Under de senaste åren har frågan om breddad finansiering diskuterats mycket. Flera rapporter, projekt och debattinlägg har behandlat frågan. Regeringen har tillsatt utredningar som undersöker hur kulturområdets finansiering kan breddas. Riksantikvarieämbetet har frågat personer på museer och annan expertis vad som krävs för att arbeta framgångsrikt med privat finansiering.
Den senaste tiden har flera rapporter som beskriver både utmaningar och möjligheter gällande privat finansiering publicerats från olika aktörer inom kultursektorn. Med privat finansiering menar vi här externa icke-offentliga intäkter som donationer och sponsring.
Några aktuella rapporter är Privat kulturfinansiering – hinder, möjligheter och konsekvenser (2024) från Myndigheten för kulturanalys, Vem betalar för kulturen? (2025) från Sveriges Museer och Svensk Scenkonst, Kultur på svältkur (2025) från DIK samt Filantropiskt stöd till det fria kulturlivet (2025) från Brakeley Nordic.
Sammanfattningsvis lyfter rapporterna att
- Kulturverksamheter har ofta brist på kunskap, resurser, nätverk och kapacitet att arbeta med privat finansiering.
- Privata finansiärer har ett bristande engagemang och förutsättningar för att finansiera kulturverksamhet, särskilt när det gäller att stötta kärnverksamhet som samlingsvård eller kunskapsuppbyggnad.
- Incitamentsstrukturen för privata medel kan upplevas som krånglig. Begränsningarna är i flera fall kopplade till historiska faktorer och processer.
- Det finns en oro för att mer privata pengar riskerar leda till mindre offentliga medel.
- Utökad privat finansiering kan påverka museernas självständighet och konstnärliga frihet. Samtidigt kan fler privata finansiärer bidra på ett positivt sätt till att minska beroendet av enskilda bidragsgivare.
- En breddad finansiering kan ge museer förutsättningar att göra sådant de vanligtvis inte har möjlighet till och nå nya publikgrupper.
- Det finns både positiva och negativa åsikter om privat stöd i museisektorn.
Regeringen ser över legala strukturer och regelverk
En utredning ser just nu över hur finansieringen av kultur kan breddas, bland annat genom att titta på möjligheterna till skattereduktioner för donationer och ett matchningssystem där det offentliga matchar privata gåvor. Utredningen undersöker hur det går att förenkla för privata aktörer att skänka pengar till bland annat museer och hur det kan kombineras med de kulturpolitiska målen om armlängds avstånd. Tillsammans med utredningen om skattelättnader för sponsring till verksamhet av idrottslig, kulturell eller annan så kallad allmännyttig karaktär, kan detta framöver ge ökade incitament för privat finansiering av kultur och museer. Båda utredningarnas slutresultat presenteras under 2026.
Att bredda finansieringen är ett långsiktigt arbete
För att undersöka hur några museer arbetar med privat finansiering har Riksantikvarieämbetet intervjuat museichefer på Prins Eugens Waldemarsudde, Rackstadmuseet och Skissernas museum samt representanter för Familjen Kamprads stiftelse och Brakeley Nordic.
Oavsett organisationsform och förutsättningar betonar alla vikten av tid och resurser, nätverk och personliga relationer för att arbeta framgångsrikt med privat finansiering och filantropi. Det kostar pengar att söka pengar. Tid och resurser måste avsättas, och styrelse och ledning måste vara med på banan.
Sammanfattningsvis visar intervjuerna att:
- Det kostar pengar att söka pengar.
- Relationsbyggande är viktigt, och det tar tid.
- Kunskap och erfarenheter skiljer sig åt mellan museer.
- Det finns en ökad konkurrens om medel samt en osäkerhet gällande långsiktig finansiering.
- Det är viktigt att göra etiska övervägande vid val av donatorer och sponsorer.
Skissernas museum i Lund
Annie Lindberg är museichef på Skissernas museum som är en del av Lunds universitet. Museets grundfinansiering kommer från universitetets anslag, och täcker de löpande kostnaderna som hyror och löner. Resten av verksamheten drivs med extern finansiering, både donationer och egenintäkter. Annie Lindberg säger att den privata finansieringen handlar om alltifrån småpengar till stora summor och att det varierar över tid.
Annie Lindberg uppskattar att cirka 10–20 procent av hennes arbetstid går åt att arbeta med extern finansiering men att det varierar. Museet har stor hjälp av avdelningen Development Office på Lunds universitet, som arbetar aktivt med privat finansiering. Avdelningen har arbetat länge med att vårda relationen med privata donatorer och filantroper och fungerar som en matchmaking-funktion. Universitetet ser ett värde i att bedriva kulturverksamhet så museets projekt har ofta hög prioritering.
