Vi är väl många som hört att kinesiska muren skulle vara det enda byggnadsverk som går att se från månen. Detta är måhända en myt, Apollo-astronauterna lyckades nämligen inte urskilja några byggnadsverk alls från månen, men visst är kulturarvet synligt från rymden!
Hundratals kilometer ute i rymden snurrar i dag en allt större skara satelliter runt jorden i en svindlande hastighet av många tusen kilometer i timmen. Vissa av dem har hemliga uppdrag och används av militärer och underrättelseorganisationer runt om i världen. Men många av satelliterna har det betydligt fredligare uppdraget att förse oss civila myndigheter, organisationer, företag och medborgare med data om jorden. Så det är väl knappast någon som har undgått satellitbilderna som kablas in i våra vardagsrum via dagliga väderleksrapporter. Och vi är numer ganska många som med förtjusning har snurrat på den virtuella jordgloben i Google Earth – och fått oss att känna oss ”som en satellit, satellit högt i de blå”.
Men jag som kulturmiljövårdare kan givetvis också dra nytta av satellittekniken. Satelliterna ger oss ögonblicksbilder av landskapet och genom tolkning av bilderna kan vi spåra uttrycken för ekonomiska system, politiska idéer och ideologi. Bilden här visar ett exempel:
Bilden avspeglar det politiska landskapet i bokstavlig tappning. Den gamla järnridån skär fortfarande på sina håll som en knivskarp gräns genom Europa. Söder om den vita gränsen i bilden ser vi det småskaliga, österrikiska odlingslandskapet med tusentals spridda åkertegar. Norr om gränsen ser vi spåren av kommunisttidens jordbruk i nuvarande Tjeckien. Stora och välarronderade åkrar som brukades av statsägda kollektivjordbruk. Källa: Landsat 7 ETM+.
>> Jerker Moström, jobbar med landskapsfrågor och GIS på Riksantikvarieämbetet.
