Nu är det dags att sätta utvalda ting under luppen! Kanske blir det annat än arsenik och gamla spetsar som kommer att undersökas och diskuteras i Riksantikvarieämbetets Kulturvårdslaboratorium. Kanske blir det en get i ett bildäck. Men det viktigaste för analyserna är personerna bakom instrumenten, deras samarbete och samverkan i ett kunskapsnätverk!
Nu öppnar Riksantikvarieämbetets Kulturvårdslaboratorium för årets nya gästkollegor, som förutom spännande frågor och viktig kunskap har med sig föremål och material av olika slag. Kulturvårdslaboratoriet och gästkollegorna bildar tillsammans en fysisk plattform för utvecklingen av ett nätverk för kunskap inom kulturvård och konserveringsvetenskap. Under 2016 genomförs dessutom ett FoU-projekt för att bredda nätverket och öka möjligheterna till nya samarbeten.
Vad händer?
– Vi vill knyta ihop och få människor att förstå varandra, säger Kaj Thuresson som tillsammans med Annika Karlsson, vid Kulturvårdsavdelningen i Visby, driver FoU-projektet. Genom att träffas runt en forskningsfråga vill vi utveckla ett nätverk av olika kompetenser som kan hjälpa varandra och komma med nya idéer och infallsvinklar. På så sätt blir det tvärvetenskap i praktisk tillämpning.
Vilka är gästkollegorna?
– Man gör en ansökan hit till Kulturvårdslaboratoriet och beskriver sin forskningsfråga eller det problem som behöver utredas. Gästkollegorna kan till exempel vara från museivärlden, byggnadsvården eller arkeologin. Vi samarbetar också med universitet och statliga verk som till exempel Naturvårdsverket eller Statens fastighetsverk. Det finns alltså många olika platser där vi kan hitta experter och sakkunniga som kan ge svar och närande diskussioner kring en uppgift. Vårt uppdrag är att föreslå och sammanföra de kompetenser som kan dra nytta av varandra.
Vad är det för material och frågor?
– Allt möjligt! Både frågeställningar och föremål som kommer till oss på Kulturvårdsavdelningen varierar stort. Materialkategorier för analys kan vara metall, trä, textil, färg eller sådant som föremålen behandlats med som till exempel arsenik eller alunsalt. Ofta krävs flera analyser med olika tekniker och ofta ger analysresultaten upphov till nya tolkningar och funderingar. Men alla typer av föremål kan inte transporteras och undersökas vid Kulturvårdslaboratoriet i Visby. Då får vi åka till föremålet istället. Just nu förbereder vi oss för att besöka “geten“ på Moderna museet (Robert Rauschenbergs verk “Monogram“). Det är också en möjlighet med vårt laboratorium – att det till vissa delar är mobilt. Vi kan ta med viss analysutrustning och på så sätt göra undersökningar på plats, i objektets normala miljö (om man nu kan säga det om en get på ett museum). Som ett led i vårt nätverksbygge behöver vi i detta sammanhang också bjuda in en expert inom taxidermi (det som handlar om uppstoppade djur). Vi kan då använda resurserna inom FoU-projektet till att möjliggöra ett möte mellan naturhistorisk- och konstkonservering tillsammans med tillämpad konserveringsvetenskap och på så sätt utvidga nätverket.
Vad finns det för möjligheter och begränsningar?
– Vi försöker hela tiden skapa möjligheter. Vid Kulturvårdslaboratoriet har vi en stor mängd naturvetenskaplig utrustning som täcker det mesta av kulturvårdens behov men allt kan inte rymmas under ett tak. Det finns en mängd instrument och teknisk utrustning för olika sorters analyser, spritt på olika platser i landet, som skulle kunna utnyttjas för kulturvårdens behov. Därför är det också viktigt att det finns ett nätverk laboratorier emellan. Vi kan dela möjligheter med varandra. Om det gäller datering med kol-14-metoden har vi vår samverkanspartner Uppsala universitet, som har denna utrustning. Ett annat exempel på instrument som definitivt inte ryms på vårt labb är MAX IV i Lund, ett supermikroskop där bara acceleratorn är 300 meter lång. Då är det bra att kunna låna av varandra, att samarbeta och att skapa och utveckla nätverk!
Men det där med arsenik då?
– Ja, det är en viktig sak som vi tittar på. Arsenik är ett grundämne som är giftigt att hantera och det är samtidigt ett ämne som användes förr i många processer och därför förekommer i kulturarvsföremål. Det är viktigt att de som arbetar på museer och de som kommer i kontakt med samlingarna vet hur de ska skydda sig mot farliga ämnen men det berättar jag gärna mer om i en blogg längre fram, avslutar Kaj.
Om du vill läsa mer om gästkollegekonceptet gå in på: www.raa.se/gastkollega, där finns också länkar till mer läsning om Kulturvårdslaboratoriet och om Konserveringsvetenskap.
Nätverket för kulturvårdens frågor har ett forum på: http://www.kulturvardsforum.se/