Annie Lindberg berättar att det ofta är filantroper som kontaktar universitetet och vill stödja verksamheterna och hon säger att det finns fördelar med att jobba med konst och kultur och gärna med ett tvärvetenskapligt perspektiv.
– Vi erbjuder ett “smörgåsbord” till donatorerna. Jag har en lista med projekt som är på gång, det kan handla om en tillfällig utställning, en programserie, en bok, ett inköp av verk, ett pedagogiskt program för barn och skolklasser eller en ny spegel i entrén, säger Annie Lindberg.
”Ingen vill sponsra löpande drift”
– Det ska vara utvecklingsprojekt, något nytt, något där de känner att de gör skillnad. Men det måste också vara hållbart för verksamheten, allt kan inte vara utvecklingsprojekt, det kan bli väldigt “hattigt” för oss att hantera, menar Annie Lindberg.
Hon betonar vikten av goda relationer och personliga kontakter för ett framgångsrikt arbete med privat finansiering.
– Jag har lärt mig mycket av Lunds universitet om hur man bygger och vårdar relationer med filantroper och donatorer, museet har fått jättemycket draghjälp av dem, säger Annie Lindberg.
I Lund finns ett stiftselsenätverk som träffas regelbundet och diskuterar pågående projekt. Annie Lindberg har varit där vid ett tillfälle och presenterat olika projekt som är aktuella att stötta ekonomiskt. Hon förklarar att stiftelserna i nätverket ofta samarbetar och delar på kostnader sinsemellan i projekt.
– Ingen kan betala allt men stiftelserna i stiftelsenätverket i Lund vill gärna hjälpas åt så att de kan sprida donationer till flera ändamål. Det är viktigt att kunna bryta ned projekt i “små paket”, så att olika donatorer kan ta olika delar, säger Annie Lindberg.
Etiska perspektiv – risk för ”guilt by association”?
Museer har ett högt förtroende i samhället och behöver överväga vilka associationer donationer och sponsring kan medföra. Ibland behöver man tacka nej till stöd av etiska skäl.
– Det är viktigt att applicera etiska perspektiv och föra en moralisk diskussion om vilka donatorer och företag som är lämpliga att ta emot stöd från, särskilt med tanke på museers höga förtroende. En del i det höga förtroendet har att göra med att vi är oberoende. Det är inte något som är ett problem för oss i nuläget men det skulle kunna bli så att konstnärer eller andra tackar nej till oss på grund av association till ett visst företag eller donator, så det är något man behöver ha i åtanke, menar Annie Lindberg.
Rackstadmuseet i Arvika
Anneli Strömberg är museichef på Rackstadmuseet i Arvika, ett konst- och konsthantverksmuseum.
Den ideella föreningen Rackstadmuseet bildades på 1980-talet och museet stod klart 1993. Idag täcks museets budget med bidrag från kommun, region och stat till 25 procent. Resten är egen finansiering. Huvudsponsor för museet är Westra Wermlands sparbank.
Anneli Strömberg och Rackstadmuseet arbetar med fundraising, filantropi, och sponsring. De får externa medel från olika håll. Privata medel får de ofta genom stiftelser men även av privatpersoner. Hon lägger mycket tid på att söka finansiering till museet och avlastas med en projektanställd i arbetet med att söka externa medel. Museets styrelse har förståelse för att arbetet är viktigt och tar tid. Styrelsen hanterar vissa strategiska frågor så att Anneli Strömberg kan frigöra tid för att arbeta med extern finansiering.
– Jag tror på extern finansiering om det inte inkräktar på bidragssidan och offentlig finansiering. Men man ska veta att det kostar pengar att söka pengar och man måste ha ledningen och styrelsen med sig, framhåller Anneli Strömberg.
Anneli Strömberg framhåller också att nätverkande är en stor del av arbetet med privat finansiering.
– Det blir många samtal och relationer, relationsbyggande och historier om familjer. Filantropi, till skillnad från sponsring som är en affärsverksamhet, har ofta inte något direkt återrapporteringskrav, utan här handlar det om dialog och samtal om vad pengarna ska gå till. Privata donationer har historia med sig, det är ett roligt och givande arbete. Det finns många som skulle vilja ge mer till kultur och museer. Det är viktigt att uppmuntra dem som har en vilja att ge och tycker att kultur är viktigt. Låt folk våga bli filantroper – hur startar man en stiftelse till exempel, säger Anneli Strömberg.
Kompetensfråga hos museerna
Många museer upplever att de saknar tillräcklig kompetens för att arbeta med och söka privat finansiering. Museer behöver vara aktiva som mottagare och jobba med uppsökande och relationsbyggande verksamhet.
