller onödig information i alt-texten.

Nödvändigt för få, bra för alla

Syntolkning handlar inte enbart om att få något visuellt beskrivet, utan handlar också om delaktighet och tillgänglighet; om att vara en del av samhället och tillsammans med andra få möjlighet att ta del av detta. Utställningar och annan museiverksamhet är ofta baserade på visuella tolkningar och intryck, vilket innebär att de är svåra för personer med nedsatt syn att ta till sig och ta del av.

Även 3D-objekt som skulpturer behöver syntolkas, eftersom enbart taktila intryck inte kan ge en helhetsbild av objektet, dess storlek, hur dess yta, form och struktur framträder i ljus, mm. Att sätta ord på det visuella ger en fördjupad upplevelse för alla, även för seende. Eli beskriver därför syntolkning som: ”Nödvändigt för få, bra för alla.”

Tillgänglighet är ett ständigt aktuellt ämne, som inte enbart kan förstås och förmedlas teoretiskt. Det stora intresset kring workshoparna har visat på ett uttalat behov av mera kunskaper och diskussion kring hur museernas ofta extremt visuella utställningar och upplevelser kan göras mera tillgängliga och tillföras extra dimensioner genom syntolkning.

Ett urval kommentarer från deltagarna:

• Superbra och viktigt. Nyttigt även om man inte tolkar film och utställningar. Fantastiskt lärorikt.
• Bra även för seende med en mera detaljrik beskrivning.
• Först nu har jag förstått hur man skall jobba med alttexter.
• Den viktigaste lärdomen för mig var hur stort behovet av syntolkning är, och hur (tyvärr) lite som står till buds, även från statliga museers håll.
• All uppmärksamhet på syntolkning är SUPERVIKTIGT.
• Viktigt att ta upp lagstiftningen om tillgänglighet för synskadade, som egentligen inte skiljer sig från rörelsehindrades. Vi behöver bara tänka i nya termer helt enkelt. Syntolkningen blir rampen in till museet.

Text och foto: Viktor Lindbäck, verksamhetsutvecklare vid Riksantikvarieämbetet