K-blogg – Riksantikvarieämbetets blogg

Museer och regional utveckling

Riksantikvarieämbetet

Riksantikvarieämbetet visar i projektet "Räkna med museerna" på museers betydelse för regional utveckling. Foto: Filip Lindén/Matador (CC BY)

I projektet ”Räkna med museerna” lyfter Riksantikvarieämbetet fram några områden där museer bidrar till samhället. I den här artikeln sammanställs forskning om museers roll i regional utveckling. Texten tar upp museers ekonomiska och sociala betydelse.

Regional utveckling?

Begreppet region syftar i texten inte nödvändigtvis på Sveriges 21 administrativa regioner, utan på områden av olika geografisk storlek som utgör en del av en större helhet. Regional utveckling handlar bland annat om ekonomisk tillväxt, kompetensförsörjning, attraktiva livsmiljöer och social, ekonomisk eller miljömässig hållbarhet.

Forskning om kulturarv, museer och regional utveckling

Synen på kulturarvets roll i samhällsutvecklingen har starkt påverkats av organisationer som UNESCO, ICOMOS och Europarådet. Forskare har mot bakgrund av detta undersökt hur kulturarvet kan främja olika aspekter av hållbarhet (Söderström, 2024; Brooks, Waterton, Saul och Renzaho, 2023; Lanzinger och Garlandini, 2019; Repetto Málaga och Brown, 2019).

Sedan sent 1980- och tidigt 1990-tal har regioner och lokalsamhällen spelat en viktigare roll i samhällsutvecklingen (Syssner, 2012). Kulturarvet har fått en ökad betydelse för regional utveckling och blivit en viktig del av strategier för ökad attraktivitet, turism, nya arbetstillfällen och goda livsmiljöer (Weisglass med flera, 2002).

Även om forskningen främst har fokuserat på kulturarvets förmåga att skapa ekonomiska värden har sociala och miljömässiga perspektiv med tiden vunnit mark. Kulturarvet kan bidra till attraktiva livsmiljöer, som i sin tur öppnar upp för nya arbetstillfällen, ökad inflyttning och turism.

En rund stor vit monter i en stor mörk utställningshall
Kulturarvsforskning visar att museer kan ha en positiv påverkan på samhällsekonomin. Foto: Peter Segermark/Nordiska museet (CC BY)

Museer bidrar till samhällsekonomin

Kulturarvsforskning har under det senaste decenniet visat att museer kan ha en positiv påverkan på samhällsekonomin (Grinell, 2023; Nordisk kulturfakta, 2023; Gustafsson och Ijla, 2017; Greffe, 2011). Museer har i många fall öppnats för att ”regenerera” nedgångna platser, och effekterna har utvärderats med olika modeller (Heidenrich och Plaza, 2015; Tuck, 2015; Hyslop, 2012; Plaza, 2010).

Myndigheten för kulturanalys tar i sin översikt av kulturens samhällsnytta upp direkta-, indirekta-, multiplikator- och så kallade spill-over-effekter (Nordisk kulturfakta, 2023:05). Multiplikatoreffekten innebär att de ekonomiska utgiftsökningarna är lägre än de påföljande intäkterna. Ökade offentliga investeringar genererar arbetstillfällen, som i sin tur leder till konsumtion och fler investeringar. En spill-over-effekt är en spridningseffekt som bland annat innebär att kunskap i ett område kan användas i ett annat.

Ett svenskt exempel på detta är Nordiska Akvarellmuseet på Tjörn, som sedan det öppnade år 2000 har skapat ekonomiska värden i både kommun och region. Museet lockar turister som under sin vistelse spenderar pengar på restauranger, kaféer och hotell i området. Genom att erbjuda konstupplevelser skapar museet finansiella flöden till Tjörn i form av både offentliga bidrag och besöksintäkter (Ambrecht och Andersson, 2010).

Även internationellt lyfts museers ekonomiska påverkan

En omfattande amerikansk rapport från 2017 påvisar amerikanska museers direkta och indirekta effekter på samhället och ekonomin. Över 60 procent av museernas intäkter kommer andra samhällssektorer till del. För varje museijobb skapas ett ytterligare arbetstillfälle någon annanstans i landet (AAM, 2017).

