“Vi kom till Lidingö…“ är en utställning av Lidingö Hembygdsförening, som skildrar migration under de senaste 300 åren. Riksantikvarieämbetet har bidragit med medel och fanns på plats igår kväll när personerna bakom utställningen presenterade sitt arbete på Lidingö museum.
Det var fullsatt i föreläsningssalen när projektgruppen berättade om utställningen. Ibb Jessen, som ansvarat för projektet, berättade att det varit ett intensivt arbete med utställningen under hösten. Det märks på resultatet vilket enormt jobb de lagt på utställningen. Projektgruppen har bland annat gjort ett stort antal intervjuer med personer som invandrat till Lidingö. Några av dem som intervjuats är 1900-talets arbetskraftsinvandrare, 70- och 80-talens politiska flyktingar från Chile och krigsflyktingar från 90-talets Balkan och dagens Syrien.
Många av de närvarande vid föreläsningen hade en personlig anknytning till utställningens tema. Det gällde både publiken och personerna bakom utställningen.
Två av de personer som medverkat i utställningsproduktionen är Lidingöborna Pentti Andersson och Anita Lalander. Både har rötter i Finland och har bidragit med sina egna historier. Pentti kom till Sverige 1943, endast tre år gammal. Hans mamma Helmi var ensamstående och omfattades av arbetsplikt under kriget. Pentti hamnade därför i en svensk fosterfamilj, men återförenades efter kriget med sin mamma, som så småningom flyttade till Sverige. Även Anitas historia handlar om Finlands krig. Hennes mamma Maija var lotta under åren 1939-1944. Anita har gett ut hennes dagbok från den tiden under titeln Dagbok från fronten (Kulturhistoriska bokförlaget). I utställningen återfinns bland annat den ryggsäck och den kappa som Maija bar vid fronten.
De personliga berättelserna varvas med tidningsurklipp och Lidingöhistoria. Bland annat presenteras några av de industrier och företag som många invandrade kom att arbeta på. Till exempel anställde AGA på Lidingö många arbetskraftsinvandrare under efterkrigstiden. Till AGA kom också flyktingen Alfred Palmkron 1944. Alfred var en av många estlandssvenskar som kom till Sverige under 40-talet. Han fick arbete som plåtslagare vid AGA och arbetade där till sin pensionering. Alfred Palmkron var långt ifrån ensam bland flyktingarna från Estland att bosätta sig på Lidingö.
Hur kommer det sig att så många ester och estlandssvenskar efter hand bosatte sig på Lidingö, trots att flyktingarna uttryckligen var förbjudna att bo i Sveriges storstäder innan de blivit medborgare? är en fråga som ställs i utställningen. Svaret blir att det På Lidingö fanns många varv på 1940-talet och många av estlandssvenskarna och esterna hade ägnat sig åt fiske och sjöfart före flykten. Polisen ska ha sett mellan fingrarna.
Utställningen går också längre tillbaka i tiden. Det första historiska nedslaget handlar om flyktingarna från Åland under Stora nordiska kriget. När ryska trupper ockuperade Åland under åren 1714-1718 flydde majoriteten av befolkningen till dagens Sverige. Många hamnade på Lidingö.
Sammantaget är det en innehållsrik utställning med många gripande livsöden. Lidingö Hembygdsförening har gjort ett ambitiöst jobb med att lyfta fram Lidingös migrationshistoria.
Utställningen pågår till och med söndagen den 15 april 2018. Öppettiderna finns på Lidingö Museums hemsida. Bilder och texter från utställningen finns även tillgängliga i ett kompendium, som säljs på museet.
Riksantikvarieämbetet har finansierat utställningen genom bidraget till kulturarvsarbete.
Tove Holm
handläggare för bidrag till kulturarvsarbete
Skrivet av
- Publicerad i
Okategoriserade