Â
Svenska byggnadsvårdföreningen arrangerade 8 mars ett studiebesök på Gotland. Besöket var hos Jerry Jannehag, en veteran inom byggnadsvård och dekorationsmåleri. Besöket i ateljén bjöd på en spontan föreläsning och en exkursion bland antika färgburkar och vackra provuppstrykningar. Karin Calissendorff från kulturvårdsavdelningen på Riksantikvarieämbetet berättar.
Jerry Jannehag? Han har målat om i mitt hus, tempera, få som ställer upp på det. Jerry? Honom hade jag som föreläsare på kursen.. Jannehag? Han har väl varit igång i uppåt trettio år nu? När jag berättar på avdelningen kulturvård om kvällens tilldragelse vet många exakt vem Jerry Jannehag är, fler har en liten anekdot att berätta. Detta verkar vara en veteran, tänker jag. Väl ute i Jannehags ateljé möts besökarna av en man i sin krafts dagar, i en ateljémiljö som vittnar om hög aktivitet och uppfinningsrikedom. Ateljén är en gammal ladugård i anslutning till Dalhems prästgård. Jannehag byggde om den till målarverkstad på mitten av nittiotalet, då han bestämde sig för att starta eget.
Predikstolen i Lau
Jannehag inleder med att berätta om ett uppdrag han gjorde i Lau kyrka på Gotland, åren kring 2000. Projektet var ambitiöst, en predikstol och omgivande snickerier skulle målas om och samtidigt återfå sin ursprungliga kulör. Den nedbrutna färgen på predikstolen var nu brun, man tänkte inför projektet att det kan bara bli bättre. Arbetet skulle genomfördes tillsammans med konservatorn Carl-Henrik Eliason som tog fram en färgsättning, baserat på pigmentanalys. Eliason kunde se att det ursprungliga gula pigmentet var orpiment, ett arsenikhaltigt pigment, även kallat ”dårens guld”. Jannehag och Eliason förstod att resultatet skulle ha blivit för intensivt om de skulle använda den ursprungliga kulören, pigmentet i sig används inte längre. Men de tyckte själva att det skulle vara roligt om man målade med denna häftigt intensiva gula kulör. Jannehag gjorde uppmålningsprov med pigmetet ockragul, ett dämpat gult pigment, för församlingen att ta ställning till. Färganalysen resulterade i att en bruten ockragul kulör användes.
Predikstolen målades om. Till Jannehags förskräckelse var huvuddelen församlingen missnöjda. Det var för gult, det såg helt enkelt för nytt ut. Här kan man inte låta bli att tänka att kommunikationen inom projektet – och med intressenterna – inte var fullkomlig. En sak är säker: Det är viktigt att ha med användarna på tåget, genom bestlutsfattandet. Bara för att en kulör är “enligt original“ behöver det inte säkert att den fungerar i sammanhanget, i tiden.
När blir det riktigt bra?
Jannehag tog sedan upp exempel med nöjda beställare och goda samarbeten. Kunniga och lite krävande beställare är de som blir nöjda, konstaterade Jannehag. Han tänker då på alla byggnadsvårdsentusiaster som köper gamla hus på Gotland. Men Jannehag är inte så imponerad av de nya kulturfärgerna som tas fram. Han använder hellre beprövade, moderna färger än svaga ekologiska färger och en del av de nya giftfria linoljefärgerna. De kan man använda som privatperson, säger Jannehag, inte om man som yrkesmålare ska lämna garantier.
Efter Jannehags genomgångar av olika material och metodexempel vill besökarna ha tips för sina egna projekt. En man vill veta hur man blandar till en siennagul till en fasad och en diskussion utbryter om järnvitriol. En kvinna beskriver hur hon blandar sin egen kimrök med askan från ugnen.
Det blir mer och mer tydligt genom besöket att en professionell målare har andra ramar att hålla sig inom än en hobbymålare vad gäller materialval. Men det Jannehag inte får i karusellen tar han igen i gungorna. Jannehag har en stor spännvidd vad gäller dekorationsmåleri och visar exempel på ådring och trompe l’oeil-måleri. Jannehag verkar vara rätt man på rätt plats, i den myllrande ombyggda ladugården: “..ett perfekt sätt att slita ner ladugård på om man inte gillar djur“.
Karin Calissendorff, avd. kulturvård på enheten för konserveringsvetenskap, Riksantivarieämbetet. karin.calissendorff@raa.se