Förra veckan var hektisk, först träffade jag arbetsgruppen i Stockholm på onsdagen för att sedan träffa tillämpningsutvecklare (Idevio) och delta i portalnätverksträffen i Göteborg på torsdagen.
Arbetsgruppen diskuterade bl a policy/ToU-dokument som ska tas fram för K-samsök som t ex berör vad man får och vad man inte får göra med informationen. Hittills har jag identifierat tre nivåer:
- Informationsägare (t ex museer och arkiv)
- Tillämpningsutvecklare
- Användare
När jag pratar med inforamtionsägare så säger de ofta att info/bildmaterial är tillåtet att anväda så länge det inte används komersiellt. Vad är då kommersiellt? Gräver man lite i det hela så är det inte helt självklart. Det är en sak att ta material och sedan ta betalt för det… men om jag som tillämpningsutvecklare t ex bygger en tjänst som hämtar data via k-samsök och sedan paketerar/presenterar den på ett attraktivt sätt och tar betalt för detta, vad är det då? Materialet finns ju alltjämt tillgängligt hos informationsägaren och vad jag tar betalt för är egentligen själva presentationen utan att för den skull äga rätten till informationen. Är detta komersiellt bruk? Vad tycker du?
>>Johan Carlström
Alla rättighetsmodeller som öppnar för definitionshelveten som ”vad är en kommersiell tjänst? är ett offentligt finansierat museum som tar inträdesavgift eller säljer fotografier kommersiellt? är ett privat galleri som är gratis för alla kommersiellt?” är ett enormt hinder för tillämpningsutvecklingen och användare. En sådan modell introducerar rädsla och tröghet i en sektor som behöver frimod och rörlighet.
En bra rättighetsmodell ska kunna sammanfattas på ett par meningar och göra informationen användbar i så många sammanhang som möjligt, t.ex. http://creativecommons.org/licenses/by/2.5/se/
Det finns både en del okunskap och en pedagogisk uppgift att fylla kring att belysa komplexiteten i olika begrepp.
Dock så är det inte k-samsöksprojektets uppgift att lösa upphovsrätts- och licensieringsfrågor för ABM-sektorn. Istället kan K-samsök öppna upp för en valfrihet för informationsägare att använda olika licensieringsmodeller. Märk att även Creative Commons går att använda med kravet icke-kommersiellt men att det då förhindrar deltagande i t ex Wikimedia Commons. Se även The Powerhouse museum som använt CC för sin kringinfo men inte för bilderna: http://www.powerhousemuseum.com/dmsblog/index.php/2009/04/02/powerhouse-collection-documentation-goes-creative-commons/
Fria licenser är världens chans för museer, arkiv och bibliotek att marknadsföra sig med. De sitter på en enorm bild- och textskatt som de aldrig använder och som ingen köper rättigheter till, trots att de alla har rutiner för försäljning av bildrättigheterna. Att släppa bilderna och annat material på ett sådant sätt att wikipedia, pressen och turistbyråerna kan använda dem (så länge de länkar tillbaka) skulle ge reklamplats i sammanhang som man inte kan köpa för pengar. Tyvärr verkar de flesta aktörer i kulturarvssektorn inte förstå varför det kan vara bra att göra kulturarvet så tillgängligt som möjligt, trots att det ligger inom deras kärnverksamhet. Kanske kan man få dem att förstå om talar om det som byteshandel i stället för att ”ge bort något gratis”? Ni får våra bilder så länge ni hänvisar folk tillbaka till oss.
Vi mognar sent i kulturarvssektorn. Jag tycker dock att det hänt mycket det senaste året och jag tror att k-samsök är en bidragande orsak.
Det ska dessutom bli mycket intressant att följa vad som händer i Stockholm: http://computersweden.idg.se/2.2683/1.229477/kopieringsvanliga-arkiv-vantar-i-stockholm