I K-podd nummer 29 plockar vi upp en het medial potatis. Under sensommaren blommade en debatt upp om hur det egentligen går till i fält vid uppdragsarkeologiska undersökningar. Pågår det verkligen ett systematiskt kasserande av värdefullt kulturarv?
Vi bjöd in Louise Schlyter, kulturmiljöchef vid Länsstyrelsen i Stockholms län, att tillsammans med Carolina Andersson, utredare och arkeolog på Riksantikvarieämbetet, att diskutera och förklara det uppdragsarkeologiska systemet.
Visst kasseras fynd vid de över 1000 undersökningarna som genomförs i hela riket årligen. Men vad är det egentligen som slängs? Är det föremål? Och hur gör man om man vid en undersökning hittar något som man beslutar sig för att kassera, dokumenteras det? (Klart det gör!)
Den kanske allra viktigaste frågan avhandlas också: hur avgör man vad som ska gallras och vad som ska bevaras? Lyssna på hela resonemanget i programmet.
Vi hinner även komma in på rollfördelningen mellan de olika aktörerna och givetvis har vi med historieältarna även denna gång.
Direkt från hästens mun:Â Riksantikvarieämbetets föreskrifter och allmänna råd om uppdragsarkeologi
Vanliga frågor (och svar) om gallring vid arkeologiska undersökningar.
Carolina Andersson och Louise Schlyter. Foto: Henrik Löwenhamn (CC BY)
Podcast: Play in new window | Download
Subscribe: Apple Podcasts | RSS
Intressant ämne! En liten synpunkt på terminologin: I arkivsammanhang används begreppet gallra när handlingar som redan är arkiverade tas ur arkivet och förstörs/makuleras (vilket i vårt fall skulle innebära att fynden kasseras efter att de hamnat i magasinet på t.ex Historiska). När fynd kasseras vid en arkeologisk undersökning bör det kanske snarare benämnas rensning?
Tack John för bra kommentar! I Riksantikvarieämbetets vägledning till uppdragsarkeologi har vi valt begreppen selektering respektive kassering. Selektering är, tycker jag, ett bättre begrepp än gallring men kan också vara svårare att förstå, därav att vi i podden använde gallring.