I projektet ”Räkna med museerna” lyfter Riksantikvarieämbetet forskning och exempel på museers verksamhet inom olika områden för att visa deras relevans i samhället. I den här artikeln redogör vi för forskning om hur museibesök och kulturarvsplatser kan utgöra en resurs för skolan.
Museer har alltid varit viktiga platser för kunskapsinhämtning och lärande. Under 1900-talet, och i synnerhet under den senare delen av seklet, kom museerna att fokusera alltmer på sin utbildande roll. Utöver att tillgängliggöra kulturarv började de utveckla verksamhet som särskilt riktades mot skolan (Geerts, Depaepe och Van Nieuwenhuyse, 2025).
Museer är alternativa lärandemiljöer för skolan
Aktuell forskning konstaterar att museer i allt större utsträckning betraktas som ett “komplement” till skolans ordinarie klassrumsundervisning (Geerts, Depaepe och Van Nieuwenhuyse, 2025; Todino och Campitiello, 2025). I den svenska kulturarvspropositionen från 2017 beskrivs kulturarvsinstitutioner och museer som ”alternativa lärandemiljöer för skolan” (prop 2016/17:116, s. 78).
Vissa forskare menar dock att museer inte bör betraktas som ett komplement till den konventionella klassrumsundervisningen, utan som en resurs i sin egen rätt (Almqvist Nielsen, 2025).
Svensk och internationell forskning om fysiska besök
I denna artikel lyfts svensk och internationell forskning om fysiska skolbesök på museer. Utöver museer behandlar vissa delar av forskningen även “kulturarvsplatser”. Med detta avses både kulturhistoriska lämningar och minnesplatser som kan ligga i anslutning till museer eller guidas av museipersonal eller lokala guider (Stolare, Ludvigsson och Trenter, 2021).
De studier som ingår i artikeln är av olika slag: det rör sig både om forskningsöversikter, vetenskapliga artiklar, avhandlingar och rapporter från myndigheter eller forskningscentrum. Merparten av studierna undersöker hur museer och kulturarvsplatser används inom grundskolan – från årskurs 1 till årskurs 9. Sammanställningen omfattar också en artikel om museer och förskolor och en artikel om hur konststudenter på universitet besöker konstmuseer.
Museer möjliggör alternativa former av lärande
Ett genomgående tema i forskningen är att museer både möjliggör “kognitivt lärande” – det vill säga lärande som utgår från logiskt tänkande – och fysiska, kännbara och känslomässiga ingångar till kunskap.
Museer stärker elevernas ”kulturella kapital”, vilket innebär bättre förutsättningar längre fram i livet (Hood, 2017). Som Riksantikvarieämbetet konstaterar i en rapport från 2020 erbjuder museer och arkiv läromiljöer där begrepp som demokrati, alla människors lika värde, jämställdhet och solidaritet kan diskuteras på ett konkret sätt (Riksantikvarieämbetet, 2020).
Olika museer stimulerar lärande inom olika områden
En internationell forskningsöversikt om museibaserad undervisning för barn i skola och förskola pekar på växande bevis för att museiutställningar kan ge barn kunskap inom en rad områden. Översikten visar även hur olika typer av museer kan erbjuda olika former av lärande (Andre, Durksen och Volman, 2017).
Vetenskapsmuseer [science museums] är enligt översikten effektiva platser för elever att lära sig nya saker genom att interagera med teknologi, datorprogram och digitala modeller. Museer som särskilt riktar sig till barn [children’s museums] kan ge upphov till lärande genom lek. Det poängteras dock att föräldrar eller pedagoger bör guida barnen och ställa frågor om det som de ser eller upplever (Andre, Durksen och Volman, 2017).
