Hur arbetar man med heritage science i Brasilien och hur kan man utveckla kunskaperna inom svepelektronmikroskopi? Elyse Canosa, forskare vid Riksantikvarieämbetets kulturarvslaboratorium, reste till Sydamerikas största land för att lära sig mer om detta. Här får du ta del av hennes betraktelser från resan.
Sedan 2021 har Riksantikvarieämbetets kulturarvslaboratorium samarbetat med forskare vid Federal University of Minas Gerais i Belo Horizonte, Brasilien i ett projekt om datainteroperabilitet i svepelektronmikroskop – en del av IPERION HS-projektet. Projektets deltagare bjöds in till Brasilien för en tredagars workshop om svepelektronmikroskopi samt för ett möte med Brasiliens forskningsorganisation för heritage science, ANTECIPA.
Stärka kontakterna mellan heritage science-forskare
Jag reste därför till Brasilien i två veckor under december 2022 som representant för Kulturarvslaboratoriet för att delta i dessa aktiviteter. Resan finansierades av EU-LAC ResInfra-projektet, som syftar till att öka samarbetet mellan Europeiska Unionen och länder i Latinamerika och Karibien med avsikt att utveckla forskningsinfrastrukturer.
Eftersom vi på Kulturarvslaboratoriet har arbetat mycket med utvecklingen av heritage science-relaterade forskningsinfrastrukturer i Sverige och utomlands, beslutade vi att detta skulle vara ett utmärkt tillfälle för professionell utveckling och för att stärka våra kontakter med heritage science-forskare utanför EU.
Labbet samarbetar med polisen
Resans första vecka bestod av flera guidade turer. Våra två huvudvärdar vid universitetet var Karla Balzuweit, docent vid institutionen för fysik vid Federal University of Minas Gerais, och Luiz A. C. Souza, docent och koordinator för Laboratόrio de Ciência da Conservação (LACICOR) vid universitetet.
Vår första dag fick vi visningar av laboratorier på fysikavdelningen, LACICOR och centrum för mikroskopi, där elektronmikroskopi-workshopen hölls. Jag tyckte att det var mycket intressant att några av forskningsprojekten vid LACICOR överlappade kriminalteknisk vetenskap och att laboratoriet hade samarbeten med den federala polisen angående konststöldsutredningar. De hade också en stor samling av referensmaterial inklusive lim tillverkade med hjälp av historiska recept med naturliga material från Brasilien.
|
|
|
500 verk av utomhuskonst
Följande dag besökte vi Inhotim-institutet, som är en av de största utomhuskonstsamlingarna i Latinamerika. Den består av gallerier och utomhusinstallationer belägna på en nästan åtta kvadratkilometer stor botanisk trädgård. Samlingen består av samtidskonst med mer än 500 verk av brasilianska och internationella konstnärer. Man kan hyra golfbilar för att köra runt i parken men vi bestämde oss istället för att vandra i det vidsträckta landskapet i den 28-gradiga värmen.
Utmanande att konservera i hög luftfuktighet
Det är inte svårt att föreställa sig några av de konserveringsutmaningar som institutet måste hantera med tanke på värmen, luftfuktigheten och det tropiska skogslandskapet. LACICOR hjälper till att ge råd med några av de här frågorna, och i ett exempel besökte vi ett galleri som innehöll ett verk som bara bestod av metallnät inskjutna i gipsskivor. Som ett resultat av hög luftfuktighet började stålnätet att korrodera efter installationen, vilket ledde till fläckar och allvarlig missfärgning genom hela konstverket.
|
|
|
Konservatorer tog bort korrosionen och för att lösa problemet installerades ett fuktkontrollsystem och en förkammare till galleriet för att hålla luftfuktigheten under en viss nivå. Denna lösning är dock dyr och kräver mycket energi, vilket föranleder diskussioner om mer energieffektiva lösningar i framtiden. Sammantaget skulle jag starkt rekommendera ett besök på Inhotim-institutet på grund av dess unika konstverk, vackra omgivningar och intressanta konserveringsutmaningar.
Världsarvsstaden Ouro Preto
Vi reste sedan några dagar i bergen som omger Belo Horizonte och besökte flera städer och byar, inklusive staden Ouro Preto, som finns på UNESCO:s världsarvslista. Området runt Belo Horizonte var mycket påverkat av guldbrytning under 1600- till 1800-talen, vilket man märker av det stora antalet utsmyckade kyrkor i rokokostil som byggdes under kolonialtiden.
Under vår resa besökte vi ett antal av dessa kyrkor, av vilka flera nyligen genomgått restaurering, processer som ofta finansieras av gruvbolag. En av kyrkorna i staden Catas Altas byggdes på 1700-talet, men än i dag är interiören ofullständig på grund av brist på medel till följd av fluktuationer i den historiska guldgruvhandeln i regionen. Man kunde tydligt jämföra områden i kyrkan som inte alls hade målats, områden som bara fick grundskiktet och områden som hade blivit helt utsmyckade.
Vår värd, Luiz Souza, har gjort mycket forskning om polykrom skulptur i brasilianska kyrkor och har använt denna ofullständiga kyrka som en fantastisk resurs för att förstå materialiteten i de här föremålen.
Likheter med Heritage Science Sverige-nätverket
Efter att ha avslutat vår roadtrip med ett snabbt dopp i ett vattenfall med utsikt över det fantastiska bergslandskapet, körde vi tillbaka till Belo Horizonte för att förbereda oss för ANTECIPA-konferensen och elektronmikroskopi-workshoppen. ANTECIPA är mycket likt Heritage Science Sverige-nätverket som Riksantikvarieämbetets kulturarvslaboratorium samordnar.
Båda nätverken består av forskare och kulturarvsprofessionella vid institutioner i hela landet som är intresserade av att samarbeta. En unik utmaning för Brasilien är dock landets storlek och stora avstånd mellan nätverkspartners. Jag höll en presentation om Kulturarvslaboratoriet och hur vi arbetar för att utveckla och delta i heritage science-infrastrukturer på nationell och internationell nivå.
Andra föredragshållare inkluderade kulturarvsprofessionella från Brasilien, Portugal, Belgien och Storbritannien. Presentationerna fokuserade på storskaliga restaureringsprojekt, möjligheter till internationellt samarbete och demonstrationer av analysutrustning. Elektronmikroskopi-workshoppen gavs av Nestor Zaluzec från Argonne National Laboratory i USA.
Han har gjort mycket arbete angående standarder för elektronmikroskopi, särskilt med fokus på datainteroperabilitet, och presenterade workshoppen på ett mycket pedagogiskt och roligt sätt. Baserat på informationen från den här workshoppen tänker jag ha en workshop på Riksantikvarieämbetet speciellt för mina kollegor i Kulturarvslaboratoriet, så att vi tillsammans kan utveckla våra kunskaper inom elektronmikroskopi.
Mitt främsta intryck från resan är att våra samarbetspartners i Belo Horizonte har mycket att erbjuda både vad gäller vetenskaplig expertis och konserveringskunskap. Jag kände också en stark iver och driv för internationellt samarbete som jag hoppas att vi kan fortsätta att stärka i våra nuvarande och eventuella framtida projekt tillsammans.
Text och bilder (CC BY): Elyse Canosa, utredare och forskare vid Riksantikvarieämbetets kulturarvslaboratorium.