Flera utvärderingar lyfter fram större konstmuseer som Louvren, Tate Modern och Guggenheimmuseet i Bilbao som exempel på museers positiva effekter på samhällsekonomin (Greffe, 2011; Hyslop, 2012; Plaza, 2010). En undersökning från Storbritannien visar hur Tate, det nationella museet för modern och samtida konst, har fungerat som en motor i urban förnyelse och bidragit till att stärka den lokala ekonomin (Hyslop, 2012).

Även mindre museer kan attrahera turister och bidra till ekonomisk utveckling. Detta framgår av studier av lokal utveckling, museer och kulturarv i exempelvis Italien och Grekland (Galluccio och Giambona, 2024; Doxanaki m.fl., 2012). En annan italiensk studie visar att museer som etableras på mindre orter kan ha en stor påverkan på den lokala ekonomin, exempelvis genom att ge upphov till logiverksamheter och ytterligare arbetstillfällen (Iorio och Wall, 2011). Liknande resultat framkommer i en studie från Finland, där museer har visat sig generera stora summor till lokala företagare inom hotell, restaurang, transport och handel (Piekkola, 2014).

Ett gemensamt arbete

Eftersom museer utgör viktiga aktörer i det sociala och kulturella livet är de viktiga partners i urban utveckling och samhällsbyggande (Redaelli m.fl., 2025). I regionala samverkansprojekt i Sverige lyfts kulturarvet som en resurs för att skapa hållbar, regional utveckling och utforma strategier för tillväxt, besöksnäring och landsbygdsutveckling (Nilsson, 2024).

I en guide för museer och lokala myndigheter betonar OECD (Organisation for Economic Co-operation and Development) vikten av att dessa gemensamt utformar agendor för att ta till vara museiverksamheter i samhällsutvecklingen (OECD, 2019).

Kulturarvsturism bidrar på flera sätt till utveckling

Ett klassiskt exempel på hur kulturarv och museer bidrar till regional utveckling är kulturarvsturism, som enligt forskare ger mening och legitimitet genom att bidra till att kulturarvet förvaltas (Pettersson, 2021). Kulturarvsturism kan även leda till en sorts revitalisering av kulturen, utveckling av infrastruktur och förbättrade sociala tjänster (Brooks, Waterton, Saul och Renzaho, 2023). Museer medverkar till att turister förlänger sin vistelse, vilket gynnar exempelvis hotell- och andra logiverksamheter (Vareiro med flera, 2021; Piekkola, 2014).

Museer är reseanledningar

Flera aktuella studier fokuserar på besökarna och undersöker deras anledningar till att resa till en viss plats (Gurel, 2023; Vareiro med flera, 2021). En studie från USA visar att en av fem besökare i delstaten Maine hade ett museum som sin primära reseanledning och att besökarnas ekonomiska aktiviteter hängde samman med museibesöket (Lawtone och Rowe, 2010).

En rapport från Finland pekade på liknande siffror: närmare 22 procent av besökarna uppgav att deras främsta orsak till besöket på en plats var att besöka ett museum (Piekkola, 2014). När det gäller Sverige uppgav knappt en av sex utländska besökare mellan 2011 och 2014 att de under sin vistelse i landet hade besökt ett museum (Tillväxtverket, 2015).

Invigning av utställningen Resenärerna. Foto: Annelie Karlsson/Sjöhistoriska museet (CC BY)

Platsen som varumärke

Sedan 1990-talet har intresset för att marknadsföra och bygga varumärken av platser ökat hos beslutsfattare inom kommuner och regioner (Syssner, 2012). Märkesbyggnader som konstmuseer kan utgöra en del av en plats varumärke eller image (Linder, 2015). Museer spelar en viktig roll i strategier för platsmarknadsföring genom att stärka regionala identiteter och lyfta regioners historia (Macalik, 2020).

Att orter aktivt marknadsför sig märks inte minst i Sverige, där det finns flera exempel på personrelaterad marknadsföring. Alfred Nobel, Selma Lagerlöf, Carl von Linné och skiftnyckelns uppfinnare J P Johansson har alla använts för att marknadsföra museer och platser och locka turister och nya invånare (Pugh och Andersson, 2023; Linder, 2015).