Historiska eller naturhistoriska museer skapar lärande genom att barn får ta del av stora berättelser och tillgodogöra sig kunskap kopplad till större historiska sammanhang. Dessa museer är enligt forskningen effektiva för att kombinera historieberättande, lek och utforskande aktiviteter. På konstmuseer kan barn utveckla sitt kritiska tänkande genom att göra kopplingar mellan sina idéer och konstnärligt skapande (Andre, Durksen och Volman, 2017).
Barn lär sig i samarbete med vuxna
Översikten drar slutsatsen att det mest effektiva sättet för barn att lära sig på museer är genom “praktiska aktiviteter [hands-on activities], berättelser och lek” där de får hjälp av vuxna med kunskap eller genom teknologiska lösningar. För att lära sig saker bör eleverna inte gå runt på museet på egen hand, utan interagera med vuxna och pedagoger. Det är också viktigt att lärandemiljöerna skapas i samarbete mellan forskning och utbildning (Andre, Durksen och Volman, 2017, s. 66).
Museer kan göra historia levande
I en svensk artikel om hur kulturarvsplatser används inom skolan pekar forskare på att sådana platser möjliggör en ”förkroppsligad förståelse av historien” som aktiverar ”ett brett spektrum av sinnen” hos eleverna (Stolare, Ludvigsson och Trenter, 2021, s. 266). I en studie av skolklasser som besöker minnesplatser och museer om Förintelsen argumenterar författarna på liknande sätt för att dessa platser gör att historien blir ”levande” för eleverna (Flennegård och Mattsson, 2021).
Utgår ofta från materiella artefakter
Till skillnad från konventionell klassrumsundervisning, där fokus ligger på läsande och abstrakt tänkande, utgår lärande på museer från konkreta, materiella artefakter. I en ny artikel menar två forskare att det specifika med den pedagogik som erbjuds av museer är att eleverna får ta del av materiella inkarnationer av historien (Todino och Campitiello, 2025).
En liknande poäng görs av pedagogen Patrik Johansson, som i sin avhandling om historieundervisning framhäver det materiella kulturarvets pedagogiska potential. ”Genom att fysiskt beröra och utforska föremål kan elever fylla dem med egen mening”, skriver han. ”Den som haft möjlighet att observera en elevgrupp utforska arkeologiska föremål på ett museum inser vilket engagemang kontakten med materiell kultur kan skapa” (Johansson, 2019, s. 112-113).
Museer ger barn praktiska kunskaper av olika slag
Forskningen visar att museer kan ge skolelever olika typer av praktiska kunskaper, som skiljer sig från de teoretiska kunskaper som förmedlas i klassrummet. En brittisk forskningsöversikt visar att museirelaterad undervisning inte bara leder till direkt kognitiv kunskap, utan även till att eleverna utvecklar sociala färdigheter (Hood, 2017).
Utöver att stärka elevers sociala kompetens och orientering visar flera studier att museibaserad undervisning även utvecklar barns språkliga förmågor. Museirelaterade projekt kan inte bara göra att eleverna får ett större ordförråd (Insulander och Öhman, 2021) utan även förbättrade kommunikativa förmågor – exempelvis förmågan att tala inför andra personer (Andre, Durksen och Volman, 2017; Hood, 2017).
Kan skapa empati
Studier pekar också på att undervisning på museer kan förbättra barns empati. I en ny avhandling om skolbesök på kulturarvsplatser och museer drar pedagogen Lena Almqvist Nielsen slutsatsen att besöken ger elever möjlighet att utveckla både kognitiv förståelse och historisk empati, vilket särskilt gäller om besöket leds av utbildade museipedagoger. Historisk empati innebär en förmåga att känslomässigt och intellektuellt relatera till hur människor i det förflutna levde, vilket i sin tur kan hjälpa oss att förstå människor som lever idag (Almqvist Nielsen, 2025).
En internationell forskningsöversikt visar på liknande sätt att affektiva lärandemål, såsom historisk empati och känslomässigt engagemang, ofta lyfts fram i undervisning vid historiska museer (Geerts, Depaepe och Van Nieuwenhuyse, 2025).
