Hur kan museernas fynd bli mer tillgängliga?

I arbetet med den Digitala Arkeologiska Processen, DAP, genomfördes nyligen en enkätundersökning hos de museer som i sina samlingar har svenska arkeologiska fynd.

Genom enkäten ville vi få in ett underlag för att se hur många museer som har tagit fram formella instruktioner för fyndlistor, vilka samlingssystem de använder, i vilken utsträckning alla de arkeologiska fynden är registrerade i dessa, om museerna gjort de digitala samlingarna tillgängliga för externa användare samt om de arbetar aktivt med att utveckla tillgängligheten. Av de 56 tillfrågade museerna svarade 38 på enkäten.

Bakgrunden till enkätundersökningen är det Kulturmiljöregister som utvecklas inom DAP. Kulturmiljöregistret kommer innehålla information om fornlämningar, arkeologiska uppdrag samt deras resultat. Det är viktigt att det finns en koppling mellan denna information och fynden på museerna som är det enda primära källmaterial som återstår av en undersökt och borttagen fornlämning.

Samlingssystemen inte kompletta

Kortfattat visade svaren att även om så gott som samtliga museer idag har ett digitalt samlingssystem så är det bara en tredjedel som anger att de har alla sina arkeologiska fynd registrerade där. Av de museer som idag aktivt tar emot arkeologiska fynd är det bara en femtedel som har alla fynden registrerade i samlingssystemet. Av förklarliga skäl är det ofta de äldre fynden som inte hunnit registreras ännu, men flera angav att en hel del fynd från relativt moderna undersökningar finns i separata undersökningsdatabaser och inte i det centrala samlingssystemet. Dessa är inte särskilt tillgängliga och det finns skäl att oroa sig för filernas läsbarhet i framtiden.

Samlingar tillgängliggörs alltmer

Mindre än hälften av de museer som idag har anhållan om att ta emot fynd från arkeologiska undersökningar har tillgängliggjort sina samlingar via K-samsök eller Europeana. Det är önskvärt att förbättra på den statistiken betydligt, för i och med Kulturmiljöregistrets lansering så kommer det bli möjligt att i större utsträckning koppla ihop fyndinformation på museerna med den kontextuella informationen om fornlämningar och undersökningsresultat – och vice versa.

Många museer (65%) ser till att göra sina samlingar tillgängliga på webben i någon form (t.ex. via DigitaltMuseum eller egna webbsök). Det som är tillgängligt här är enbart det som finns inlagt i samlingssystemen och sökbarheten är sällan anpassad till yrkesverksammas behov. Drygt 50% av museerna anger att de arbetar aktivt med att utveckla tillgängligheten av samlingarna. De museer som angav att de inte arbetar aktivt med utvecklingen tog sällan upp ointresse eller ovillighet som huvudsaklig anledning; som främsta skäl angav de resursbrist (personal, ekonomi). Några noterade att de behövde prioritera att öka kvaliteten på själva innehållet först.

Inom den Digitala Arkeologiska Processen jobbar vi nu  vidare med att följa upp önskemål hos fyndmottagande museer kring hur digital överlämning av fyndlistor ska ske, så att det minskar behovet av dubbelarbete inom uppdragsarkeologin. Vi ska även ta fram rutiner för att få unika ID för fynd från arkeologiska undersökningar så att informationen i Kulturmiljöregistret kan länkas samman med andra informationsmängder genom länkad öppen data. Samtidigt sker långsiktigt utvecklingsarbete inom K‑Samsök och kring standarder och samlingsförvaltning vid Kulturvårdsavdelningen. Det finns ju långt fler föremål i museernas samlingar än de arkeologiska.