I ett tidigare blogginlägg skrev jag om betydelsen av arkeologisk dokumentation och den revolution det digitala arbetssättet fört med sig även för arkeologer. Det var i början av 2020 i samband med att vi precis startat projekt Urdar i samarbete med Uppsala universitet, med syfte att utveckla metoder för att kunna bevara digital dokumentation långsiktigt. Som de flesta vet så uppvägs den fantastiska mångsidigheten i digital information av det faktum att det sällan finns garantier att innehållet är kompatibelt med nya hård- eller mjukvaror. Det här är särskilt problematiskt eftersom en utgrävd fornlämning är borta för alltid och det går inte att göra en ny dokumentation av den. Situationen är så pass oroväckande att det till och med har startats ett europeiskt nätverk för att hitta lösningar: SEADDA – Saving European Archaeology from the Digital Dark Age.
Den vetenskapliga tidskriften Internet Archaeology dedikerade i år ett helt nummer åt att representanter från olika länder runtom i världen redogjorde för läget när det gäller arkivering av digital dokumentation. Även om det delvis är deprimerande läsning så är situationen inte hopplös, det finns flera länder som har infört fungerande system. Sverige är tyvärr inte ett av dem – rapporterna bevaras men dokumentationen faller ofta mellan stolarna, särskilt den digitala. Även när den sparas så är det sällan i öppna och arkivsäkra format, eller på ett sådant sätt att det är enkelt för användare att hitta och hämta hem denna data.
Projekt Urdar är ett forskningssamarbete mellan Riksantikvarieämbetet och Uppsala universitet, finansierat av Riksbankens Jubileumsfond, som undersöker och utvecklar metoder för att bevara och tillgängliggöra arkeologisk dokumentation, framförallt den stora mängd Intrasis-databaser som skapades av arkeologerna vid RAÄ UV under åren 2000-2014. Arbetet med dessa databaser har resulterat i en hel del erfarenheter och insikter i de utmaningar som finns för att inte bara bevara informationen, utan även göra den begriplig och användbar. Det handlar inte enbart om teknik, utan minst lika mycket om mänsklig praktik, om de termer och begrepp som används, den data som inkluderas (eller inte inkluderas) och kvalitetssäkring av innehållet.
I höst arrangerade projektet två digitala seminarier på temat ”God digital praxis för digital arkeologisk dokumentation”. Uppslutningen blev över förväntan, med mellan 80-100 deltagare från uppdragsarkeologi, länsstyrelsen, statliga myndigheter, universitet och museer. Förutom presentationer så hölls gruppdiskussioner där deltagarna fick reflektera över och komma med synpunkter. Dessa samlades sedan in dels genom att gruppledarna hade ett uppföljningsmöte med projektgruppen, dels genom enkätundersökningar. Resultaten från dessa dagar var mycket givande för projektet och arbetet pågår nu att sammanställa det i en rapport.
Presentationerna som hölls finns nu tillgängliga att se i efterhand på YouTube och de går även att hitta på RAÄ webb:
Seminarier om god praxis för digital dokumentation
Seminarium 1: Digital arkeologisk dokumentation – utmaningar och möjligheter
- Projekt Urdar. Forskningsprojekt för att bevara och tillgängliggöra arkeologisk undersökningsdata. Daniel Löwenborg (UU), Åsa Larsson, Maria Jonsson, Johan Nordinge & Marcus Smith (RAÄ)
- Projekt Urdar fortsättning – att bearbeta och tillgängliggöra digital fältdokumentation. Daniel Löwenborg, Uppsala Universitet
- God praxis för användbar data (FAIR principerna). Åsa Larsson, RAÄ
- K-samsök och länkad data. Marcus Smith, RAÄ
- SEAD miljöarkeologisk databas vid Umeå universitet. Mattias Sjölander, Umeå universitet
- SveDigArk – forskningsinfrastruktur för digital arkeologi. Karl-Johan Lindholm, Uppsala universitet
Seminarium 2: Digital praxis för arkeologisk dokumentation: nutid och framtid
- The Archaeology Data Service in Great Britain. Katie Green, ADS
- The Dutch Archaeological Infrastructure. Hella Hollander, DANS
- SND: Svensk Nationell Datatjänst. Ulf Jakobsson, SND
- Fyndens väg in i samlingarna och ut till forskningen. Thomas Eriksson, Statens historiska museer
- Arkivering – god praxis kring digitalt bevarande. Maria Jonsson & Johan Nordinge, RAÄ
