Mats G. Larsson: arkeolog, historiker och författare, har nu hittat fler kopplingar mellan Kensingtonstenens upphittare Olof Öhman, och Kölsjötrakten, där så många av Kensingtonrunorna påträffats. Dessutom har Mats G. Larsson och läraren Anna Björk hittat fler fynd av Kensingtonrunor i trakterna. Larsson har bland annat givit ut boken “Kensington 1898 – runfyndet som gäckade världen“.
Text: Mats G. Larsson Bilder: Mats G. Larsson, Anna Björk (CC BY)
Ibland hittar man som forskare helt andra och ännu mer spännande uppgifter än dem man letar efter just för tillfället. Det har hänt mig flera gånger, och nu i sommarhettan i Hälsingland skedde det igen.
Öhmans fästmö i Kölsjön
Men jag ska börja från början. Förra sommaren skrev jag en gästblogg om att upphittaren av den berömda Kensingtonstenen, hälsingen Olof Öhman, hade en kusin och tilltänkt fästmö som hette Anna Ersdotter. Genom adressen på ett brev till henne visade det sig att hon året innan Olof emigrerade till Amerika hade varit vallpiga i Kölsjön i Hassela i norra Hälsingland, den trakt där så många inskrifter med den sentida runrad som brukar kallas Kensingtonrunor dykt upp under senare år. Genom henne hade vi alltså äntligen hittat ett tydligt samband mellan dessa runor och Olof Öhman.
Letandet efter inskrifter med sådana runor har fortsatt under det gångna året, framförallt genom Anna Björk, läraren i Hassela som var den som tillsammans med sina elever kastade ljus över de först kända Kensingtonrunorna i trakten, skrivna i taket i en drängkammare på Ersk-Matsgården. Under sitt sökande har hon nu hittat en inskrift i Hångberg utöver den tidigare funna och en i Lindsjön, bägge i Kölsjöbygden. Och när hon och jag tillsammans besökte Landbotorpet i samma bygd i slutet av juli i år hittade vi ännu en, och det var den som i sin tur ledde till den nya upptäckten.
Fler kopplingar till Kölsjöbygden
Det jag egentligen försökte ta reda på efter denna vår expedition var om det var Franshammars bruk som ägt Landbotorpet (landbo = arrendator), eftersom jag tidigare föreslagit en sådan bakgrund till Annas tjänst som vallpiga i trakten. Jag gick igenom det som finns dokumenterat om Kölsjön på Lantmäteriets “Historiska kartor“, men hittade inget Landbotorp. Men när jag nådde fram till protokollet från den ägodelning i området som gjordes 1883-84 med anledning av sänkningen av Västra och Östra Kölsjön så hoppade jag till – jag hade skymtat ett bekant ortnamn bland de berörda markägarna: Kalvhaga i Forsa, den by där Olof Öhmans farbror och vän Erik Olsson och dennes dotter Anna Ersdotter – vallpigan – bodde. Det var dock inte farbrodern själv som stod som ägare till Kölsjöjorden utan hans svåger Erik Andersson, innehavare av Kalvhaga 2. Men Erik Olsson bodde på samma fastighet, där han byggde en egen praktfull hälsingegård som ännu finns kvar. De bägge Erik hade nämligen gift sig med var sin av de bägge döttrarna till den tidigare bonden på Kalvhaga 2, Olof Jonsson, och på det viset fått var sin gård.
En fortsatt genomgång visade att Kölsjömarken innehades av Erik Andersson från 1878 till 1886 och att den kallades Kölsäga. Men varför skulle man då köpa mark uppe i Kölsjön i Hassela när man bodde i Forsa vid Dellensjöarna, flera mil därifrån? Jo, som jag nämnde i min tidigare blogg så var det vanligt att bönderna nere i kustbygderna under sommaren hade sina kor på bete i skogstrakterna, där de hyrde eller ägde fäbodar. Och därmed har vi troligen fått förklaringen till Anna Ersdotters vistelse i Kölsjön år 1878.
Jag skrev i min förra blogg att Kensingtonrunorna nog inte kunde komma närmare Olof Öhman än genom brevet till Anna, men nu har de faktiskt gjort det. Nu är det inte längre bara genom henne som han kan ha lärt känna runraden, utan även genom de andra nära släktingar som ibland måste ha vistats i Hasselas skogsbygder och kunnat få kontakt med det flitiga runskrivandet där uppe vid denna tid. Och detta kan ha skett både före och efter Olofs emigration 1879, för han var nämligen hemma från Amerika igen 1883 och ett par år framåt, en tid då fäbodmarken i Kölsjön ännu var i Kalvhagabornas ägo. Så med risk för att få ändra mig igen: kan Kensingtonrunorna komma närmare Olof Öhman än så?
Augusti 2021
Mats G. Larsson
Kontakt: matsglarsson631@gmail.com
Click here to read the english version published by Minnesota Archaeological Society.
Vidare läsning
Här på K-blogg och på raa.se har Riksantikvarieämbetet på senare år publicerat ett antal artiklar om Kensingtonstenen och den sentida runraden. Här följer en länklista i kronologisk ordning.
2017-11-26 Haverörunor – nyckeln till Kensingtonstenens gåta?
2019-03-09 Kensingtonrunor i Hälsingland
2019-05-30 Fler Kensingtonrunor i Hassela
2019-09-30 Skolklass löste runornas gåta – får Riksantikvarieämbetets förtjänstmedalj
2019-10-09 Hasselarunor och andra runor – kort föreläsning av Magnus Källström i samband med medaljutdelningen
2020-06-26 Runornas väg från Hassela till Minnesota
2020-07-21 Gästblogg: Kensingtonrunorna allt närmare Olof Öhman
2020-08-27 Gästblogg: Nytt runfynd i Hassela
Ett hugskott: Skulle inte prta kunna vara ett försök att skriva kvinnonamnet Brita? Vad jag har förstått av sökningar på nätet har det funnits flera bärare av detta namn just i Lindsjön i Hassela. En annan möjlighet är givetvis namnet Berta.
Someone should inspect the surfaces in the buildings in Norrgarden at Flatmo, Forsa Parish. Ohman worked there during 1878 and 1879 as a farmhand. Good luck.