Samarbetet mellan museer och skolor måste förbättras
Även om forskningen visar att museer och skolor vill samarbeta med varandra pekar ett flertal studier på att detta samarbete ofta är otillräckligt. Enligt en rapport från Riksantikvarieämbetet saknas i många fall strukturer som möjliggör långsiktig samverkan (Riksantikvarieämbetet, 2020). Även om museerna genom politiska direktiv och utvecklingsmedel uppmanas att utgöra en resurs för skolan saknas i stor utsträckning motsvarande uppmaningar till skolan (Nordiskt centrum för kulturarvspedagogik, 2018).
En svensk artikel konstaterar att museipedagoger och lärare ofta har olika utgångspunkter: medan det viktigaste för pedagogerna är att eleverna känner att utställningarna är relevanta för dem vill lärarna att museibesöken ska ha en tydlig koppling till skolans läroplan (Insulander och Öhman, 2021). Denna bild bekräftas av en forskningsöversikt som menar att kulturarvsinstitutioner och skolor har delvis olika målsättningar: medan museerna erbjuder ett informellt lärande utifrån sina samlingar är skolans undervisning bunden till läroplan och specifika mål (Nordiskt centrum för kulturarvspedagogik, 2018).
Internationella studier pekar på liknande problem. Enligt en ny forskningsöversikt hindras ett fungerande samarbete ofta av ömsesidiga missuppfattningar och motstridiga förväntningar mellan lärare och museipedagoger (Geerts, Depaepe och Van Nieuwenhuyse, 2025). En artikel som granskar hur konstmuseer kan användas som resurs för skolan konstaterar att museer och skolor ofta saknar en gemensam agenda (Song med flera, 2025).
För att förbättra samarbetet har forskare föreslagit formaliserade sammanhang där museipedagoger och lärare kan mötas för att lära sig av varandras kunskaper, praktiker och förhållningssätt (Geerts, Depaepe och Van Nieuwenhuyse, 2025). Andra har argumenterat för att museerna måste bli bättre på att anpassa sina aktiviteter till skolans läroplan och styrdokument (Hood, 2017).
Tillgången till museer är ojämlik
Flera forskare menar att skolors museibesök kan bidra till ökad jämlikhet bland barn och unga (Todino och Campitiello, 2025; Hood, 2017). Samtidigt uppmärksammar forskare i såväl Sverige som utlandet att skolornas tillgång till museer är ojämlik. Elever på landsbygden eller från områden präglade av sociala problem besöker museer mer sällan (Almqvist Nielsen, 2025; Riksantikvarieämbetet, 2020).
De flesta museer och kulturarvsinstitutioner finns i storstäderna, och på grund av ekonomiska eller tidsmässiga begränsningar har lärare sällan möjlighet att göra långväga resor med sina klasser. Många skolor saknar således de resurser som behövs för att besöka museer (Stolare, Ludvigsson och Trenter, 2021; Riksantikvarieämbetet, 2020; Nordiskt centrum för kulturarvspedagogik, 2018; Riksutställningar, 2017).
Digitalt material kan vara ett alternativ
Ett alternativ till fysiska museibesök är digitalt material. Forskning i Sverige som genomfördes innan covid-pandemin pekade på att museernas digitala erbjudande var begränsat. Få museer tillhandahöll färdigförpackat material för skolan, samtidigt som många lärare saknade överblick över vad som faktiskt fanns att tillgå (Riksantikvarieämbetet, 2020; Nordiskt centrum för kulturarvspedagogik, 2018). Det saknas dock forskning om museernas digitala utbud har förändrats i positiv riktning efter pandemin.
För att motverka skolornas ojämlika tillgång till museerna föreslår Riksantikvarieämbetet i sin rapport från 2020 att myndigheter som Skolverket bör uppvärdera kulturarvets potential som pedagogisk resurs genom att uttryckligen ange i läroplanerna att barn och unga ska lära sig utanför klassrummet. Museerna bör å sin sida utveckla strategier för att nå ut geografiskt med digitalt material eller uppsökande verksamheter (Riksantikvarieämbetet, 2020).
