Varför bör kulturarvsdata finnas i K-samsök?

Vilka fördelar har informationsförvaltarna – museerna och de andra leverantörerna – av K-samsök? Denna inte helt ovanliga fråga brukar normalt sett besvaras med att ”det förstås är bra att kunna samsöka i de olika samlingarna”. Jag skulle vilja besvara den på ett annat sätt och med lite andra synvinklar. Först några rader om det allmänna lilla helvete av förkortningar som man måste ta sig igenom så fort man närmar sig den något mer tekniska sidan av webben. Många, inte minst jag själv, har ryggat när texter som beskriver digital information är packade med förkortningar av teknisk art. Det är som en mur som byggts upp mellan en tekniskt bevandrad läsare, och någon från ett annat område. När en ny domän uppenbarar sig i språket är detta dock oundvikligt, och det finns mängder av exempel genom historien. Och för att göra saken lite värre tänke jag nu förklara den inledande frågan i denna post med tre förkortningar, men inte utan att också gå igenom vad begreppen betyder. De är centrala för att förstå framtidens infrastruktur för information:

• LOD
• API
• UGC

Detta är vad K-samsök erbjuder. Jag vågar också säga att det med något enstaka undantag är helt omöjligt för informationsförvaltarna att erhålla detta utan just K-samsök. Det är därför K-samsök idag är så viktigt.

LOD (Linked Open Data), har säkert många hört talas om. Nu i somras startade regeringen en plats där man ska samla alla resurser, och Vinnova som fått detta uppdrag av regeringen har en egen och mycket informationsrik sida på temat. Länkade Öppna Data handlar i korthet om att publicera sin information enligt en standard som möjliggör för andra att länka till resurserna på ett strukturerat sätt, och använda resurserna utan trassel med copyrights, betalningar eller speciallösningar. I all enkelhet går det ut på att man skapar RDF:er och lägger ut på webben. Dessa är möjliga för maskiner att tolka, vilket skapar möjligheten att kombinera en mängd olika datakällor för att nå nya höjder av förståelse. Ni har kanske bilden ovan av molnet med länkade öppna data? Nästan längst till höger ser ni K-samsök, med det engelska namnet Swedish Open Cultural Heritage.
Men för att andra program ska kunna komma åt informationen behövs ett gränssnitt för detta, vilket kallas API (Application Programming Interface). Detta finns för K-samsök, och gör det möjligt för vem som helst där ute, med lite kunskaper i programmering, att bygga en tjänst som hämtar allt eller delar av den information som lagras i K-samsök. Det finns sådana tjänster idag, t ex Kringla, Fornfynd (för Iphone) och ett antal andra applikationer. Det mesta tyder på att den här typen av tjänster på sikt kommer att ersätta ”sök i våra samlingar”-tjänster på museiwebbsidor, eftersom berikandet av informationen, till exempel länkningar till andra objekt, eller till Wikipedia, sker på K-samsöks nivå. Eller så bygger man om sina egna söktjänster på museerna och hämtar informationen direkt från K-samsök, som på Världskulturmuseerna.

Med de mängder information som blir aktuella när man går från analogt till digitalt är det svårt för de anställda på de ansvariga institutionerna att hantera objekten. Det handlar ju om miljontals objekt och fel i dessa informationsmängder blir oundvikliga. Dessutom så finns stort behov av att länka, förändra eller på andra sätt berika objektinformationen. Detta kan man lösa genom att låta användarna själva korrigera, kommentera och länka materialet. Det är dock viktigt ur juridisk synvinkel att skilja detta material från det som verifierats eller på andra sätt kontrollerats av institutionerna. UGC (User Generated Content) står för all denna informationsberikning. Möjligheten att använda användare för att berika informationen är knappast ny, Wikipedia har till exempel mer än tio år på nacken. Men den är stadigt växande. I Kringla finns det nu möjlighet att lägga in länkar till Wikipedia, och till andra K-samsökobjekt. Dessa sparas i en speciell databas och kommer att finnas tillgänglig för alla som vill bygga applikationer på den information som K-samsök tillhandahåller.

Sammantaget hoppas jag att denna lilla genomgång gör det möjligt att få en bättre förståelse för varför K-samsök finns, och varför en stor mängd av fördelarna med digital information idag inte blir möjliga att utnyttja om man som institution inte har med sin information i K-samsök.

>> Henrik Summanen jobbar med bl a K-samsök på Riksantikvarieämbetet.