Väggarna i Sofiakatedralen i Kiev är fulla med över 7 000 anteckningar som spänner över en tidsperiod på 1 000 år. Nu fortsätter arbetet med att dokumentera dessa budskap och rädda dem undan hotet från ryskt bombardemang. I två dagar i mars sammanstrålade därför experter på språk, fotografering och inskriptioner i Riksantikvarieämbetets kulturarvslaboratorium i Visby för att gemensamt arbeta för att dokumentationen ska bli så användbar som möjligt för forskningen.
– Det är viktigt att träffa andra museer och höra hur de tänker och se vilka metoder de arbetar med. Från Ukraina lär vi oss nya saker och samtidigt lär vi ut våra erfarenheter. Kan vi hitta gemensamma arbetssätt så möter vi framtiden bättre tillsammans, säger Sergii Trofymchuk, från Sofiakatedralens Museum. Han är arkitekt och arbetar bland annat med restaurering och underhåll av Sofiakatedralen i Kiev.
Sergii Trofymchuk ingår också i det lokala team som är i full gång med att dokumentera Sofiakatedralens väggar. En bit i taget, yta för yta, ett foto i taget, för att fånga upp alla de budskap människor från de senaste tusen åren ristat in i katedralens väggar och då samtidigt skickat in i framtiden. Detta projekt skrev vi om på raa.se i januari 2024. Tusenårigt klotter i Kiev dokumenteras | Riksantikvarieämbetet (raa.se).
Kvaliteten på dokumentationen utvärderas
Gunnar Almevik, professor i kulturvård och Jonathan Westin, docent i kulturvård, båda vid Göteborgs universitet tillbringade två veckor i början av januari med att, mellan flyglarmen, grunddokumentera katedralen på plats i Kiev. Olika tekniker så som laser, fotogrammetri och digitalt släpljus(Reflectance Transformation Imaging, RTI) användes. Man lärde också upp det lokala team som Sergii Trofymchuk ingår i, så att dokumentationen skulle kunna fortsätta.
– Nu har vi haft en expertträff i Visby för att utvärdera den dokumentation vi hunnit göra. Vi ville veta om den duger för olika typer av forskningsändamål. Vi vill också veta hur vi kan förbättra metoderna med avseende både på kvalitet och effektivitet, säger Gunnar Almevik.
Det är många olika forskningsområden som kan ha nytta av den databas som ska byggas upp utifrån dokumentationen: Gunnar Almevik nämner språkforskare, men också konstvetare, religionshistoriker och arkitekturhistoriker som några exempel på grupper som sannolikt kommer att kasta sig över materialet.
Experter från när och fjärran
Det är verkligen en gedigen skara experter som samlats för konferensen i Visby. Här möts bland annat professorer inom språkvetenskap, runexperter, konstvetare, röntgenspecialister och fotografer, varav flera med erfarenhet av att bygga upp databaser. En av dem är Kjartan Hauglid från Norsk institutt for kulturminneforskning, NIKU.
Kjartan Hauglid är konstvetare och fotograf. Bland annat arbetade han länge vid norska hovet med att dokumentera de kungliga samlingarna på slottet.
– Det är omkring 6 000 verk som vi fotograferade och digitaliserade. Vi byggde upp en databas som skulle ersätta det manuella kartotek man använde tidigare, säger Kjartan Hauglid.
Kjartan Hauglid har också arbetat med Nidarosdomen, Trondheims domkyrka och bland annat dokumenterat inskrifterna på gravstenarna. Nu samarbetar han med en arkitekt och tecknare för att dokumentera medeltida stav- och stenkyrkor. I det arbetet används samma utrustning som Gunnar Almevik och Jonathan Westin hade med sig till Kiev.
– Så utifrån mina erfarenheter och kunskaper hoppas jag kunna bidra till metodutvecklingen kring arbetet i Kiev. Jag hade gärna haft möjlighet att delta själv på plats, säger han.
Konferensen i Visby är ett bra exempel på Heritage science, ett internationellt etablerat forskningsområde som förenar naturvetenskap, humaniora och teknik i syfte att öka och förmedla kunskaper om kulturarvet.