En brittisk forskningsöversikt föreslår att man bör undersöka alternativa finansieringsmodeller som kan minska skolornas kostnader för att använda museer i undervisningen (Hood, 2017).
Otillräcklig pedagogisk uppföljning
Även om forskningen visar att besök på museer och kulturarvsplatser ofta leder till starka upplevelser hos elever pekar flera studier på att dessa riskerar att bli ytliga utan ordentlig vägledning från lärare och museipedagoger. I undersökningen av skolklasser som besöker Förintelsens minnesplatser konstaterar forskarna att dessa besök i sig inte nödvändigtvis medför fördjupad förståelse av komplexa historiska skeenden (Flennegård och Mattsson, 2021).
För att museibesök ska leda till reella kunskaper måste lärare ge utrymme åt bearbetning och reflektion i klassrummet (Almqvist Nielsen, 2025).
Det krävs kompetenta museipedagoger
En brittisk studie påpekar på liknande sätt att skolelever som besöker museer bör vägledas av lärare eller vuxna med kunskap om utställningarna och den historiska kontexten (Hood, 2017). I en senare artikel om museer och skola betonas behovet av kompetenta museipedagoger som kan ”mediera” elevernas upplevelser av det materiella kulturarvet. Pedagogerna, skriver forskarna, ”spelar en avgörande roll […] genom att överbrygga klyftan mellan besökarnas personliga erfarenheter och de kulturella berättelser som visas i utställningarna” (Todino och Campitiello, 2025, s. 5).
Den pedagogiska kompetensen är alltså grundläggande. En svensk undersökning från 2011 visar dock att två av tre museipedagoger saknar formell pedagogisk kompetens (Nordiskt centrum för kulturarvspedagogik, 2011). Även om bristen på senare forskning gör det svårt att veta om situationen har förändrats sedan dess saknas fortfarande en museipedagogisk utbildning i Sverige, även om vissa lärosäten erbjuder enstaka kurser.
Sammanfattning: Museer är lärandemiljöer i egen rätt
Sammanfattningsvis visar forskningen att museer och kulturarvsplatser spelar en viktig roll för skolan – inte bara som ett komplement till klassrummet utan som en lärandemiljö i egen rätt. Genom konkreta och sinnliga upplevelser skapar museer andra vägar till kunskap än vad traditionell undervisning gör – de gör ”historien levande”. Museer och kulturarvsplatser kan främja barns sociala färdigheter, språkliga kunskaper och historiska empati. De kan också skapa engagemang och djupare förståelse, särskilt när besöken leds av utbildade pedagoger.
Samtidigt finns utmaningar. Samarbetet mellan skolor och museer brister ofta, bland annat på grund av olika mål och otydliga strukturer. Tillgången till museer är också ojämlik. Elever på landet och socialt utsatta områden får inte samma möjligheter till museibaserat lärande.
Samverkan mellan skola och museer kan stärkas genom styrning
För att stärka museernas roll i skolan föreslår forskningen bland annat ökad samverkan, bättre pedagogisk förankring i läroplanerna och olika åtgärder för att nå fler elever, både fysiskt och digitalt. På regional och kommunal nivå finns utrymme att skapa formaliserade samarbeten mellan skolor och museer där skolorna får hjälp med distribution av information, transporter och andra praktiska hjälpmedel.
Skolornas öppenhet gentemot museerna skulle kunna stärkas genom skolpolitiska styrdokument som betonar vikten av att elever får lära sig utanför klassrummet. Museerna skulle på liknande sätt kunna gynnas av styrdokument som kan guida deras arbete gentemot skolorna, exempelvis genom att ställa krav på ökad pedagogisk kompetens bland personalen.
