KRÖNIKA AV CHARLOTTE AHNLUND BERG
Det finns många goda exempel på samarbete mellan skola och museer. Ändå finns en stark upplevelse av att de skulle kunna vara många fler – och ännu bättre. Det var bakgrunden till att Riksantikvarieämbetet fick det regeringsuppdrag som vi kallar ”Skoluppdraget” och som avrapporterades 2020.
Skoluppdraget, ”Uppdrag att kartlägga kulturarvsarbetets betydelse för skolväsendet samt att främja samverkan mellan skolväsendet och kulturarvsinstitutionerna” och rapporten går att läsa mer om på Riksantikvarieämbetets webbplats.
Fortsatt främjande
Sedan dess har Riksantikvarieämbetet fortsatt att främja samverkan mellan skola och kulturarvssektorn. Ett konkret exempel är webbinarieserien ”Kulturarv i skolan”. I serien lyfter vi fram hållbara och framgångsrika lösningar som utnyttjar digitaliseringen. En annan sak som vi lyfter är olika former av samarbeten där flera aktörer gått samman och försökt lösa gemensamma utmaningar.
Vi direktsänder varje avsnitt för att ge möjlighet för deltagarna att ställa frågor och utbyta idéer. Dessutom spelar vi in, och med något enstaka undantag ligger alla inspelningarna på Riksantikvarieämbetets YouTube-kanal. En utvärdering som vi gjorde vid årsskiftet 2023–2024 visar att personer inom flera olika typer av verksamheter uppfattar webbinarierna som användbara och relevanta.
Webbinarierna har gett inspiration och ökad kunskap om skolan och inspelningarna fungerar som en kunskapsbank, läs gärna mer om undersökningen i K-blogg från februari 2024. ”Kulturarv i skolan” fick där högt betyg. Det är klart att vi fortsätter med den verksamheten!
Samarbete mellan komplexa system
Men arbetet måste ske på flera fronter. Det är nödvändigt med mer samverkan mellan olika nivåer i de komplexa system som omger både skolan och kulturarvssektorn. Därför var konferensen som Västra götalandsregionen arrangerade i mitten av april välkommen. Där fick 350 beslutsfattare från skola och kultursektor lyssna på samtal, presentationer och delta i miniseminarier under rubriken ”Kultur i skolan – lotteri eller garanti”.
Jag gjorde en kort presentation av Riksantikvarieämbetets främjandearbete i två seminarier för deltagare från statlig, regional och kommunal nivå. I presentationen lyfte jag fram innehåll från webbinarieserien ”Kulturarv i skolan” som inspiration. Det handlade bland annat om arbetssätt och metoder som ger struktur åt samarbete mellan kulturarv och skola, och om hur kulturarvsaktörer kan nå ut med sitt erbjudande. Jag berättade om samarbeten mellan olika parter, om betydelsen av skolans styrdokument och om utbildning och fortbildning av lärare.
Bygga kunskap och skapa mod
Seminariedeltagarna fick svara på två frågor.
Den första frågan löd: Vad skulle du kunna göra för att främja samarbete mellan skola och kulturarv i ditt arbete på hemmaplan?
Några svar rörde skolans värld, till exempel ”jobba mer riktat mot de skolor som vanligtvis inte kommer till museerna” eller ”se om någon 1h av elevers/ungdomars vardag kan användas till kultur i stället för annat”. Andra exempel handlade om utbildning och fortbildning, som ”utbilda kommunens lärare om våra lokala kulturmiljöer”, ”ökade utbildningsinsatser för lärare om att integrera kunskap om kulturarv i undervisningen” och ”ge möjlighet till våra lärarutbildningar att besöka kulturarvsplatser”. Någon tänkte ”informera rektor och lärare om museets verksamhet och varför den är relevant för eleverna”.
En annan som svarade ville ”tala om för lärare att allt måste inte vara grund för bedömning. Det är bildning och elever lär för livet”. Slutligen uppmanade en deltagare oss till att ”Skapa mod hos rektorer och lärare – Det finns tid, det finns ett frirum!”
Samordna och skapa struktur
Vissa svar var mer riktade på vad kulturarvssektorn kan göra: ”Slöjdundervisningen innehåller undervisning gällande kultur(arv). Här skulle det vara bra om t ex museer skulle kunna komma ut och berätta och visa upp hantverkstekniker”. Ett annat förslag löd ”lyfta kopplingar mellan läsning av skönlitteratur och vad museer/hembygd osv kan bidra med – det är attraktivt för lärare”. Någon pekade mer allmänt på vikten av att ”göra verksamheten relevant”.
Beslutsfattare har möjlighet att fungera samordnande och skapa struktur, och det tog flera fasta på: ”Det handlar inte alltid om att bara arbeta upp ett samarbete till skolan, utan även andra aktörer så att man kan samordna sitt ’erbjudande’ till skolan”.
Att ”Kulturförvaltningen kan vara en länk mellan skolan och hembygdsföreningar/museer” eller ”nå ut till kommunerna med kunskap om kulturarv” var andra förslag. Någon ville satsa på ”Samverkan med Riksantikvarieämbetet – Kulturrådet – andra aktörer”.
Flera kommenterade idén med kulturarvsgaranti; ”Undersöka möjlighet att inkludera kulturarv i kulturgaranti”, ”Kulturarvsgaranti låter bra!”, ”Arbeta mera för att strukturera upp kulturgarantin”.
Engagerade deltagare
Den andra frågan handlade om vad deltagarna vill att Riksantikvarieämbetet ska göra i framtiden.
Ett förslag var ”Tipsa om hur man kan skapa kontakt mellan skolor och kulturarvsaktörer, hur ger man dem en arena att mötas på?”. Ett annat förslag var att föra dialog med Skolverket ”för att ringa in kopplingar mellan myndighetens aktiviteter och vad museer/hembygd osv kan bidra med i relation till skolans uppdrag.” Andra lyfte fram olika områden där samarbete kan vara av särskild vikt: runt skolans estetiska ämnen eller runt immateriellt kulturarv.
Det fanns också de om önskade mer övergripande förändring, som att samverkan skulle skrivas in i läroplanen ”liknande de skrivningar som finns i Norge och Danmark”. Men flera uppmanade oss kort och gott: ”Fortsätt!”
Det var verkligen svar av skilda slag som kom in, en del mer konkreta, andra mer övergripande. Men det gick inte att ta miste på att frågan om kulturarv och skola i samverkan var något som engagerade.
Charlotte Ahnlund Berg är museipedagog och utredare på Riksantikvarieämbetet. (CC BY)