Riksantikvarieämbetet nätverkar och delfinansierar
Riksantikvarieämbetet arbetar aktivt med att lyfta forskningsområdet Heritage Science. När frågan kom från Kiev, om att dokumentera Kievkatedralens inskriptioner, kunde Riksantikvarieämbetet koppla samman de ukrainska forskarna med Göteborgs universitet och Göteborgs forskningsinfrastruktur för digital humaniora, GRIDH, där Jonathan Westin är vice föreståndare. Det svenska forskningsrådet Formas biföll en ansökan om projektmedel. Dessutom sköt både Vitterhetsakademien och Riksantikvarieämbetet till forskningsmedel till projektet.
– Vår roll i projektet är främst som facilitator och som medfinansiär. Men det här är verkligen ett bra exempel på Heritage Science och hur olika kompetenser kompletterar varandra. Den här forskningen är på flera sätt av globalt intresse. Både informationen från katedralen och metoderna som används är relevanta för forskare över hela världen, säger Stefan Nilsson, chef för enheten Kulturarv och vetenskap vid Riksantikvarieämbetet.
Hoppas hitta runor
Riksantikvarieämbetet bidrar också med sakkunskap och experter i det forskarråd som är knutet till projektet. Magnus Källström, runforskare och docent i nordiska språk och Laila Kitzler Åhfeldt, runforskare och docent i laborativ arkeologi, sitter båda i rådet. Laila Kitzler Åhfeldt förklarar varför:
– I vårt arbete med runor är vi vana vid att hantera inskrifter på olika material och bygga upp databaser. Vi har erfarenhet av hela kedjan från fältundersökningar och dokumentation, till analys och publicering, säger hon.
Laila Kitzler Åhfeldt understryker också hur spännande hon tycker det här projektet är:
– Det är intressant att titta på vad som skrivs och av vem, i vilka delar av kyrkan det skrivs och vad det handlar om. Det finns många paralleller till exempel till kyrkor på Gotland där man också använt kyrkväggar som arkiv till exempel för avtal. Vi skulle också ha stor användning av de här metoderna inom runforskningen.
Själv önskar hon ju hitta något som, åtminstone hittills, inte påträffats i materialet.
– Runor! Jag hoppas vi hittar några klockrena och tydliga runor som går att tyda. Vi vet ju att det finns några runfynd i Ukraina, så det är inte omöjligt att det även finns i Sofiakatedralen, säger hon.
Vägen framåt
Vad blev då resultatet av två dagars forskarmanglande i Visby? Projektledaren Gunnar Almevik är mer än nöjd. Av språk-, konst- och runforskarna fick man många svar på hur man kan och bör bygga upp databasen med information, till exempel vilka metadata som bör följa med varje post i databasen. Även kring den tekniska delen föll många bitar på plats:
– Det var väldigt bra att vara just på Kulturarvslaboratoriet hos Riksantikvarieämbetet. Det som finns där är praktiknära erfarenheter från fältet. Man jobbar inte bara med att ta in forskning till labbet utan reser ut med utrustning och löser uppgifter i kulturmiljöer med olika förutsättningar. De erfarenheterna kommer att hjälpa oss mycket, säger Gunnar Almevik.
Gunnar Almevik understryker att det viktiga nu är att få färdigt dokumentationen på rätt sätt och att göra informationen tillgänglig i en databas.
– Under seminariet i Visby har vi formulerat nya forskningsfrågor och fått många idéer och uppslag hur databasen kan utvecklas. I nästa steg önskar vi samla en bredare grupp forskardiscipliner och formulera ett nytt projekt och en ny ansökan. Så steg ett är att säkra det här forskningsmaterialet och steg två blir ett nytt projekt, säger han.
I maj reser Gunnar Almevik och Jonathan Westin tillbaka till Kiev för att fortsätta arbetet med de nyvunna lärdomarna i resväskan.
När du vill veta mer
- Tusenårigt klotter i Kiev dokumenteras, Göteborgs universitet
- Forskningsprojektet digital dokumentation av inskriptioner i Sofiakatedralen i Kiev, Göteborgs universitet
- Riksantikvarieämbetets kulturarvslaboratorium
- Göteborgs forskningsinfrastruktur för digital humaniora, Göteborgs universitet
- Heritage Science Sweden
Ett svar