- Läs mer om projektet ”Räkna med museerna” på raa.se
- Lyssna till K-podd 92, Riksantikvarieämbetets podcast om museer och skola
- Nytt regeringsuppdrag om skola och museer, nyhetsartikel februari 2025 (raa.se)
Referenser
- Almqvist Nielsen, Lena. 2025. ”Förhistorisk tid i skolan: Historiekulturella, arkeologiska och didaktiska perspektiv på läroböcker, undervisningsfilm och platsbesök cirka 1900–2020”. (Avhandling). Karlstads universitet. https://kau.diva-portal.org/smash/get/diva2:1933615/FULLTEXT01.pdf (2025-05-27).
- Andre, Lucija, Durksen, Tracy och Volman, Monique. 2017. ”Museums as avenues of learning for children: a decade of research”. Learning Environments Research. 20:47–76.
- Flennegård, Ola och Mattsson, Christer. 2021. ”Teaching at Holocaust memorial sites: Swedish teachers’ understanding of the educational values of visiting Holocaust memorial sites”. Power and Education. 13(1):43–57.
- Geerts, Brent, Depaepe, Fien och Van Nieuwenhuyse, Karel. 2024. ”Instructing students in history museums: A systematic literature review”. Historical Encounters. 11(1):179–201.
- Hood, Louisa. 2017. ”A review of academic articles and museum and education sector publications about cultural education and museum-school partnerships”. King’s College London. https://www.kcl.ac.uk/cultural/resources/reports/mpsm-literature-review.pdf (2025-05-28).
- Insulander, Eva och Öhman, Elisabeth. 2021. ”The Touring Science Centre: An example of collaboration between a museum and a school”. I: Lisa Björklund Boistrup och Staffan Selander (red.). Designs for Research, Teaching and Learning. London: Routledge.
- Johansson, Patrik. 2019. ”Lära historia genom källor: Undervisning och lärande av historisk källtolkning i grundskolan och gymnasieskolan”. (Avhandling). Stockholms universitet. https://www.diva-portal.org/smash/get/diva2:1346457/FULLTEXT01.pdf (2025-05-28).
- Nordiskt centrum för kulturarvspedagogik. 2018. Kulturarvsinstitutionerna och skolväsendet: En forskningsöversikt. https://nckultur.org/wp-content/uploads/2021/03/ForskningsoversiktSamarbeteKulturarvochSkola_18.pdf (2025-05-28).
- Nordiskt centrum för kulturarvspedagogik. 2011. Rapport om lärande och pedagogik på museer i Sverige 2011. https://nckultur.org/wp-content/uploads/2020/06/Rapport-om-l%C3%A4rande-och-pedagogik-i-Sverige.pdf (2025-05-28).
- Proposition 2016/2017:116. Kulturarvspolitik. https://www.regeringen.se/rattsliga-dokument/proposition/2017/02/prop.-201617116 (2025-05-28).
- Riksantikvarieämbetet. 2020. Regeringsuppdrag att kartlägga och främja samverkan mellan skolväsendet och kulturarvsinstitutionerna. https://raa.diva-portal.org/smash/get/diva2:1489821/FULLTEXT01.pdf (2025-05-28).
- Riksutställningar. 2017. Möten med möjligheter: En rapport om lärares och museers perspektiv på samverkan. https://raa.diva-portal.org/smash/get/diva2:1242027/FULLTEXT01.pdf (2025-05-28).
- Song, Baoqing, Ren, Jie, Wang, Xiaohui och Xie, Xiang. 2025. ”College students’ views on museum learning: A sustainable aesthetic education perspective”. Sustainability. 17(3):1–14.
- Stolare, Martin, Ludvigsson, David och Trenter, Cecilia. 2021. ”The educational power of heritage sites”. History Education Research Journal. 18(2):264–279.
- Todino, Michele Domenico och Campitiello, Lucia. 2025. ”Museum Education”. Encyclopedia. 5(3):1–14.