Marknadsföringen påverkar utvecklingen, och vice versa

En vanlig slutsats inom forskningen är att marknadsföringen – skapandet av platsens image – och den faktiska regionala utvecklingen påverkar varandra i en dialektisk process; det ena genererar det andra när det kommer till regioners arbete med att skapa attraktiva miljöer (Syssner, 2012). Regioner har dock generellt svårare än länder och städer att skapa sig ett starkt och tydligt varumärke eller en särpräglad identitet (Macalik, 2020).

Statsvetaren Simon Anholt menar att varje land, region och stad idag måste konkurrera om uppmärksamhet, jobb, turister och investerare (2006). Andra forskare hävdar dock att konkurrensen inte är ett nollsummespel, utan betonar ömsesidig interaktion och utbyte (Pugh och Andersson, 2023).

Museer skapar sociala värden

Museer, konsthallar och bibliotek skapar platser i urbana miljöer. Trots digitaliseringen och det virtuella utbudet är museer som fysiska platser fortfarande viktiga. De berikar det sociala och kulturella livet i städer, vilket gör dem till viktiga partners i samhällsutveckling och -byggande (Redaelli med flera, 2025).

Forskning visar att museer fungerar som allmänna kontaktytor där olika grupper får tillfälle att mötas. Museerna beskrivs som ett slags landmärken som skapar värden bortom den egna byggnaden, till exempel socialt kapital (Redaelli m.fl., 2025).

Kulturarv kan ses som en samhällsresurs

I forskningen om stadsutveckling är det vanligt att kulturarv tillskrivs en identitetsskapande betydelse. Genom att knyta människor till fysiska platser och miljöer bidrar kulturarv och kulturmiljöer till att skapa sociala nätverk och känslor av samhörighet (Tuck, 2015).

Kulturarv och museer betraktas då som en samhällsresurs. Detta är kopplat till det politikområde som kallas för gestaltad livsmiljö och som förutom konst och kulturarv berör strategier för arkitektur-, form- och designpolitik på olika platser. Gestaltad livsmiljö syftar till att med hjälp av arkitektur, form och design främja hållbar stadsutveckling och goda livsmiljöer (Söderström, 2024).

Bidrar till sociala värden som sammanhållning och gemenskap

Förutom att skapa kollektiva minnen och känslor för en plats kan museer bidra till social integrering, bildning och ökad miljömedvetenhet (Gustafsson och Ijla, 2016).  Dessutom kan museibesök ha positiva effekter för ökad social sammanhållning och bidra till en känsla av samhörighet på regional nivå (Harfst med flera, 2025). En studie från Nederländerna visar hur kulturarvet används för att få människor att känna en ökad gemenskap och personlig anknytning till särskilda platser. Om delar av lokalbefolkningen däremot inte kan relatera till det lokala eller regionala kulturarvet finns en risk för utanförskap och alienation (Beeksmaa och de Cesari, 2019). Forskaren Richard Pettersson menar att kulturarvet har ett janusansikte ”som omväxlande kan nyttjas för att inkludera, eller exkludera, befria eller alienera” (Pettersson, 2021).

Diskussion om konsthantering i utställning. Foto: Alissa Anderson (CC BY)

Inom forskningen om museientreprenörskap uppmärksammas utöver den rent ekonomiska dimensionen de museianställdas sociala entreprenörskap. I Sverige pågår forskningsprojekt om hur museerna kan stärkas som sociala institutioner och hur deras roll som ”fria tillgängliga resurser för samhället” kan utvecklas ytterligare, exempelvis vad gäller framväxten av affärsverksamheter (Högberg och Jogmark, 2021).

Kritiska perspektiv om kulturarv och museer i regional utveckling

Att marknadsföra en plats, kommun eller region kan enligt flera forskare ses som uttryck för maktutövning (Söderström 2024; Castilhos, 2019; Syssner, 2012). Offentligt sanktionerade bilder av en plats eller regions historia riskerar att utelämna berättelser, kulturyttringar och personer som inte passar in i det officiella narrativet. Det riskerar därmed att skapas förenklingar, stereotyper eller ensidiga bilder av platsen som marknadsförs (Linder, 2015; Syssner, 2012; Waterton, 2009).