Anneli Strömberg nämner företaget Brakeley Nordic som är en aktör som skapar ytor och nätverk inom filantropi. Brakeley stöttar museer med att arbeta mer strukturerat med filantropi som kompletterande finansiering i ett projekt som har finansierats av Kulturbryggan. Brakeley anordnar bland annat utbildningar och workshops om fundraising för museer och kulturaktörer.
Brakeley Nordic
I filmklippet berättar Johan Wennström, VD på Brakeley Nordic, om hur läget ser ut idag gällande privat finansiering inom kultur- och museisektorn och vad som är viktigt att tänka på när man arbetar med privata finansiärer. Hur kan museer till exempel dra lärdom från universitetens etablerade arbetssätt med donatorer och extern finansiering?
Prins Eugens Waldemarsudde
Karin Sidén är museichef på konstmuseet Prins Eugens Waldemarsudde på Djurgården i Stockholm. Museet är idag en självständig stiftelse med statliga bidrag och har en självförsörjningsgrad på 77 procent. Museet arbetar aktivt med att söka privat finansiering från flera olika källor – genom donatorer, stiftelsemedel och sponsorsamarbeten. De har också en engagerad vänförening som bidrar på olika sätt. Museet har också över tid genomgått en organisationsförändring till självständig stiftelse och fått ned kostnader och ökat intäkter genom att ta över verksamheten i egen regi – museibyggnader, restaurang-, café- och butiksverksamhet.
I filmklippet berättar museichefen Karin Sidén på Prins Eugens Waldemarsudde om vad hon tycker är viktigt att tänka på vid privat finansiering samt vilka möjligheter och risker som finns gällande privata medel.
Familjen Kamprads stiftelse
Familjen Kamprads stiftelse stödjer och stimulerar forskning och utbildning för en bättre miljö, entreprenörskap som främjar levande landsbygd och äldres livskvalitet. Stiftelsen stödjer även sociala äldreprojekt. Årligen delar stiftelsen ut cirka 250 miljoner kronor.
Kultur som bidrar till livskvalitet för äldre
Anna Carlström är VD på Familjen Kamprads stiftelse och berättar att i de forsknings-, och utbildningsbidrag som stiftelsen delar ut kan kultur ingå. Ett exempel är en forskningsstudie om betydelsen av digital kulturtillgång bland vård- och omsorgstagare.
Även i bidragen till sociala äldreprojekt kan kultur vara del av innehållet. Stiftelsen ser kultur som ett viktigt sätt att bidra till ökad livskvalitet. Några exempel är studieresor för att besöka museer, musik på särskilda boenden och konsert- och teaterupplevelser. Även hembygdsgårdar har fått medel för sociala mötesplatser.
Anna Carlström tror att antalet stiftelser ökar i framtiden, fler vill bidra till allmännytta och samhällsnyttiga initiativ.
– Stiftelsen ska i enlighet med stadgarna bland annat främja en bättre livskvalitet för den åldrande befolkningen och vi vet att kultur har en central plats i många människors vardag och spelar en avgörande roll för välbefinnandet hos äldre, säger Anna Carlström.
Stiftelsen har också finansierat större initiativ och projekt, till exempel vid Kalmar länsmuseum och Vandalorum. Dessa institutioner har under flera år fått stöd för olika utställningar och projekt. Vid Vandalorum finns initiativet “Möten med minnen” där konstupplevelser kan väcka minnen hos personer som drabbats av demenssjukdomar och bidra till glädje för anhöriga.
Ökat intresse och konkurrens om medel
Familjen Kamprads stiftelse har sett att intresset och behovet för att söka medel ökar stadigt varje år.
– Stiftelsen ska stödja initiativ där de offentliga resurserna inte är tillräckliga men det är en svår avvägning, till exempel när kommuner söker. Medfinansiering är om inte ett krav, åtminstone ett starkt önskemål från stiftelsens sida. Det kan till exempel vara i form av personella resurser, säger Anna Carlström.
– Vad innebär det, att man täcker upp och finansierar inom ett område? Risken finns att statlig finansiering dras tillbaka, vilket är olyckligt ur ett demokratiskt perspektiv. Många områden är angelägna för att ett samhälle ska fungera och vara välmående. Här kan staten inte enbart förlita sig på stiftelser och privata donationer, avslutar Anna Carlström.
Sammantaget pekar flera utredningar och Riksantikvarieämbetets intervjuer på att arbetet med privat, breddad finansiering är ett långsiktigt arbete som kräver resurser, tid och kontakter. Samtidigt finns det museer som redan idag arbetar framgångsrikt med privat finansiering.
Text: Maria Logothetis och Petter Holmgren, båda utredare vid Riksantikvarieämbetet.
När du vill veta mer
Vem betalar för kulturen? Kulturpolitisk samling 13 oktober 2025 (sverigesmuseer.se)
Fem röster om breddad finansiering av kultur (raa.se)
Fundraising handlar inte bara om pengar (raa.se)