Att till exempel använda en historisk person i platsmarknadsföringen kan få en exkluderande verkan, eftersom denna person i regel inte representerar ett helt samhälle (Pugh och Andersson, 2023; Ashworth 2009). Att marknadsföra en plats utifrån en känd person bör enligt vissa forskare därför ha en tydlig förankring i lokalsamhället (Boland och MacKay, 2020; Linder, 2015).

Utveckling kan även verka exkluderande

Aktuell forskning från olika delar av världen varnar för att kulturarvsdriven utveckling av regioner eller städer kan få negativa konsekvenser i form av gentrifiering och ökad social ojämlikhet (Söderström 2024; Soccali & Cinà, 2020; Zhu 2021; Arkaraprasertkul, 2018).

Kulturarvsturism kan bland annat leda till negativa hälsoeffekter, minskade möjligheter för lokalt deltagande, splittring av samhället, utflyttning, exploatering och ökad kriminalitet (Davis 2025; Brooks, Waterton, Saul och Renzaho, 2023; Zhu 2021). För att kulturarvsturism ska gynna lokalbefolkningen krävs att denna aktivt inkluderas i planering och beslut (Brooks, Waterton, Saul och Renzaho, 2023; Tanrıkul, 2023).

Motsättning mellan bevarande och turism

Många forskare har pekat på motsättningar mellan turism och kulturarvets bevarande. Ett alltför hårt besökstryck kan ha destruktiva effekter på kulturarvsplatsers och -miljöers fysiska skick, och ett ensidigt fokus på turismens ekonomiska vinster kan innebära att bevarandet av kulturarvet nedprioriteras (Vecco och Caust, 2021; Pechlaner, Innerhofer och Erschbamer, 2020; Zhang, Fyall och Zheng, 2015; Comer och Willems, 2011).

Mot bakgrund av detta har flera forskare under de senaste åren framhållit behovet av en ansvarsfull kulturarvsturism som tar hänsyn till platsen, premierar bevarande och involverar lokala grupper och invånare i beslutsfattandet (Tileagă, 2025; Zhu, 2021; Hartmann och Stecker, 2020). Kulturarvsturism och regional utveckling som använder kulturarv som en resurs bör eftersträva hållbarhet (Söderström, 2024; Brooks m.fl., 2023; Zhu, 2021; Barthel-Bouchier, 2016).

Metoder behöver utvecklas

Det saknas delvis forskning, instrument och metoder som utvärderar samhällsnyttan vad gäller kulturarv och regional utveckling. Även om det är möjligt att påvisa museiaktiviteters positiva effekter på människor och samhället genom fokusgrupper och intervjuer med besökare (AAM, 2017) är det svårt att kvantitativt belägga kulturinstitutioners samhällsrelevans (Söderström, 2024).

Att enbart beakta ekonomiska aspekter av satsningar inom kulturområdet kan ge en skev bild eftersom sådana orsakssamband i regel är svåra att fastställa (Weissglas med flera, 2002).

Museer utvecklar platsen

Sammanfattningsvis visar forskningen att museer på olika sätt kan vara viktiga i den regionala utvecklingen. Det kan handla om att återuppliva eller driva på ekonomisk utveckling, men också om att göra utveckling mer hållbar över tid. Detta sker främst genom att skapa arbetstillfällen och locka turister. Samtidigt är museer är en viktig resurs för att uppnå en balans mellan att bevara och att bruka det gemensamma kulturarvet.

Forskningen visar att museer skapar olika sociala värden, som samhörighet, tillit och identitet, vilka är viktiga för utvecklingen av en plats. Kulturarvet lyfts som en resurs för att uppnå hållbar, regional utveckling, där det också bidrar till att påverka utformningen av strategier för tillväxt, besöksnäring och landsbygdsutveckling.

Samtidigt är det tydligt att effekterna ofta är svåra att mäta och att negativa konsekvenser måste beaktas. Det är viktigt att regionalt utvecklingsarbete är förankrat i lokalsamhället: invånarna som redan bor på platsen måste involveras. Museer, det lokala samhället och det offentliga måste samverka för att framgångsrikt bidra till den regionala utvecklingen.

 

Referenser

Exit mobile version